elingseva
Aktiv medlem
I min personliga utveckling händer just nu mycket när det gäller människans och min egen yta. Jag funderar mycket på varför jag och andra söker bekräftelse genom ytan på olika sätt. När jag ser på andras bilder här på fotosidan kan jag också se hur människor leker med ytan... inte alltid på ett helt positivt sätt. För vad är bara en yta värd? Jag skulle vilja "komma innanför" med bilden... om det går... se förbi ytan.
En sterilt vacker kvinna är väl inte så intressant att se på egentligen och inte är det heller konst vill jag påstå att fotografera en sådan bild. Dessutom skulle jag vilja att hennes värde lades på ett annat plan än på den vackra ytan. Det vackra håller inte i längden. Kvinnan är objekt för åtrå och blir bekräftad genom det... mannen blir bekräftad genom att se och skapa kvinnan så. Ja, nu generaliserar jag kraftigt!
Det här är alltså sådant jag funderar på mycket nu och på ett sätt hämmar det min fotografering. Jag kan inte längre fotografera som förut, för då var jag nog lite fastkörd i det vackra. Samtidigt är ju detta en utmaning... att hitta bakom ytan. Att våga se dels det fula, men också allt det som är värt så mycket mer än ytan. För visst är bilder mycket mer än yta?
En sterilt vacker kvinna är väl inte så intressant att se på egentligen och inte är det heller konst vill jag påstå att fotografera en sådan bild. Dessutom skulle jag vilja att hennes värde lades på ett annat plan än på den vackra ytan. Det vackra håller inte i längden. Kvinnan är objekt för åtrå och blir bekräftad genom det... mannen blir bekräftad genom att se och skapa kvinnan så. Ja, nu generaliserar jag kraftigt!
Det här är alltså sådant jag funderar på mycket nu och på ett sätt hämmar det min fotografering. Jag kan inte längre fotografera som förut, för då var jag nog lite fastkörd i det vackra. Samtidigt är ju detta en utmaning... att hitta bakom ytan. Att våga se dels det fula, men också allt det som är värt så mycket mer än ytan. För visst är bilder mycket mer än yta?