apersson850
Aktiv medlem
Det hette inte Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet enbart för att förvirra.
Jag har också i alla år undrat över varför man fått det till att det är kraftigt högerorienterat? Känns mer som att nationalsocialism och kommunism är olika varianter på kraftigt vänsterkantrade rörelser, där de går till överdrift på lite olika saker. Den ena vill ha statlig kontroll på i stort sett allt, den andra statligt ägande. Vilket ger kontroll i sin tur.
Att sen båda modellerna medför att någon ledare blir paranoid och gärna vill ha ihjäl en och annan fiende, ett beteende som tydligen känns bra för dem, för "en och annan" växer ofta till "så många som möjligt". Miljontals, under andra världskriget, men det verkar bara vara omständigheterna som sätter gränsen där. Hade de fått hållas hade det inte blivit många kvar.
Samarbetet mellan Sovjetunionen och Tyskland var dock inte något som krävde nationalsocialistiskt maktinnehav i Tyskland. Redan 1922 började man samarbeta om utveckling och produktion av militär teknologi, som flygplan och stridsvagnar. I Lipetsk etablerades en flygstridsskola, för utbildning av de piloter som skulle komma att bilda ryggraden i det då ännu inte bildade Luftwaffe, redan 1925.
Detta militära samarbete var som mest intensivt i början på 30-talet, innan Hitler kommit till makten i Tyskland. Därefter började ett propagandakrigande mot Sovjet i allmänhet och dess "judiska kommunism" (se där, kreativiteten när det gällde att skylla på judarna anknyter till tidigare diskussioner i den här tråden) i synnerhet.
Min egen reflektion över detta är att allt var tämligen pragmatiskt. Det initiala samarbetet mellan Tyskland och Sovjetunionen under den här tiden iscensattes som de utstöttas äktenskap. Både Tyskland och Sovjetunionen var tidens paria, efter Världskriget och revolutionen. Få ville ha med dem att göra, samtidigt som båda var rädda att den andre skulle ingå någon ohelig allians med någon segermakt.
Bättre att samarbeta.
I nästa steg fann sig plötsligt två alltför lika (som vi konstaterat) statsbildningar, med alltför sammanfallande intressesfärer, alltför nära varandra. De blev som två rovdjurshannar i samma revir. Det ledde till att den andre måste utmålas som hemskast, vilket gjorde samarbetet allt svårare.
Bättre att göra slut på varandra.
Jag har också i alla år undrat över varför man fått det till att det är kraftigt högerorienterat? Känns mer som att nationalsocialism och kommunism är olika varianter på kraftigt vänsterkantrade rörelser, där de går till överdrift på lite olika saker. Den ena vill ha statlig kontroll på i stort sett allt, den andra statligt ägande. Vilket ger kontroll i sin tur.
Att sen båda modellerna medför att någon ledare blir paranoid och gärna vill ha ihjäl en och annan fiende, ett beteende som tydligen känns bra för dem, för "en och annan" växer ofta till "så många som möjligt". Miljontals, under andra världskriget, men det verkar bara vara omständigheterna som sätter gränsen där. Hade de fått hållas hade det inte blivit många kvar.
Samarbetet mellan Sovjetunionen och Tyskland var dock inte något som krävde nationalsocialistiskt maktinnehav i Tyskland. Redan 1922 började man samarbeta om utveckling och produktion av militär teknologi, som flygplan och stridsvagnar. I Lipetsk etablerades en flygstridsskola, för utbildning av de piloter som skulle komma att bilda ryggraden i det då ännu inte bildade Luftwaffe, redan 1925.
Detta militära samarbete var som mest intensivt i början på 30-talet, innan Hitler kommit till makten i Tyskland. Därefter började ett propagandakrigande mot Sovjet i allmänhet och dess "judiska kommunism" (se där, kreativiteten när det gällde att skylla på judarna anknyter till tidigare diskussioner i den här tråden) i synnerhet.
Min egen reflektion över detta är att allt var tämligen pragmatiskt. Det initiala samarbetet mellan Tyskland och Sovjetunionen under den här tiden iscensattes som de utstöttas äktenskap. Både Tyskland och Sovjetunionen var tidens paria, efter Världskriget och revolutionen. Få ville ha med dem att göra, samtidigt som båda var rädda att den andre skulle ingå någon ohelig allians med någon segermakt.
Bättre att samarbeta.
I nästa steg fann sig plötsligt två alltför lika (som vi konstaterat) statsbildningar, med alltför sammanfallande intressesfärer, alltför nära varandra. De blev som två rovdjurshannar i samma revir. Det ledde till att den andre måste utmålas som hemskast, vilket gjorde samarbetet allt svårare.
Bättre att göra slut på varandra.
Senast ändrad: