Josef Högberg

Vem är jag?

Mina intressen:
Landskap, Macro, Arkitektur, Natur

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med macro, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
Mitt bästa fotominne är ifrån 07-07-07 då jag var kontrakterad som bröllopsfotograf. Spännande, första gången på bröllop för mig blev som fotograf. Längst fram, framför altaret, fick jag ställa upp stativet i den vackra Visnum-Kils kyrka. Under själva bröllopsceremonins gång letade jag även upp några fler vinklar på ett diskret sätt. Under slutet av ceremonin letade jag mig upp till orgelspelet en våning upp i kyrkan för att kunna få med uttåget. Jag fick några halvbra bilder därifrån. Snart infann sig dock panik när jag skulle tillbaka ned i kyrkan, orgelmästaren hade nämligen stängt igen dörren när han kom upp för att spela en avslutande låt. Dörrvredet var av en gammalmodig modell som inte alls liknar dagens dörrvred. I den skumma belysningen och med stegrande panik, om någon minut skulle jag ju fotografera brudparet när de till jubel klev ut ur kyrkan! Instängd en våning upp i kyrkan och med tiden som arbetade emot mig använde jag mig av kamerans belysning för att i sista stund få upp dörren, springa ned för trapporna och ut genom en sidodörr hinna ut och precis ställa upp stativet igen för att fota utgången. Det ordnade sig således till sist. Efter alla gratulationer satte sig brudparet i den nedsufflerade svartlackade Renaulten, med rött läder i interiören, som Stefan fräckt kört upp på kyrkogården. Mitt nästa deluppdrag var att fotografera brudparet enskilt. Det var bara det att brudparet var på väg att försvinna i en sportbil bort från kyrkan och jag hade ingen aning om vem som skulle köra mig eftersom utspelade sig innan jag hade körkort. Jag fattade ett snabbt beslut och sprang korsande över kyrkogården och ropade efter Stefan hur jag skulle kunna följa med och fotografera brudparet. Han och brudparet kom fram till att det bästa vore om jag hoppade med i sportbilen, sagt och gjort svingade jag mig över kyrkmuren och hoppade in på passagerarsidan. Nu började det riktigt roliga. Första gången på bröllop och jag får följa med brudgummen och brudparet i en snygg sportbil, kan det bli bättre? Med ett nästintill fullt minneskort tog jag fram en bärbar dator som jag lyckats låna. Nu började det mindre roliga igen. Jag hade knappt startat upp datorn innan den stängde av sig till följd av batteribrist. Mitt ute på landet, ett fullspäckat schema och ett minneskort med endast några få exponeringar kvar. Denna dag hade för mig utvecklat sig till en resa mellan förtjusning och förskräckelse. Problem är till för att lösas, vi for hem till en person som brudparet kände och där kunde jag lägga in bilderna i datorn, byta batteri till kameran för säkerhets skull och brudparet kunde piffa till sig lite extra. Sedan startade porträttfotograferingen och den gick trots allt bra. Kvar var nu festen och där blev det en del bilder också, bland annat porträttfotografering av alla festdeltagare. Festdeltagarna fick komma in själva eller i grupp i en improviserad ”studio” och i ett block skriva hälsningar till brudparet, sedan fotograferade jag dem och Anna skulle sedan sätta in bilderna bredvid lyckönskningarna och hälsningarna. Brudparet skulle till sist få albumet med hälsningar och festdeltagarna. (Studion var inte mer än ett litet rum med någorlunda lugn tapet som bakgrund och god belysning.) Efter god mat och underhållning avslutades dagen med att hjälpa till i köket. Denna dag sållar sig till de bättre fotominnen jag har, det blev en serie godkända bilder med gemensamt tema. Det bästa och mest oförglömliga är dock när Stefan ute på de krokiga landsvägarna vid Hult testade vad bilen egentligen gick för. Fast det är en annan historia.

Mitt sämsta fotominne:
År 2008 inleddes med mitt sämsta fotominne hitintills. Fyrverkerier skall självklart skjutas upp och inspirerad bland annat av Criffe med flera hade jag planer på långa exponeringar med festdeltagarna i förgrunden. Tyvärr var det så att pyromanen som hade hand om uppskjutningen av fyrverkerier hade väldigt bråttom med att få upp dem alla. Innan jag och Johanna ens kommit ut ur festlokalen började smällarna, jag försökte desperat få upp stativet till kameran och fixa med inställningarna. Inombords hade jag målat upp bilden jag ville ha: Festdeltagare i förgrunden och en blixtupplyst himmel med flera olika sorters fyrverkerier i bakgrunden. Den långa exponeringstiden var tänkt att ge en fyrverkerispäckad bakgrund och tillräckligt upplysta festdeltagare, eventuellt häftiga silhuetter. Nu hann jag dock endast med några få exponeringar och sedan var det hela över. Till råga på allt snöade det för första gången på ett tag vilket gav att linsen fylldes med vattendroppar, detta ledde vidare till att bilderna blev fulla med cirklar.

Min största inspiration:
Naturen och andra fotografer.

Jag fikar helst:
Te, helst pepparmintste. Vanligtvis är jag inte överförtjust i sötsaker men nu kan jag inte få nog av min Johanna. Annars får det bli en smarrig chokladbit till fikat.

I kameraväskan har jag alltid:
Extra minneskort och batteri. Ibland har jag även med mitt stativ.

Drömbilden är:
Diffus för tillfället.