Upprepad naturfoto.

[Walkerboh]

Man kan inte sluta att fota för att det redan finns avbildat,
Varför åker det 20 fotografer till en presskonferens tex, de kommer alla hem med likartade bilder på ex vis ericssoncheferna.
Slå samman alla tidningars bildredaktioner och ha bara några få fotografer som får åka som dårar runt i landet.
Nej detta funkar inte.

Visst är fotograferandet fullt av likartade bilder och regler och inte minst förväntningar hos betraktaren. Det är svårt att vara nyskapande och skapa bilder som är tilltalande för flera än sig själv.

Fast det förändrar inte faktum att ett vackert motiv är det nu och 100 bilder senare.

Som fotograf vill iallafall jag visa upp det vackra i naturen som jag ser det när jag är ute i skog och mark. Detta leder självlart att jag avbildar likartade motiv som redan är tagna men detta är mina bilder och dom betyder något för mig och min strävan att bli en bättre fotograf.

 

[mille]

Ibland kan jag tycka att även professionella fotografer fastnar i fällan att en vacker miljö räcker för en bra bild.

Fälla och fälla förresten, personligen tycker jag att det är tillfredsställande att titta på vackra platser på fotografier. Just Peter Gerdehags bild i senaste Utemagasinet tycker jag är ett exempel på en sådan bild. Klart att den är skarp och väl avmätt men framför allt är det en vacker plats den avbildar mer än att den är nyskapande.

Jag tycker inte heller att det är något fel att fotografera natur enligt principen "Kilroy was here", d.v.s. bara genom att avbilda platsen. Som betraktare är det ofta det jag är ute efter när jag ser på naturfotografier; vacker eller spännande natur.

Då är det värre med alltför pretentiösa fotografer som känner behov av att motivera sina bilder med snömos som att 'beskriva en känsla', 'avbilda en stämning' o.s.v.

Nyskapande i sig är inte ett egenvärde, åtminstone inte för en Svensson-betraktare som mig själv.

 

[klabbarpan]

Sno ett par takter

Nyskapande eller inte, det är samma inom musiken, det är ok att sno några takter...
Det är nog inte bare inom naturfoto som man låter sig inspireras av andra fotografer, det gäller även porträtt -tuttfotografer etc. Alla gör det och det kan inte vara fel så länge man inspireras av andra, så länge man inte stjäl hela bildidén. Hjulet kan bara uppfinnas en gång men hur skulle det se ut om alla hjul var likadana som det första, idén måste ju utvecklas... Detta gäller även inom foto, låt dig inspireras och försök att göra något eget utifrån källan. Alla fotografer ser motiven på olika sätt, så den ena bilden är sällan den andra lik även om det är samma motiv.

 

[Sonnaren]

Graal skrev:
Niagarafallen går säkerligen att fotografera på minst 1000 olika sätt. Varför ska jag då använda det sätt som jag sett andra göra det på i böcker eller tidskrifter?

Näe......och hur skall du kunna hålla alla dessa varianter i huvudet så att du inte upprepar vad som redan är gjort? ......................

Graal skrev:Jag har ett portfolioalbum med bilder på isformationer. Jag vet nästan 100% att ingen tidigare tagit bilder av dessa och 100% att ingen någonsin kommer att kunna ta några bilder av dessa mera i universums historia. Givetvis kan någon ha tagit bilder av liknande isformationer tidigare på någon annan plats men det är knappast troligt att bilderna ser varken lika ut eller beskriver det jag vill få fram eller ser i bilderna. En annan fotograf hade säkerligen sett mina motiv på ett helt annat sätt. Men nu är det inte ens möjligt att avbilda dessa motiv. [/B]

Det är säkerligen sant som du skriver men endast monomana isfreaks kan skilja olika isbilder från varandra i längden. Sådana som jag och troligen många andra tänker:" Is, jaha, snyggt (eller annat) och konstaterar att is har fotograferats förut, detta var bra/mindre bra jämfört med minnesbilden av isbilder man har och kommenterar/går vidare.

......................

 

[mats lindfors]

Nyttig kick i rätt riktning!

En del förstår vad problemet handlar om, andra inte alls tydligen? Jag kan förstå att många nöjer sig med att kunna plåta lika bra som det som redan finns. Men själv så börjar jag ibland att känna mig lite trött på min egen stil och tycker att jag bara upprepar mig.

