Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Hejsan alla gatufotografer!
Visst är det kul att fotosidan.se nu finns som papperstidning. Men är det fler än jag som störs av den jobbiga reklamen upptill här på nätsidan? Att den sänker sidan med flera hundra pixlar, och gör att man måste scrolla för att se en hel bild! Varför inte ha den på sidan, som all annan reklam? Jag menar, vi är betalande medlemmar, borde vi inte ha rätt att slippa detta. Borde inte fotosidan göra det möjligt att klicka bort den när man väl en gång sett den, eller begränsa den till förstasidan, eller till ickebetalande-medlemmar? Det är väldigt dålig stil av fotosidan.se att behandla medlemmar som betalt för en tjänst på det här sättet. Det är sånt man annars bara ser på gratissidor! Jag har skrivit till redaktionen och klagat över detta, och rekommenderar er alla andra också att göra det, så att de förstår att det är störande för oss att ha en reklamskylt som sänker hela sidan med flera centimeter. Klagar vi inte så kommer reklamen att vara kvar, och senare kanske ersättas med reklam från någon annan annonsör!
Kom igen nu, utnyttja er konsumentmakt. Protestera!
Visst är det kul att fotosidan.se nu finns som papperstidning. Men är det fler än jag som störs av den jobbiga reklamen upptill här på nätsidan? Att den sänker sidan med flera hundra pixlar, och gör att man måste scrolla för att se en hel bild! Varför inte ha den på sidan, som all annan reklam? Jag menar, vi är betalande medlemmar, borde vi inte ha rätt att slippa detta. Borde inte fotosidan göra det möjligt att klicka bort den när man väl en gång sett den, eller begränsa den till förstasidan, eller till ickebetalande-medlemmar? Det är väldigt dålig stil av fotosidan.se att behandla medlemmar som betalt för en tjänst på det här sättet. Det är sånt man annars bara ser på gratissidor! Jag har skrivit till redaktionen och klagat över detta, och rekommenderar er alla andra också att göra det, så att de förstår att det är störande för oss att ha en reklamskylt som sänker hela sidan med flera centimeter. Klagar vi inte så kommer reklamen att vara kvar, och senare kanske ersättas med reklam från någon annan annonsör!
Kom igen nu, utnyttja er konsumentmakt. Protestera!
Att man aldrig lär sig. Alltså, att alltid ha kameran i handen. Att aldrig gå ut utan att ha den med sig - och redo. Planerat foto; då gäller systemkameran, annars alltid den lilla kompakten. Men vad hjälper det när den då och då ligger i fickan. Och det är just vid sådana tillfällen då gatufotoradarn upptäcker bilden. Igår, ett typexempel. Ut på stan med ett skön lördagskänsla i kroppen. Passerar en dam, kanske uteliggare, kanske inte. Hur som helst så röker hon frenetiskt och stirrar ihållande rakt in i en reklamskylt intill pressbyrån. Skylten visar i gigantisk form bilden av en hög med kanelbullar och kaffe i mugg för endast 20:- Hon ser sanslöst sugen ut! Ah, BILD, skriker fotonerven i hjärnan och handen söker sig till fickan med kompakten. Upp med den, sätt på den - och då är hon borta. Okej, det HADE kanske inte blivit en bra bild, men det var egentligen inte det jag ville komma till.Det är mer den irritation man upplever efter att ha missat något. Gatufoto är som heroin rakt in i blodet (har inte testat..). Det är beroendeframkallande och när man väl hittar bilden är det världens kick. Sedan får man ju stå ut med att ens vänner tycker att man är helt hopplös att vara ute på stan med ;-)
Håller helt med Mats (6/9) men vill bara utöka det något. Att ibland i en folkmassa lyckas fånga en speciell min eller uttryck hos en person...eller fånga blickar mellan ett par personer kan också vara givande och spännande. Att då lyckas känna av personers kommunikation med varandra... att i gatufoto kunna fånga speciella, lustiga, dramatiska, helt vanliga händelser, men även att uppfatta de mycket små detaljerna...det är också härligt...tycker jag. ;-)
Hejsan allesammans
Kände bara att jag MÅSTE länka till Fraenkel Gallery som visar Garry Winogrands 60-talsbilder.
