Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Yta

Produkter
(logga in för att koppla)

elingseva

Aktiv medlem
I min personliga utveckling händer just nu mycket när det gäller människans och min egen yta. Jag funderar mycket på varför jag och andra söker bekräftelse genom ytan på olika sätt. När jag ser på andras bilder här på fotosidan kan jag också se hur människor leker med ytan... inte alltid på ett helt positivt sätt. För vad är bara en yta värd? Jag skulle vilja "komma innanför" med bilden... om det går... se förbi ytan.

En sterilt vacker kvinna är väl inte så intressant att se på egentligen och inte är det heller konst vill jag påstå att fotografera en sådan bild. Dessutom skulle jag vilja att hennes värde lades på ett annat plan än på den vackra ytan. Det vackra håller inte i längden. Kvinnan är objekt för åtrå och blir bekräftad genom det... mannen blir bekräftad genom att se och skapa kvinnan så. Ja, nu generaliserar jag kraftigt!

Det här är alltså sådant jag funderar på mycket nu och på ett sätt hämmar det min fotografering. Jag kan inte längre fotografera som förut, för då var jag nog lite fastkörd i det vackra. Samtidigt är ju detta en utmaning... att hitta bakom ytan. Att våga se dels det fula, men också allt det som är värt så mycket mer än ytan. För visst är bilder mycket mer än yta?
 
Yta 2

Finns det något objektivt vackert, och därmed ett objektivt fult. Ligger inte det utanför bilden, hos mottagaren.
Sök i ditt fall det (ditt) subjektivt fula och gör det med bilden vackert, och du har åter endast ytan att relatera till. Tolkningen blir inte din.
Och, varför alltid detta tjat om genus. "redan de gamla grekerna" avbildade män. Rafael målade kvinnokroppar med mansmodeller och HM visar halvporr på stortavlor. Men det är ju en helt annan femma. En kommersiell femma:)
 
Re: Yta 2

uge skrev:
Finns det något objektivt vackert, och därmed ett objektivt fult. Ligger inte det utanför bilden, hos mottagaren.

Nej egentligen finns det inte.. eftersom det är man själv som lagt allt värde på bilden. Men därmot används ofta kvinnor som objekt av män och kvinnor själva känner sig bekräftade av detta. Jag anser att hela det spelet är en livslögn för dem som går på det och det är denna erfarenhet ifrån livet som speglar sig i mitt tänkande kring bilden.

uge skrev:
Sök i ditt fall det (ditt) subjektivt fula och gör det med bilden vackert, och du har åter endast ytan att relatera till. Tolkningen blir inte din.

Oj, det lät som en klurig uppgift.. kräver eftertanke :) Det LÅTER vackert!

uge skrev:
Och, varför alltid detta tjat om genus. "redan de gamla grekerna" avbildade män. Rafael målade kvinnokroppar med mansmodeller och HM visar halvporr på stortavlor. Men det är ju en helt annan femma. En kommersiell femma:)

Ja, varför genustänkande? Varför inte genustänkande? :) Jag vill verkligen inte göra anspråk på att få se fler bilder på män! Det är inte det jag känner en utmaning i eller saknad efter. Utan mer det att komma åt andra värden än den "vackra" och "stilrena" ytan - att komma in UNDER ytan. När jag tittar runt här på fotosidan är det inte bara kvinnor som är sterilt vackra... även föremål.. och landskap.. Det är möjligt att det inte är något att göra åt eftersom att det som vi konstaterade tidigare egentligen inte finns något vackert eller fult och att allt ligger i betraktarens öga. Att jag tycker det är sterilt kanske säger mer om mig än om bilden ;-)
 
Eva, jag håller med dig i mycket. Funderar dock på om man kunde byta ordet vackert mot ideal? Fotomodeller ska ha sin längd och vikt, naturen som fotograferas ska vara "ren och idyllisk" mm. Människor stylas för att se extra "attraktiva" ut eller för att leva upp till något ideal. (Förmodligen är det fotografens ideal jag syftar till nu, eller det ideal fotografen tror att betreaktaren vill se.)

Värst av allt är nog ändå när man tar till förskönande retouch för att förändra ett objekt till att uppnå det onaturligt vackra idealet? eller egentligen, det värsta är nog när "den vanliga" människan glöms bort? När det blir viktigare att modellen har makeup, smal midja, långa ben och plastig hy än att bilden har känsla? Om känslan finns kanske motivets "skönhet" är mindre viktigt också egentligen?

Kombinationen mellan skönhet och känsla är däremot väldigt tilltalande i bilder i mina ögon. Alltså det jag kallar skönhet då. Det kan lika gärna vara en överviktig osminkad modell som en trådsmal eller vice versa.

Dock gillar jag att titta på "vackra" rena bilder. (vackra i mina ögon) Jag gillar att titta på och tar säkert själv ganska "sterila" bilder ibland. Det jag är motståndare till är hur människan framställs, ja detta gäller både män och kvinnor fast de framställs på olika sätt för oss via bilder.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar