En stor bländaröppning ger kort skärpedjup därför att stor bländare kräver en stor ljusinsamlande yta, vilket ger olika perspektiv från olika delar av denna yta. För normal- och teleobjektiv är den ljusinsamlande ytan i princip lika med frontlinsens på största bländaren.
Du kan enkelt se detta genom att hålla upp ett finger på en armlängds avstånd och med två ögon titta mot en bakgrund långt borta*. Beroende på vad du "fokuserar" på, ser du antingen en bakgrund och två fingrar eller ett finger men bakgrunden dubbelt. Objektivet ser på likande sätt en massa bilder från frontlinsens alla delar. Med fokuseringen på oändligheten fogas dessa bilder samman så att bakgrunden i alla bilder hamnar på samma ställe. Detaljer i förgrunden hamnar då på olika ställen och blir därmed suddiga. Med fokus på förgrunden, sätts istället bilderna samman så att förgrunden hamnar på samma ställe och blir skarp, medan bakgrunden blir oskarp.
Med en liten bländare är den ljusinsamlande ytan liten och perspektivskillnaderna blir därmed små. Med en mycket liten fysisk bländare blir skärpedjupet därför nästan oändligt.
*) Avstånden mellan ögonen är cirka 7 cm, vilket ungefär ger samma perspektivskillnad som från kant till kant på ett 85/1.2, 200/2.8 eller 300/4, dvs. objektiv som på full öppning ger tämligen kort skärpedjup och stor bakgrundsoskärpa.