Det ena är inte i sig bättre än det andra, det är bara olika format. Dock är det så att alla bättre DSLR-kameror har standardiserats till att använda CF-minneskort. Nikon och Canon har dock tyvärr valt att använda SD-kort i sina instegskameror, vilket förstås är en nackdel. Sony har CF-kort i samtliga sina DSLR-kameror, vilket innebär att du inte behöver köpa en ny uppsättning av minneskort ifall du uppgraderar till ett "vassare" hus. Likaså ifall du har en billigare instegskamera som backup till dina semipro eller prohus så kan du alltså inte fritt kan växla minneskort mellan dem ifall du använder Canon eller Nikon, utan måste ha dubbla uppsättningar minneskort. Vilket du alltså slipper med Sony-systemet.
Denna skillnad i tankesätt kan man se även i många andra avseenden. Canon har i stort sett en batterityp till varje kamera, man måste ha 5(!) olika batterier ifall man vill kunna använda alla de kameror de f.n. har på programmet (och naturligtvis ännu fler ifall man skaffar något/några begagnade hus). Samt vanligen minst ett extrabatteri av varje typ, så att man inte står där med tomt batteri. Således även här extra kostnader ifall man byter upp sig eller har backup-kameror. Har inte räknat efter hur många olika batterier som Nikon kör med, men bilden är snarlik där, ev. lite bättre. När det gäller Sony däremot, så passar samma batterityp i samtliga kameror som de f.n. har på programmet (5 st). Sony har t.o.m. sett till att deras batteri passar även i deras utgångna modeller! Sonys batteri är dessutom bättre - de ger betydligt fler bilder per laddning, men framförallt så innehåller de elektroniska kretsar som kan mäta återstående batterikapacitet med stor noggrannhet. Mycket värdefullt vid praktiskt fotograferande - man vet exakt när man behöver byta batteriet - man slipper den välbekanta ångesten - räcker det?
Denna skillnad finner man även när det gäller andra tillbehör. Den fjärrutlösare jag skaffade för ungefär 20 år sedan till min gamla analoga Minolta-kamera passar även till deras digitala kameror samt även till samtliga Sonys DSLR-kameror. När det gäller Canon och Nikon så är det vanligt att de tar fram en ny uppsättning av tillbehör till varje ny modell som kommer. Därför MÅSTE Canon och Nikon ha ett mycket större tillbehörsprogram - men det beror ju på att de har ett mycket sämre systemtänkande. Detta är dock något som totalt har förtigits i alla de tester i tidskrifter och på nätet som jag har läst - och det är rätt många vid det här laget...
Genom att ställa in ISO 3200 så går det att få bilder i sämre ljus än det går med ISO 1600. Dock blir det mera brus i bilderna ju högre ISO-känslighet du ställer in, så du ska naturligtvis välja så LÅGT värde som du kan. Den allra största majoriteten av bilder tas med ISO mellan 100 och 400. Det är när ljuset är dåligt och/eller du behöver ha kort slutartid (snabba rörelser eller teleobjektiv) och/eller behöver ha stort skärpedjup som det kan vara guld värt att ha möjlighet att öka ISO-känsligheten.
Sonys 18-70 har ju större zoomomfång (mera tele) än Sigmat, och det är ett originalobjektiv. De är båda s.k. kit-objektiv, dvs den optiska kvaliteten är måttlig, och många här på Fotosidan anser att kitobjektiv är skrutt... Det är dock att underskatta dessa, de räcker ganska långt och är ju väldigt billiga att träna sig på. Och ifall du bländar ner cirka två steg så blir de nästan lika skarpa som dyrare objektiv. Det är främst vid stor bländare som dyrare objektiv kan vara tydligt bättre.
