Vågar man?

[Mirano]

Sitter i tankarna om man vågar satsa på att utbilda sig till fotograf, jag känner för att lämna sverige och har hittat en utbildning i Santa Barbara i USA som är på 1 år. Det blir dock endel i studieskulder då jag inte har några pengar själv. Bortsett från att resan hade varit väldigt spännande och roligt, vågar man satsa på det? Ser en eventuell blivande arbetsgivare det mer positivt att man har studerat i USA än att man har gjort det i Sverige? Skulle gärna vilja arbeta runt om i världen på olika platser. Hur pass hård är konkurrensen inom branschen?

Har varit arbetslös till och från under 3 år nu och känner att jag behöver studera något, och ska jag studera vill jag inte ha något vanligt tråkigt svensson jobb. Frågan är om man vågar satsa på det eller om man ska försöka hitta något annat, inte så kul att ha dyra studieskulder att betala tillbaka om man sen inte kan hitta något arbete.

 

[abbeman]

Sitter i tankarna om man vågar satsa på att utbilda sig till fotograf, jag känner för att lämna sverige och har hittat en utbildning i Santa Barbara i USA som är på 1 år. Det blir dock endel i studieskulder då jag inte har några pengar själv. Bortsett från att resan hade varit väldigt spännande och roligt, vågar man satsa på det? Ser en eventuell blivande arbetsgivare det mer positivt att man har studerat i USA än att man har gjort det i Sverige? Skulle gärna vilja arbeta runt om i världen på olika platser. Hur pass hård är konkurrensen inom branschen?

Har varit arbetslös till och från under 3 år nu och känner att jag behöver studera något, och ska jag studera vill jag inte ha något vanligt tråkigt svensson jobb. Frågan är om man vågar satsa på det eller om man ska försöka hitta något annat, inte så kul att ha dyra studieskulder att betala tillbaka om man sen inte kan hitta något arbete.

"Hitta något arbete" som fotograf är nog inte det lättaste. Du får nog ställa in dig på att starta eget och jobba som frilansande fotograf. Är inte så ruskigt insatt, men anställning som fotograf hör nog inte till det vanligaste längre. Försök nischa dig på det du tycker är roligast inom foto och se sedan till att bli jävligt bra på det så löser det sig nog sen.

 

[Mirano]

Jo frilansare har jag förståt att man nog får vara inställd på, dock ska man ju "hitta något arbete" där med, eller kanske hitta uppdrag är mer rätt formulerat. Det är studieskulderna som gör mig lite tveksam på det hela, blir väll runt 15-20 år att betala av på utbildningen sen. Jag trivs bäst med att foto natur men där är kanske arbetsmöjligheterna ganska begränsade? Porträtt är väll den största, dock har jag aldrig direkt sysslat med det något.

 

[LottaJohansson]

Hej Robin!

Jag startade eget tidigare i år och har bra med jobb! Min uppfattning är dock att utbildning (på någon skola) eller inte, spelar inte så stor roll. Jag har aldrig pluggat utan är självlärd inom fotografi och det går bra ändå. De jobb jag hitintills sökt får jag bra respons på vilket känns fantastiskt kul! Dock har jag aldrig fått frågan om jag pluggat eller inte, så utbildning har aldrig varit prio för mig.

Nu sysslar jag ju i och för sig mest med porträtt i olika former och där kanske det är lättare att bli självlärd än inom naturfoto, som du skrev att du var inne på.
Vet faktiskt inte hur det är inom naturfotobranschen, mer än att det är bra betalt för bra jobb! Dock så kanske det innebär att du måste ligga i en igloo på antarktis i 3 månader för att få dina bilder... Om du är beredd att göra det är det väl inget som står i vägen?
Utrustningen för naturfotografer är väl också generellt dyrare än inom t.ex. porträtt eller bröllopsgenren. Finns ju iofs en hel del stipendier att söka för ev. resor osv.

Jag håller ändå med föregående talare om att du såklart ska göra det du tycker är roligast och bli jävligt bra på det!

Kanske du skulle börja med praktik? Känna av om det är detta du vill göra och smaka på branschen? När jag bestämde mig för att bli fotograf på heltid var det lite som att köra i full fart mot det hållet jag vet där är ett stup. Alla sa till mig att jag ger mig in i en redan "överbefolkad" bransch. Mitt svar på det var att det får gå som det går. Om det går dåligt så vet jag i alla fall det. Om jag aldrig hade provat min dröm så hade jag alltid ångrat mig, för resten av livet!
Jag är medveten om att jag kanske inte alltid kan jobba som fotograf och får ta ett svenssonjobb, men det är okej nu när jag har provat det goda livet, vi får se hur länge det håller.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men ju äldre du blir, desto räddare för att köra mot det där stupet kommer du att bli.

Våga satsa och lycka till!

MVH
Lotta Johansson
www.fotograflottajohansson.wordpress.com