Varför Fotografera??
- Trådstartare gbjerne
- Start datum
mipert
Aktiv medlem
Ett skäl är att blyga pojkar får umgås med söta flickor som annars inte skulle prata med dem.
Annars är et vanligt skäl att man lätt kan bevara minnen av människor och hur de såg ut. För cirka 150 år sedan var det ovanligt att ”vanligt” folk hade avbildningar av familjen. När man blev gammal var det svårt att minnas hur ens föräldrar såg ut och det finns skrifter där detta beklagas. att minnena bleknar alltså.
Att fotografin slog igenom stort var på grund av möjligheten att ta porträtt till familjen innan man gick ut i krig till exempel.
Man vill ju kunna dela med sig av resor och konserter. Skryta kanske är ett annat ord än ”dela med sig”?
Annars är et vanligt skäl att man lätt kan bevara minnen av människor och hur de såg ut. För cirka 150 år sedan var det ovanligt att ”vanligt” folk hade avbildningar av familjen. När man blev gammal var det svårt att minnas hur ens föräldrar såg ut och det finns skrifter där detta beklagas. att minnena bleknar alltså.
Att fotografin slog igenom stort var på grund av möjligheten att ta porträtt till familjen innan man gick ut i krig till exempel.
Man vill ju kunna dela med sig av resor och konserter. Skryta kanske är ett annat ord än ”dela med sig”?
avlsutad110823
Avslutat medlemskap
Hej
Intressant
Det är ju en utmaning utan gränser, det är som att segla på havet, när man tror sig närmar horisonten så är du ändå inte framme utan den flyttas hela tiden
Det som gör att "resan är målet" är att omgivningen kan förstå och ge kritik, det är ju direktåterkopplande även för de som i inte är intresserad av fotandet, men uppskattar resultatet.
Intressant
Det är ju en utmaning utan gränser, det är som att segla på havet, när man tror sig närmar horisonten så är du ändå inte framme utan den flyttas hela tiden
Det som gör att "resan är målet" är att omgivningen kan förstå och ge kritik, det är ju direktåterkopplande även för de som i inte är intresserad av fotandet, men uppskattar resultatet.
Maverick
Aktiv medlem
Som inbiten teknikmänniska tycker jag det är skönt och avkopplande med något dynamisk istället för statiskt. Det finns inga rätt och inga fel i stora drag.
Det är jag som fotograf som avgör om bilden är bra eller inte. Det funkar förstås bara så länge man fotograferar för sitt eget höga nöjes skulle och inte har en kund som behöver gilla bilderna.
När det gäller datorer, bilar och lite av det andra som jag håller på med till vardags så finns det bara rätt och fel. Ett system jag knåpar ihop fungerar antingen som det ska eller vanligare inte som det ska. Det finns aldrig att det blev rätt okej ändå. Fel eller rätt. Samma sak med de tävlingsbilar jag håller på med. Antingen följer de reglerna eller också inte. Antingen fungar de eller inte. En tävlingsbil som fungerar sådär, fungerar inte. Allt ställt i relation till vad en viss bil ska kunna prestera.
Fast jag många andra drömmer om att kunna försörja mig på fotografi. Jag är bara lite rädd för att dels inte lyckas med det, och dels att det ska bli som med datorer som är ett av mina intressen. Datorer var en hobby för mig och jag trodde lyckan var gjord när jag kunde försörja mig på det. Nu är jag inte lika överlycklig kan jag säga, men...vad gör man inte för pengar... Jag skulle inte vilja att det skulle hända med min fotografering. Att jag sunkar ur totalt på det såfort jag försöker försörja mig på det.
Mvh
Maverick
Det är jag som fotograf som avgör om bilden är bra eller inte. Det funkar förstås bara så länge man fotograferar för sitt eget höga nöjes skulle och inte har en kund som behöver gilla bilderna.
När det gäller datorer, bilar och lite av det andra som jag håller på med till vardags så finns det bara rätt och fel. Ett system jag knåpar ihop fungerar antingen som det ska eller vanligare inte som det ska. Det finns aldrig att det blev rätt okej ändå. Fel eller rätt. Samma sak med de tävlingsbilar jag håller på med. Antingen följer de reglerna eller också inte. Antingen fungar de eller inte. En tävlingsbil som fungerar sådär, fungerar inte. Allt ställt i relation till vad en viss bil ska kunna prestera.
Fast jag många andra drömmer om att kunna försörja mig på fotografi. Jag är bara lite rädd för att dels inte lyckas med det, och dels att det ska bli som med datorer som är ett av mina intressen. Datorer var en hobby för mig och jag trodde lyckan var gjord när jag kunde försörja mig på det. Nu är jag inte lika överlycklig kan jag säga, men...vad gör man inte för pengar... Jag skulle inte vilja att det skulle hända med min fotografering. Att jag sunkar ur totalt på det såfort jag försöker försörja mig på det.
Mvh
Maverick
Hans-C
Avslutat medlemskap
Åter till frågan. Utan tvekan är svaret från mig stimulans. Och att få utloppp för någon slags skaparglädje och konstnärligt behov. Och att helt flumma bort och koncentrera sig på något helt och hållet. Det senare fungerar lika bra med flipperspel eller fotboll också. Men fotografin har oändliga möjligheter och vinklingar och till skillnad från flipperspel eller fotboll har man mycket större kontroll över vad som sker.
Hans-C
Avslutat medlemskap
Nja...om du känner ett behov att göra det så finns det nog en anledning någonstans. Kanske någon av mina aledningar eller något annat. Att man bara har ett behov huxflux tror jag inte riktigt på. Behovet att äta till exempel är ju inte bara där liksom. Du vill bli mätt, maten smakar gott, du gillar att pyssla i köket osv.
