Grupper

Här är en modell jag många gånger använt för att beöma bilder. Jag bedömer en bild i följande dimensioner:

A. Exponering (ljus, kontrast)
B. Fokusering
C. Färg (vitbalans, färgmättnad, bedöms endast för färgbilder)
D. Komposition, beskärning
E. Motivtolkning (gör bilden rättvisa åt motivet)

Jag bedömer varje dimension i en skala från 1 till 5, där 5 är bäst. Jag brukar också ange ett grovt avrundat medelbetyg.

Jag har funnit att bilder som jag ger ett medelbetyg 4-5 alltid är värda publicering. Om betyget stannar vid 3 eller lägre tycker jag att man bör ge en mer utförlig kommentar till vad det är som drar ned, helst med förslag till vad som kan göras annorlunda.

Det går således utmärkt att göra en textkommentar till varje dimension, om jag vill förklara min bedömning.

Jag har använt den här modellen en hel del. Den har visat sig fungera bra såtillvida som att de som tar emot kritiken tycks finna att den är meningsfull. Vilket förstås inte alltid innebär instämmande. Numer vet jag vad det är för invändningar som fotografen oftast inte instämmer i. Ett exempel är vitbalans, där jag inte sällan klagar över färgstick, medan fotografen med avsikt velat ge någon speciell karaktär åt bilden med en viss kolorit. Så ifall jag invänder mot vitbalansen brukar jag alltid tillfoga att jag inser att det kanske är avsiktligt från fotografens sida. Jag försöker då också förstå vad man velat uppnå, t ex en varmare ton. Jag har märkt att fotograferna uppskattar den eftertanken.

En viktig fråga är förstås om man verkligen ska ha ett sådant här poängsystem för bildkritik. Men den här modellen känns som ett bra stöd för mig när jag ska ge bildkritik, och inte minst när jag ska skriva lite kompletterande text. Jag tycker att med ett mer genomarbetat betygsystem blir det faktiskt mer substans i kritiken.

/Ernst Göran Westlund