http://www.fraenkelgallery.com/
Kände bara att jag MÅSTE länka till Fraenkel Gallery som visar Garry Winogrands 60-talsbilder.
http://www.fraenkelgallery.com/
För mig handlar gatufoto mycket om att frysa det där ögonblicket som de flesta andra inte hinner uppfatta. Ibland är det resultatet av ändlösa promenander i staden, ibland stannar det i en kort stund av lycka eller sorg. Ofta uppstår situationen när man minst anar det. Och det är just det som är så underbart med gatufoto. Du vet aldrig vad som väntar dig. Det underbara tillfället kommer blixtnabbt. Och ofast får du aldrig en andra chans. Därför är det en otroligt utmaning varje gång man ger sig ut. Vare sig det är i Göteborg. Stocholm, Borås eller Chicago. Det är bilden och ögonblicket som är avgörande. En dålig bild, kan ALDRIG repareras med ett utsökt jobb i photoshop. Det är alltid idén och bilden som avgör om klicket är intressant eller inte.
Det går ju att uppleva bilder på så många sätt: *Bra fångat, *Mäktigt efterarbete, *Snyggt ljus, *Enorm komposition, *Spännande närvaro, *Grym kontakt, *Härliga linjer, *Strålande symbolik, Osv... Poängen är att man måste fråga sig om något av ovanstående når fram till betraktaren som ju inte är med vid fototillfället? Och inte mäta sina bilder i om man överträffat sig själv i mod och förvänta sig eller hoppas på att det kanske är någon som förstår och ser vad jag personligen åstadkommit.
//M
//M
Grattis Tomas, Bra skrivet! Något som alla i det här forumet borde läsa och fundera över!
Citerar "Jag tror att ett "gatufoto" upplevs som äkta när betraktaren har egen erfarenhet av, och känner igen fotosituationen". Därefter börjar det svåra med att översätta det tredimesionella vi ser och vill förmedla till endast två dimensioner men det är ju en annan femma :) //M
Citerar "Jag tror att ett "gatufoto" upplevs som äkta när betraktaren har egen erfarenhet av, och känner igen fotosituationen". Därefter börjar det svåra med att översätta det tredimesionella vi ser och vill förmedla till endast två dimensioner men det är ju en annan femma :) //M
Vist är det en fördel om man känner till den urbana miljö som man fotograferar. Men begreppet gatufoto (street photography) är hyggligt etablerat utanför 'våra' kretsar om man lämnar svedala och åker till nästan vilket annat land i västvärlden. Sverige är i viss mån ett u-land när det kommer till fotografi.
U
U
Nu vet jag vad gatufoto är! Gratulera mig till min upptäckt! -Eller le åt min naiva glädje...
Jag tror att ett "gatufoto" upplevs som äkta när betraktaren har egen erfarenhet av, och känner igen fotosituationen.
Begreppet gatufoto är inte speciellt välkänt utanför fotografkretsar, så det är inte meningsfullt att diskutera det med vad man möter på trottoaren, en verklig paradox eftersom det är just det mötet man vill plåta.
Visst kan de allra flesta se skillnaden mellan olika fotostilar, där gatufoto är en. Det är bara nomenklaturen som fattas många, kanske även många av oss? Vilket leder vidare till frågan om vi kanske ska skrota/skärpa/förklara/diskutera begreppet "gatufoto"?
Jag är som sagt naivt leende och övertygad om mitt gatufoto. Ha det gott! /Tomas
Jag tror att ett "gatufoto" upplevs som äkta när betraktaren har egen erfarenhet av, och känner igen fotosituationen.
Begreppet gatufoto är inte speciellt välkänt utanför fotografkretsar, så det är inte meningsfullt att diskutera det med vad man möter på trottoaren, en verklig paradox eftersom det är just det mötet man vill plåta.
Visst kan de allra flesta se skillnaden mellan olika fotostilar, där gatufoto är en. Det är bara nomenklaturen som fattas många, kanske även många av oss? Vilket leder vidare till frågan om vi kanske ska skrota/skärpa/förklara/diskutera begreppet "gatufoto"?
Jag är som sagt naivt leende och övertygad om mitt gatufoto. Ha det gott! /Tomas
