Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vem håller med Magdalena?

Produkter
(logga in för att koppla)

light

Aktiv medlem
Magdalena Ribbing, allas vår goda och trevliga vett och etikett predikant, har nu tydligt och bestämt talat om för oss vad som gäller när vi fotar människor:

– I min frågespalt på DN.se får jag ofta mejl från människor som är förtvivlade över att de har hängts ut på nätet. Det är hopplöst och urdåligt. Jag tycker att det borde vara straffbart och förenat med böter att lägga ut bilder på andra utan deras tillstånd, säger hon.

Så man borde alltid fråga först?

– Ja, men man ska inte fråga personen när den är asfull utan när den är nykter och förståndig. Att fråga ”kan jag lägga ut den här bilden på dig när du har tagit av dig kläderna och hoppat i poolen” när personen i fråga inte är nykter är ingen idé. Då får man vänta till nästa dag.

Behöver man även fråga när man är utomlands och råkar få med personer i bakgrunden?

– Ja, det tycker jag. Det går inte att säga att ”jag är svensk och jag lägger ut den här bilden på min lilla gulliga sajt i Sverige”. Den kan ju hamna i bortre Mongoliet på bara tre sekunder.
DN 7/10

Så vad säger ni gatufotografer, och alla andra som fotar, finns det nån här som håller med henne? Ska plånboken tvingas fram så fort man plåtat nån utan tillstånd och lagt ut på nätet? Eller ska vi bara lugnt fortsätta luta oss tryggt mot den nya lagen?
 
Frågan har knappast något enkelt svar. Allting handlar ju om i vilken kontext bilden är tagen och i vilket sammanhang den är publicerad. Ett gatufoto vilket som helst så länge det inte är ett tydligt porträttfoto på är svårt att ifrågasätta publiceringen av. Ett porträttliknande foto under mer personliga och privata förhållanden anser jag att tillhör sunt förnuft och hyfs att fråga om det är okej att publicera. Men det är kanske det som är det svåra idag, alldeles för många har alldeles för dålig uppfattning om vad som kan anses vara god ton och hyfs, därför denna debatt uppstår med jämna mellanrum. Kom ihåg att det som en gång publicerats på nätet är för alltid kvar på nätet och går inte att göra ogjort. Därför bör man i möjligaste mån där det är möjligt självklart fråga först, det kostar väldigt lite.
 
Magdalena Ribbing, allas vår goda och trevliga vett och etikett predikant, har nu tydligt och bestämt talat om för oss vad som gäller när vi fotar människor:

– I min frågespalt på DN.se får jag ofta mejl från människor som är förtvivlade över att de har hängts ut på nätet. Det är hopplöst och urdåligt. Jag tycker att det borde vara straffbart och förenat med böter att lägga ut bilder på andra utan deras tillstånd, säger hon.

Så man borde alltid fråga först?

– Ja, men man ska inte fråga personen när den är asfull utan när den är nykter och förståndig. Att fråga ”kan jag lägga ut den här bilden på dig när du har tagit av dig kläderna och hoppat i poolen” när personen i fråga inte är nykter är ingen idé. Då får man vänta till nästa dag.

Behöver man även fråga när man är utomlands och råkar få med personer i bakgrunden?

– Ja, det tycker jag. Det går inte att säga att ”jag är svensk och jag lägger ut den här bilden på min lilla gulliga sajt i Sverige”. Den kan ju hamna i bortre Mongoliet på bara tre sekunder.
DN 7/10

Så vad säger ni gatufotografer, och alla andra som fotar, finns det nån här som håller med henne? Ska plånboken tvingas fram så fort man plåtat nån utan tillstånd och lagt ut på nätet? Eller ska vi bara lugnt fortsätta luta oss tryggt mot den nya lagen?

Asfullbilden är väl inget konstigt, det är ju kränkande. Men någon helt okänd i en bakgrund...jag tror knappast hon tänkte igenom det fallet, annars skulle det inte bli några semesterbilder.
 
Sådana här diskussioner spårar lätt ur och hamnar i att någon hävdar att man har legal rätt att göra det ena eller det andra. Det är alltid en trist inställning och för mig ett tecken på nedertlag. Ofta går den här situationen att hantera med en lagom kombination av hänsyn, intention och vanligt hyfs.
 
Sådana här diskussioner spårar lätt ur och hamnar i att någon hävdar att man har legal rätt att göra det ena eller det andra. Det är alltid en trist inställning och för mig ett tecken på nedertlag. Ofta går den här situationen att hantera med en lagom kombination av hänsyn, intention och vanligt hyfs.

Intressant att du tar med "intention". Låt oss säga att jag är ute sent en lördagskväll efter löning för att ta bilder för att illustrera Wikipediaartikeln "Alkoholmissbruk".
 
Sådana här diskussioner spårar lätt ur och hamnar i att någon hävdar att man har legal rätt att göra det ena eller det andra. Det är alltid en trist inställning och för mig ett tecken på nedertlag. Ofta går den här situationen att hantera med en lagom kombination av hänsyn, intention och vanligt hyfs.

