Inte mina tankar men mina ord
Lycka till
/Erik
Zonsystemet via kontaktkartan i snabbformat
Bas + slöja = svart
Kanterna på neg har bas + slöja. På kontaktkartan skall det bli svart.
Hitta mintid för maxsvärta. Maxsvärta är zon I.
Maxsvärta är första tonen som skiljer sig från papprets maximala svärta.
Om den ton man vid fotograferingen tänkte skulle bli zon I blir svart har filmen fått för lite exponering. Bara för att detaljer kan urskiljas på negativet innebär det inte automatiskt att det kommer synas på kopian.
Hitta mintid för maxsvärta, zon I.
Starta med att alltid ställa in förstoringsapparaten i samma läge.
Variabelt papper grad 2½, fast papper grad 2.
Belys inte i steg om tider utan belys varje testtid komplett för sig = Täck med 2 bitar.
Processa kontaktkartan normalt.
Titta inte på bilderna utan på bas + slöja.
Börja titta i det ljus du använder till kontroll av kopior.
Titta sedan i det ljus kopior skall hänga i.
Det kan hjälpa att hitta tiden lättare mot en ljuskälla, ljusbord.
Spara din mintid för den skall alltid vara densamma för samma sorts film, framkallare osv.
Gör kontaktkartan med mintiden.
Studera hela kontaktkartan, inte individuella bilder.
Leta först efter skuggdetaljer som man förväntar sig synliga mörka toner i, zon I.
Träna dig att först ignorera mellan och högdagrar.
Om de förväntade zon I detaljerna har blivit svarta är negativen underexponerade.
Sänk ASA talet med 1 – 1½ steg, 400 -> 200 – 160.
Om detaljerna är mindre markerade sänk ASA ½ steg, 400 -> 250.
Om skuggdetaljerna är för ljusa, öka ASA på motsvarande sätt.
Om skuggdetaljerna generellt är OK men missats på några bilder så är ASA OK. Däremot kanske man skall vara noggrannare i sin ljusmätning.
Normalt brukar dessa bilder ha mycket himmel eller extremt stor exponeringslatitud. Försök lära dig vilka scener det är som skapar problem och spotmät i dessa fall i skuggan där man vill ha full teckning och blända sedan ner 2 steg till zon III.
Nu ignorerar vi skuggorna och studerar högdagrarna.
Uttrycket exponera efter lågdagrar och framkalla efter högdagrar gäller.
Tänk exponeringslatituden som en gardin.
Första kroken är fixerad till zon I. Det är detsamma som att hänga första fästet på gardinen på gardinstångens första plats. Alltså man exponerar till minst maxsvärta. Annars blir det som man försöker hänga första fästet på gardinen innan första gardinfästet på stången, i luften alltså. Sedan hänger man upp resten av gardinen tätt nära första kroken. Nu börjar framkallningen dra ut gardinen. Avståndet mellan varje krok hålls hela tiden lika. Till slut har sista gardinkroken nått stångens slut.
Det motsvarar att negativets ljusaste high-key del har blivit så tätt att när vi ger kontaktkartan mintid så blir kopian pappersbasvit i det området. Lite mindre framkallning skulle precis tillåta mintiden att skapa en ton på kopian som är lite mer grå än pappersbasen.
Om vi fortsätter att dra i gardinen så kommer allt fler krokar samlas ihop tätt i stångens bortre ände. Det resulterar i att allt fler toner som borde varit grå bara kommer att bli pappersvita. Kallas utbrända högdagrar.
Om vi efterbelyser ett sådant område eller väljer en lägre kontrast på pappret så kommer toner att synas. Men högdagrarna är fortfarande sammanpressade i änden och vi kommer få tråkiga utdragna mellantoner. En annan effekt man får är onödigt markerat korn i ljusa områden och bilden får en grynig känsla.
Om vi underframkallar, vi drar alltså inte ut gardinen längs hela stången och når därmed inte pappersvit bas, så är problemen mindre. Genom att välja en grad hårdare papper kommer den bortesta ringen nå pappersvitt OCH de ljusgrå ringarna kommer fortfarande vara utspridda. Kornet kommer vara mindre framträdande och skärpan kommer bli högre. Kornet kommer få en mindre framträdande roll även om vi väljer ett hårdare papper.
Undersök om kontaktkartans högdagrar i de områden vi förväntade skulle bli precis skilda från pappervitt är det.
Generellt:
Om kontaktkartans ljusaste delar blev pappersvitt så har vi överframkallat filmen.
Om kontaktkartan är svagt grå där vi förväntade oss pappersvitt så har vi underframkallat.
Om vi generellt inte bränt ut högdagrarna utan det är några få rutor på en karta så bör man försöka lära sig känna igen vilka situationer som ger utbrända högdagrar. Framkalla sedan efter negativets mest kontrastrika rutor.
Kom ihåg att när gardinen väl är sammanpressad i sitt bortre läge så förblir den så vad vi än gör.
De flesta som använder ett liknande förfaringssätt kommer fram till att framkallningen kan reduceras med ca 20% (Tmax 10%). Normalt medför en minskning av 20% att man får minska filmkänsligheten med ett ½ steg. Redan efter 2-3 filmer kan man testat klart en film.
Tänk på:
När du reducerar framkallningstiden så minskar bas + slöja och du måste hitta en ny mintid.
En del kommer minska sina framkallningstider med 30-40%.