Ja, det är helt hysteriskt... Jag håller mig utanför sådana där krig.
Men varför fotograferar jag?
Tja, jag har väl någon form av konstnärlig ådra. För mig handlar det inte om, som för många andra, att bara och enbart gestalta och avbilda "vackra ting". Alltså vackra i den traditionella, allmängiltiga synen; björkar, flickor, blommor. När jag t.ex plåtar rostiga balkar och plåtväggar i hamnen och industriområden, är det flera saker som spelar in; Jag höll till där mycket när jag var mindre. Det ger mig minnen, antagligen är nostalgi en stor ingrediens här. En form av egotripp. Det är oxå en egotripp att ha lyckats med något och få beröm, det kan nog ingen sticka under stolen med här.
Men sedan finns det fotografi som förändrar vår syn på omvärlen i ett mer socialt och samhällsmässigt sätt. Pratar man med en sådan fotograf, typ Anders Petersen, kan jag tänka mig att svaret blir just det; att man vill påverka.
Det vill jag oxå, men inte på samma sätt. Eller vänta, jag skulle oxå vilja påverka politiskt, socialt och ur en samhällsmässig vinkel men jag tror inte att jag kan det.
Sen fotograferar jag en hel del bara för att betala hyran oxå. Knappast ballt, men nödvändigt. Så där kan mina "egna" bilder, utan uppdragsgivare vara en paus, ett break, ett sätt att rensa hjärnan. Ett rätt korkat sätt egentligen, för plåtar jag ett par timmar blir jag alldeles utmattad!
mipert
Aktiv medlem
Att fundera över varför man fotograferar kan hjälpa en att utvecklas som fotograf.
Vill jag verkligen bli modefotograf eller borde jag satsa på att använda bilder som politiskt verktyg.
Borde jag kanske flugfiska istället?
Tyvärr är fotografer dåliga på att tänka, de vet oftast inte varför de fotograferar och varför deras bilder ser ut som de gör.
Självanalys/kritik är aldrig fel.
Vill jag verkligen bli modefotograf eller borde jag satsa på att använda bilder som politiskt verktyg.
Borde jag kanske flugfiska istället?
Tyvärr är fotografer dåliga på att tänka, de vet oftast inte varför de fotograferar och varför deras bilder ser ut som de gör.
Självanalys/kritik är aldrig fel.
Hans-C
Avslutat medlemskap
Vi pratar nog förbi varandra rätt kraftigt... Låt mej förenkla det ytterligare. Jag snusar. Om någon frågar mej varför så kan jag svara "Jag bara måste" eller "jag har ett behov". Jag kan också svara "Jag blir lugn av det" eller "Nikotinet har en stimulerande inverkan på kroppens organ". Jag menar inte att man måste förvara sig mot säg själv eller någon annan varför man fotograferar. Men jag är helt övertygad att i botten finns en anledning till att du fotograferar och inte putsar fönstrena istället när du är sysslolös.
jonaseriksson
Aktiv medlem
Kan man inte bara säga att man fotograferar för det är roligt?
För det gör jag. Det ät också väldigt avkopplande.
För det gör jag. Det ät också väldigt avkopplande.
jonaseriksson
Aktiv medlem
Kan man inte bara säga att man fotograferar för det är roligt?
Helena
Aktiv medlem
Har precis haft en forelasning om processen... och innan det sa hade jag en handledning da vi pratade om mitt satt att arbeta...
Om jag sammanfattar det hela sa var val kontentan detta...
Nar man star pa troskeln for ett nytt projekt sa behover vi inte tanka pa den slutgiltiga produkten... vi bara gor det vi gor pa grund av en anledning... vi vet inte alltid om den men efter att man spenderat ett tag med projektet sa kanske man kan borja ana varfor man gor det... Om man inte kommer pa det sa ska man bara fortsatta att fotografera... aven om det inte kans som att det har en mening... detta for att komma till "insikt".
Jag har val flyttat forbi ena steget och vill skapa min egen mening... sa jag har meningen men bygger projektet dar efter...
"after a sluggish start, my creative efforts seem to have built up a force that is pulling me forward with excitement, but it is not work for work's sake, or money, or even fulfilling some of the ambitions formed at Cambridge. It is more a feeling of achieving substanse." Cecil Beaton
Samma sak hande pa en forelasning forra aret da en man (kristen) sa att manga kristna letar efter en anledning varfor dom gor det dom gor... men att kanske anleningen inte behover finnas pa papper for att man gor det man gor darfor att man ska gora det!
// H
acke
Avslutat medlemskap
Detta är en mycket intressant fråga som anknyter till två tidigare trådar: hobbyfotografens drivkrafter ocn mål med fotografering.
I den förstnämnda tråden identifierade vi mer än tjugo skäl till att fotografera. Mina personliga drivkrafter är:
*Glädjen i att få berätta något för andra.
*Intresse för själva motivområdet (natur och landskap i mitt fall).
*Teknikintresse, dvs. att förstå och kontrollera hela den fotografiska processen.
*Avkoppling - fotograferandet fungerar som en slags meditation.
Sen är det ju oxå som Calle säger, man vill synas, bli bekräftad och kanske få en gnutta beröm...
I den förstnämnda tråden identifierade vi mer än tjugo skäl till att fotografera. Mina personliga drivkrafter är:
*Glädjen i att få berätta något för andra.
*Intresse för själva motivområdet (natur och landskap i mitt fall).
*Teknikintresse, dvs. att förstå och kontrollera hela den fotografiska processen.
*Avkoppling - fotograferandet fungerar som en slags meditation.
Sen är det ju oxå som Calle säger, man vill synas, bli bekräftad och kanske få en gnutta beröm...