Gör en test på om detta är kränkande.
Titta på min fototidning
www.szeplakys.com
välj sedan fototidningen.
Många av dessa bilder är fotograferade utan lov.
säg sedan vilken ni tycker är kränkande.
Ferenc Szeplaky
Intressant test. på bilder som har tagits under 50 årr
 
Ser inte helt kopplingen mellan det du föreslår och det jag skriver.

HEJ IGEN.
På fotosidan diskuteras det då och då om vad man får lägga ut på internet. Om det är
kränkande eller inte. Diskussionen gäller både moralen och lagen.
I inget fall tas det upp vilka bilder som är olämpliga.
Nu kan ni läsare titta på min tidning och tala om för de övriga läsarna om bilder som är tagna
och utlagda på internet är olämpliga. Då får man ett praktiskt exempel i diskussionen om vad som är lämpligt eller inte istället för en teoretisk diskussion om bilder man inte har sett. (varje bild har ett nummer)
Det var därför jag skrev mitt inlägg.
Adressen är
www.szeplakys.com (välj sedan fototidningen)

FERENC SZEPLAKY
51 ÅR HAR JAG NU FOTOGRAFERAT
 
Intressant att du tar med "intention". Låt oss säga att jag är ute sent en lördagskväll efter löning för att ta bilder för att illustrera Wikipediaartikeln "Alkoholmissbruk".

Fast det går väl fortfarande att hantera med någorlunda sunt förnuft och respekt gentemot individen/den som porträtteras? I just detta exempel tror jag det går utmärkt att med olika kreativa tillvägagångsätt dokumentera alkholmissbruk en lördagkväll utan att någon person behöver bli direkt identifierbar.
 
Intressant att du tar med "intention". Låt oss säga att jag är ute sent en lördagskväll efter löning för att ta bilder för att illustrera Wikipediaartikeln "Alkoholmissbruk".

Skulle du ta bilderna och inte fråga dem som medverkar på dem? Hur tänker du i så fall?

Det är väl självklart att du som fotograf vidtalar den eller de personer som i så fall ska illustrera det du vill visa? Det vill säga: Du förklarar din intention.
 
Det är väl självklart att du som fotograf vidtalar den eller de personer som i så fall ska illustrera det du vill visa? Det vill säga: Du förklarar din intention.

Ah, då förstår jag. Det är alltså inte intentionen i sig som är viktig, utan att man förmedlar den till dem man fotograferar.

Långt innan jag började fotografera så anammade jag inställningen att så som man visar sig offentligt så accepterar jag också att bli fotograferad. På grund av min mustach brukar folk vilja fotografera mig. Ungefär hälften av gångerna så blir jag tillfrågad först. Själv bryr jag mig inte.

När jag fotar andra människor så får jag oftast bäst bilder när de som blir fotograferade inte är medvetna om det. Ganska få människor uppför sig naturligt när de vet om att de blir fotograferade.
 
Ah, då förstår jag. Det är alltså inte intentionen i sig som är viktig, utan att man förmedlar den till dem man fotograferar.

Långt innan jag började fotografera så anammade jag inställningen att så som man visar sig offentligt så accepterar jag också att bli fotograferad. På grund av min mustach brukar folk vilja fotografera mig. Ungefär hälften av gångerna så blir jag tillfrågad först. Själv bryr jag mig inte.

När jag fotar andra människor så får jag oftast bäst bilder när de som blir fotograferade inte är medvetna om det. Ganska få människor uppför sig naturligt när de vet om att de blir fotograferade.

Jag håller helt med dig. Gatufotografering skulle tappa hela sin charm om de som plåtas vet om att de fotas.

Trots det så finns det lägen där jag tycker att man kan prata med personen om bilden är tänkt att användas offentligt. Det gäller exempelvis om man fotograferat någon redlöst berusad.
 
Jag håller helt med dig. Gatufotografering skulle tappa hela sin charm om de som plåtas vet om att de fotas.

Trots det så finns det lägen där jag tycker att man kan prata med personen om bilden är tänkt att användas offentligt. Det gäller exempelvis om man fotograferat någon redlöst berusad.

Även om jag vet att det finns väldigt goda skäl att invända mot vad jag säger nu så tänker jag ändå föreslå att man ber folk ta bort bilden och att folk då rättar sig efter det önskemålet. Det ska inte vara den fotograferades ensak att själv ombesörja detta. Om de som i aningslöshet vet att detta vilar på dem så blir det ju lite jobbigt i alla fall även för de som sprider bilder i sin aningslöshet som inte borde spridas. Då kanske det stämmer till viss eftertanke.

Den självklara invändningar på Internet är väl att skadan redan är skedd när bilden börjar flyga omkring i etern. Men många länkar ju till befintliga data och tas källan bort så finns mest bara tomma länkar kvar, så det kan ju fungera i vissa fall och skadan kan kanske trots allt begränsas i alla fall.
 
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.