Varför korta och långa skärpedjup?

[jwallinder]

Jag har försökt söka efter svar på min fråga, så sorry om det blir ny tråd på gammalt tema.

När man ökar bländaröppningen så får man kortare skärpedjup, och när man minskar bländaren så ökar skärpedjup. Hur kommer det sig? Vilken fysikalisk förklaring finns det bakom detta. Och finns det något sätt att räkna på hur långt skärpedjupet blir?

 

[JoBac]

Länk tips: http://www.fotosidan.se/cldoc/1686.htm

 

[jwallinder]

Tack för länken.

Men jag förstår fortfarande inte hur det hänger ihop med en stor bländare och kort skärpedjup.

 

[JoBac]

Då tar vi en ny länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Depth_of_field

Kolla på första figuren den förklarar varför större bländare ger större circle of confusion alltså "mer oskärpa" på allt som inte är absolut i foxus.

 

[atotowi]

Försökte rita en bild som kanske kastar ett litet ljus över fenomenet.
Skärpeplanet dvs det plan som har absolut skärpa är oändligt kort. Men eftersom vi inte kan se hur små avvikelser som hellst så kan vi kosta på oss viss oskärpa innan vi ser den. Det är detta som ger upphovet till skärpedjupet. Hur mycket oskärpa man kan ha i en bild inna man ser den styrs av många faktorer som betraktningsavstånd, upplösning, etc.

Bilden neadan visar ett exempel på strålgång för ljus med stor bländaröppning (Röd i bilden). Som man kan se så träffar den översta ljusstrålen (övre röda strecket) filmen/sensorn (svart vertikalt streck till höger)längre ifrån den opiska axeln (streckat horisentalt streck i mitten) än den svarta ljusstrålen under den optiska axeln.

Till höger om linsen finns Svarta streck som ska visa bländaren. I den övre bilden stor öppning och den nedre delen mindre öppning. I den nedre delen finns även en ljusstråle som motsvarar den övre röda men den når inte filmen/sensorn eftersom bländaren stoppar den på vägen.

Oskärpan motsvarar avståndet från den "optiska axeln" och den plats där ljuset träffar sensor/film. Så med stor öppning släpps ljus igenom som träffar längre ifrån den "optiska axeln" än med en lite öppning. Därför kan man felfokuser mer med liten öppning och ändå uppleva det som skarpt.

 

[PererikL]

http://dofmaster.com/
Beräknar och förklarar skärpedjup och hyperfokalavstånd

 

[jwallinder]

Tack Wikipedia och Tony. Nu börjar jag greppa why.

 

[pby]

En stor bländaröppning ger kort skärpedjup därför att stor bländare kräver en stor ljusinsamlande yta, vilket ger olika perspektiv från olika delar av denna yta. För normal- och teleobjektiv är den ljusinsamlande ytan i princip lika med frontlinsens på största bländaren.

Du kan enkelt se detta genom att hålla upp ett finger på en armlängds avstånd och med två ögon titta mot en bakgrund långt borta*. Beroende på vad du "fokuserar" på, ser du antingen en bakgrund och två fingrar eller ett finger men bakgrunden dubbelt. Objektivet ser på likande sätt en massa bilder från frontlinsens alla delar. Med fokuseringen på oändligheten fogas dessa bilder samman så att bakgrunden i alla bilder hamnar på samma ställe. Detaljer i förgrunden hamnar då på olika ställen och blir därmed suddiga. Med fokus på förgrunden, sätts istället bilderna samman så att förgrunden hamnar på samma ställe och blir skarp, medan bakgrunden blir oskarp.

Med en liten bländare är den ljusinsamlande ytan liten och perspektivskillnaderna blir därmed små. Med en mycket liten fysisk bländare blir skärpedjupet därför nästan oändligt.


*) Avstånden mellan ögonen är cirka 7 cm, vilket ungefär ger samma perspektivskillnad som från kant till kant på ett 85/1.2, 200/2.8 eller 300/4, dvs. objektiv som på full öppning ger tämligen kort skärpedjup och stor bakgrundsoskärpa.