Hej Lina,
nu sticker jag ut min nacke, så ni alla kan hoppa på den!
Jag är en icke-naturfotare, jag föredrar att fota stadsmiljöer, stilleben, idébilder och sånt. Jag har svårt att "få till det" i naturbilder, och det är nog därför jag håller mig borta från det, misstänker jag.
Men ibland tittar jag på naturfoto-bilder givetvis, bildintresserad som jag är. Och här är några reflektioner som jag har... Och jag tänkte vara svepande generaliserande, vilket ju är helt fel, och inte egentligen vad jag menar...
Jag tror att det finns mycket "fasta figurer" inom naturfotografi, en hel del konventioner om vad som är ett bra naturfoto och vad som inte är det. Om ett djurfoto exempelvis är påpassligt taget så är det ett bra foto, om ett foto kommit till genom att man legat i ett gömsle i en vecka så är det ett bra foto osv.
Som jag uppfattar naturfoto är så *närheten till ett ideal* ofta något som premieras. Det gör ingenting att ett visst motiv avbildats tusen gånger, om bilden är "riktigt nära" idealet. Det är också en teknisk genre, tror jag, då det ju faktiskt krävs riktigt schyssta grejer för att fånga snabbrörliga saker på långt avstånd i svagt till dassigt ljus. Det går liksom inte med en kompakt-kamera då.
Det "vackra" premieras också, ett vackert foto är "bättre" än ett intressant eller annorlunda foto som kanske försöker säga något, uppfattar jag det ofta som.
Nu låter det som om jag dissar naturfoto, vilket jag inte egentligen menar att göra. Det är inte min grej, rent personligen, men jag har den största respekt för de komplikationer och svårigheter som det innebär att få till det. Och vilket tålamod sen!
Och bra foto finns givetvis också inom naturfoto. Och en himla massa "fasta figurer" och konventioner finns naturligtvis inom andra foto-genrer också.
Men eftersom du frågade, så...
Hukar mig.
-Christian