Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Shit, det finns så många som lever under beslutest våld, dvs att man bestämmer sig för en linje eller så kallad mall som man kan följa eller leva efter i hopp om att det skall bli enklare. Och sen kör man efter den linjen. I själva verket så har varje bild en potential som gör sig bättre eller sämre i färg eller Sv och det mina vänner är kunskap. Mvh // Marcus
Jag började också med s/v och tillbringade flera år i mörkrum (innan det blev ett uppehåll i plåtandet), så s/v är för mig helt naturligt och helrätt. Gatufoto i färg tar emot på något vis, men visst finns det gatubilder som fungerar även i färg. Men det känns lite fånigt ibland, man har en dyr kamera vars tillverkare lagt ner sin själ i att leverera bra färgbilder, sen sitter man och konverterar det hela till s/v :o) ...
Det är rätt intressant hur stor del svartvitt det är i den här typen av bilder. För egen del är jag till stor del en svartvitfotograf de gånger jag får bestämma helt själv, och det får jag i flanörbilder. Mitt skäl till att plåta svartvitt är att jag ofta prioriterar form över färg, och att färg ibland skymmer form, men ibland kan det istället förstärka. Dessutom är det lite av gammal vana. Jag började min bana med svartvitt mörkrum, och det svartvita har blivit en del av min stil.
Bilder av gatufotografen Jeff Mermelstein: http://www.billcharles.com/merm/jeffmermelstein_1.htm
och en film om honom: http://www.youtube.com/watch?v=uuXcm35m50Y
och en film om honom: http://www.youtube.com/watch?v=uuXcm35m50Y