urbano
Aktiv medlem
Såg ett TV-program om en magiker, som jag nu glömt namnet på. Men han var fascinerande.Runt om i USA och även på andra platser i världen dök han upp och trollade för folk på gatan. Hans enda rekvisita var en kortlek, papper och penna.En sann gatumagiker i motsats till de stora showerna i Las Vegas där magikerna trollar bort långtradare och kvinnor i bikini, ackompanjerade av fyrverkerier och Metalmusic.
Men var finns gatufotograferna? Här på fotosidan finns en del goda exempel (Calle Slättengrens Parisbilder, Tokyobilder av Jonas Borg, några fina bilder från Barcelona etc.) Men de är ganska få. Och var finns bilderna från folklivet i Kalmar, Luleå eller Borås en lördagseftermiddag?
Fler sådana "samtida" skildringar av gatuliv och människor vore intressant att få se. Se bara på Ulf Sjögrens Hagabilder. Vilket värde de har idag!
På något sätt tror jag vi drar oss lite för att fotografera människor på "hemmaplan".Är vi i London, New York eller Rom tror jag det är lättare att dokumentera gatuliv och människor.
Egentligen borde det kanske vara tvärtom. Miljöerna vi rör oss i dagligen, möten på gator och torg är minst lika intressanta.
Jag tror det är en fördel om man är delaktig på något sätt i miljöerna man fotograferar. En fotograf bör inte tränga sig på utan kanske mer stillsamt observera. Terje Hellesö är en god förebild när det gäller naturfotografi.
Problemet kan vara att vi inte vill att moster Agda i Sundsvall ovetandes ska hamna på bild och ve och fasa kanske på fotosidan på Internet.
Jag tror det vore synd om vi blir alltför rädda för att dokumentera.Självfallet ska man inte ta bilder på sådant sätt att de kan upplevas som kränkande. Men gränserna kan vara svåra ibland.
För att riktigt ställa det på sin spets:
Calle Slättengrens bild av en man med hund på en Parisgata. Mannen tänder en cigarett(underbar bild). Ponera nu att mannen är döende i lungcancer. Han och hans anhöriga får se bilden på Internet och tycker den är synnerligen okänslig och kränkande.Hur ska man reagera på det?
Ja, det vore intressant att höra andras synpunkter på detta tema.
Hälsningar
Ulf
Men var finns gatufotograferna? Här på fotosidan finns en del goda exempel (Calle Slättengrens Parisbilder, Tokyobilder av Jonas Borg, några fina bilder från Barcelona etc.) Men de är ganska få. Och var finns bilderna från folklivet i Kalmar, Luleå eller Borås en lördagseftermiddag?
Fler sådana "samtida" skildringar av gatuliv och människor vore intressant att få se. Se bara på Ulf Sjögrens Hagabilder. Vilket värde de har idag!
På något sätt tror jag vi drar oss lite för att fotografera människor på "hemmaplan".Är vi i London, New York eller Rom tror jag det är lättare att dokumentera gatuliv och människor.
Egentligen borde det kanske vara tvärtom. Miljöerna vi rör oss i dagligen, möten på gator och torg är minst lika intressanta.
Jag tror det är en fördel om man är delaktig på något sätt i miljöerna man fotograferar. En fotograf bör inte tränga sig på utan kanske mer stillsamt observera. Terje Hellesö är en god förebild när det gäller naturfotografi.
Problemet kan vara att vi inte vill att moster Agda i Sundsvall ovetandes ska hamna på bild och ve och fasa kanske på fotosidan på Internet.
Jag tror det vore synd om vi blir alltför rädda för att dokumentera.Självfallet ska man inte ta bilder på sådant sätt att de kan upplevas som kränkande. Men gränserna kan vara svåra ibland.
För att riktigt ställa det på sin spets:
Calle Slättengrens bild av en man med hund på en Parisgata. Mannen tänder en cigarett(underbar bild). Ponera nu att mannen är döende i lungcancer. Han och hans anhöriga får se bilden på Internet och tycker den är synnerligen okänslig och kränkande.Hur ska man reagera på det?
Ja, det vore intressant att höra andras synpunkter på detta tema.
Hälsningar
Ulf