Det är enbart nyttigt att få sig en liten kick att försöka ta sig ut ur inkörda fotomallar. Filmspråket har fönyats mycket under femtio år men inte stillbilden för naturfoto, det har nog mest stått stilla tyvärr. Avtonade gråfilter används numera en hel del och det är nog den enda förnyelsen som jag kan komma på. Bildbehandlingsprogram i datorer är än så länge nästan heligt förbjudet att göra några som helst förändringar med. Det är inte lätt att förnya sig, men om man aldrig ens försöker så är det ju helt omöjligt.

 

[pej]

Re: Nyttig kick i rätt riktning!

mats lindfors skrev:
En del förstår vad problemet handlar om, andra inte alls tydligen?

Jag tycker att det är intressant men att vinkeln är irrelevant. Att avbilda natur är en förhållandevis ung företeelse. Den europeiska standardposen för att avbilda människor har funnits avsevärt längre än så... men du räknar kanske det som naturfoto?

Annars är det väl som alltid... att man måste lära sig reglerna för att kunna bryta mot dem, att man måste vara öppen för nya intryck, att man vågar utvecklas och så vidare. Det är ingen som säger att det är enkelt. Om det hade funnits en patentlösning så hade den avvecklat sig själv...

 

[Pongu]

Många moderna/abstrakta målare har gått i lära hos någon mästare, och gjort mycket bra men konservativa verk innan de hittade sin egen stil. Hade Picasso börjat där han slutade hade han kanske aldrig blivit berömd?

Det är inte fel att upprepa vad andra gjort, bara man är nöjd med sina skapelser och lär sig. Detta gäller även för naturfotografer. Till slut hittar många en egen stil, men det finns inget som säger att man måste göra det direkt. Det kan tvärtom vara bättre att vänta med att "jaga" sin unika stil tills den mognar fram naturligt. Annars blir det lätt pinsamt effektsökeri istället: "Ingen har haft en upp-och-nervänd Volvo Amazon som förgrund till en solnedgång/isformation förut! Det ska bli min personliga stil!"

/Pontus, en mycket tidig Picasso

 

[Pongu]

Inte heller något fel i att leka och experimentera heller vill jag tillägga! Det måste man våga göra för att utvecklas!

/Pontus

 

[Graal]

Jag gjorde en jämförelse med glaskonstnärer tidigare, att de hade en mera "kommersiell" sida och en annan där de formgav glas inte i första hand för att sälja. Jag ska göra en jämförelse med glaskonst igen:
Jag var i somras på Borgholms slott och såg världens ledande glaskonstnärers alster. Har även tidigare varit där och sett världsartisternas senaste kreationer. Jag besökte också Smålands glasmuséum i Växjö i julhelgen där bl.a svenskt 1900-talsglas visas i en helt fantastisk utställning. Om jag jämför glaskonsten från 1930-, 40- och 50-talen med dagens så är det ,med några undantag, ljusårs skillnad i design. Jämför jag naturfotografin från 1900-talets mitt med dagens så ser jag inte någon sådan jätteskillnad, med några få undantag. Man kan i de undantag från mitten av 1900-talet vad gäller glaskonsten se att dessa varit något av stilbildare för dagens efterföljare. Det är alltså de få förnyarna som drivit utvecklingen framåt och de glasbruk som vågat vara förnyare är också de som levt kvar och frodas i dag. De mera experimentella och nydanande naturfotograferna (med få undantag) har det dock betydligt svårare idag än traditionalisterna. Men kanske är det svårare att förändra fotografiska bilder än glasdesign?

För några år sedan prenumererade jag på Naturfotografernas skrift Camera Natura. Men jag slutade efter ett tag då jag såg att bilderna, i mitt tycke, alltför mycket upprepades hela tiden och tycktes vara komponerade efter mallar. Jag tittade i ett nummer igen denna vinter och har ingenting nytt att säga. Bilderna tillförde mig inte mycket, annat än att vara vackra, upprepande, tekniskt perfekt skarpa men ack så stela och tråkiga (i mitt tycke). Kanske är det provocerande för en del att läsa detta om etablerad svensk naturfotografi men jag vill alls inte vara elak eller peka ut någon speciell. Bara debattera en stilart som idag anses som "den högst stående" inom denna genger.

Jag skulle också vilja tacka alla som deltar i diskussionen för att ni driver den på en nivå som visar att ni tar den på allvar och att det hittills inte rullat in på sidospår som gjort att något annat än det ursprungliga ämnet diskuteras. Inte heller har det blivit något personligt chattande fram och tillbaka om någon liten detalj som är ointressant för övriga deltagare.

Hälsningar, Nils.