triangeln objekt-fotograf-kamera

[ovanmyra]

Har haft en period där jag funderat väldigt mycket över vilken optik som är bäst, vilka features en bra kamera ska ha och allt annat sånt tekniskt.

Men - det finns ju andra aspekter också. Är det någon mer som funderat över hur samspelet mellan:

fotoobjekt (kusin Sven/vilt främmande människa/känslig konstnär, ja ni fattar)

fotograf (t ex utseende, attityd, utstrålning)

kamera (liten och oskyldig/stor och "proffsig", snabb eller långsam)

fungerar? Allt det här påverkar ju hur bilden blir - och är kanske förklaringen till att jag tar mest levande bilder med små men vassa kompakter.

 

[Niclasfoto]

Alla sådana behovsaspekter och funderingar grundar sig säkerligen i de bilder man önskar att uppnå.

Jag klarar mitt huvudsakliga fotande med 500mm kvalitetsglas + en ok 50mm med en kamera som klarar action och tufft stryk.

Men eftersom jag också gillar att fota på stan så vill jag också ha en lättare kamera men som ändå ger bra kvalitet och då föll valet på den snuskigt fina Hexar AF + en Hexar RF.

Bilden, tillgänglig teknik utifrån plånbok, samt erfarenheterna styr valet och behovet. Behovet om att vara tillfreds styr oss i vårt sök efter rätt utrustning. Ofta blir det kompromisser.

Själv så minimaliserar jag alltid mina prylar,, det är också på många sätt en ekonomiskt positiv filosofi.

MVH Niclas, som skall motionera RF.en nu

 

[systerdiesel]

Jag tror, liksom Niklas, på en minimalistisk approach på prylar. Minsta möjliga utrustning för att ta de bilder man vill ha. Nu plåtar jag aldrig klassiska naturbilder, så mitt behov av bazookaliknande telen är obefintligt. Mitt standard kit består numera av en Leica M med 35a och en Rolleiflex TLR, har med tiden kommit att inse att bilderna inte blir bättre av att släpa på 20kg utrustning, snarare tvärtom. Sedan har jag standardiserat filmen också, alltid samma filmer som jag vet karaktäristiken på till 100%. Väldigt enkelt, men det har tagit mig typ 20års plåtande att komma dit.

 

[-Ale]

Även det här med hur man tolkas som fotograf utifrån de personer man möter perspektiv är intressant . Hur man kan gå tillväga på olika sätt för att gestalta helt olika typer av fotograf . Två stycken enorma DSLr på var axel , en digital kompakt virad runt handleden , en leica på magen , helt olika saker som i sig för med helt olika tankar från de man möter. Och som tidigare nämnt tror jag att detta påverkar både sig själv som fotograf och också bemötandet. Även hur man går tillväga både verbalt och fysiskt är ju intressant vid fotograferingen , framfusig tele-kung eller diskretism.
Det hela har nog att göra med vad man plåtar helt enkelt.

mvh Ale

 

[Niclasfoto]

Ja, vAd man plåtar bestämmer ju såklart mycket, både val av utr,stn och uppträdande.

Jag fotade parallellt med en av nordens enligt mig bästa naturfotografer som fotade med 500mm småbild, och en fuji 6x18cm runt halsen om vartannat.. Mästare i att tänka många tankar samtidigt kan man ju säga. Lika mästerliga resultat också, hujjhujj!

Mvh Niclas,

 

[Niclasfoto]

Det jag ville säga ovan är ju att vi är olika. Den nämnda fotografen hade fått mästerliga bilder med bara den ena utrustningen. Men han har svårt att begränsa sig då han både tillgår utrustningen och ser motivens potential med olika angrepp genom en mängd olika prylar.. Han klarar det också, otroligt!
Men det skall sägas att han inte ser ut som rambo när han fotar folk på stan,, han kan också vara diskret..

Motivsituationen och tillgång på utr,stn skulle man kunna säga styr stora delar av hans och vårat tänk/agerande. Finns ""INga begränsnignar för den fotografen i utrustningsväg, ruggit att ha hela Canons line av telen och L, linser och utan att ngt ligger och förblir oanvnänt....

Så är det väl ofta när man inte gör annat än att exponera dagarna igenom


Mvh Niclas,

 

[ovanmyra]

Jätteintressant det här...

Jan: Vi är på samma våglängd. Liten kamera med 35:a tror jag är en outslitlig klassiker. Jag är också sugen på en Rolleiflex+långsam film+stativ.
Att vara konsekvent med filmmaterialet är helrätt - har just haft en traumatisk upplevelse med Agfa Vista 200.

Och det har tagit mig 20+ år att komma dit.

Det allra intressantaste är inte utrustningen, utan att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och ha bra kontakt med vad-det-nu-är man vill plåta. Är det en människa är det ett mänskligt samband, är det ett landskap kan det ligga på ett andligt plan...

Niclas: Att hålla den uppsättningen i gång och få bra resultat tyder på bra simultankapacitet!

Ale: Som du skriver skickar olika utrustning ut olika signaler. Lite som att klä sig för att ge rätt intryck vid rätt tillfälle. Ska man täcka hockeymatcher *ska* det kanske vara jätteutrustning för att passa stämningen?

 

[systerdiesel]

"When in Rome, do as the romans" tror jag fungerar utmärkt, sedan har ju vissa av oss fotografer lite mer utalade exhibitionistiska drag, inget fel med det. Man tas ju automatiskt mer på allvar som fotograf om man lever upp till schablonbilden med 300/2.8, väst, blixtar och en lapp som det står PRESS på i hattbandet... Själv föredrar jag diskretion och att flyta in. Och Rolleiflexen är vid sidan om Leica M världens bästa kamera, har en från aug 1945, som jag kör Efke 25 och Kodak 160NC igenom. Kan varmt rekomenderas!

 

[-Ale]

Ja jädrans , har faktist en rollei som ligger och skräpar i ett skåp . Vet ej hur gammal den är men är i fullständigt orginalskick
Borde tas fram .

mvh Ale