Jag inleder med en lätt teorifilosofisk grund som berör sammanhanget
För det första så skulle jag gå in för att vara synlig men inte allt för synlig (läs: Dominerande synlig!).
Hellre lite mer synlig än osynlig.
Helt enkelt för att låta folk vara medvetna om ens närvaro. = "Situationsintegrering" är det begrepp jag använder här!!
Om du är integrerad i situationen så får du snart ta del av den, där ligger min kärna i inlägget!
Individer som uppträder avvikande i förhållande till dig fotar du gärna inte.. man liksom smakar av situationen.
Om du smyger med kameran och uppträder närvöst så tvekar folk! Smygfotande har jag ytterst lite över för!
Jag tror att en duktig fotograf deltar på ett snyggt sätt utan att styra settingens utveckling!!!
Prata och integrera dig så mycket du kan i situationerna UTan att påverka settingen allt för mycket.
etc etc..
Detta "tänkt" är bra för att skapa en grund där du slipper få många kommentarer eller sura miner.
Då blir allt lättare i förhållande till lagen också. Du är fotograf och inte lilla my som smyger runt och knippsar helt plötsligt..
Så tänker jag. Jag tar del av/i situationerna, söker närhet och vill vara synlig. Allt detta UTan att påverka settingen.
Att få kontakt med människor skapar enligt mig det bästa grundlaget för att få tilldelat ärliga och unika ögonblick.
Det var ett lite mer "filosofiskt" inlägg i saken.
Jag är en sån.
Jag börjar oftast med det filosofiska och går så in i det faktiska. Jag rekommenderar andra att också tänka så, utan att säga att jag har ngt slags universalrecept på saker och ting.
Kanske vidgar detta ditt perspektiv?
MVH Niclas,
EDIT
Jag har också planer om ngt liknande framöver, men vill inte uttala mig så långt om det.
Hoppas tråden skjuter fart, jag behöver andras tankar också.
