Tråden om spelfilm (biografer m.m.)

[Makten]

Det slog mig för inte så länge sen att spelfilm, alltså den man spelar upp i projektorer när det visas bio och dylikt, ju är positiv. Men hur jag än letar så hittar jag inte mycket alls om detta, rent filmtekniskt.

Jag gissar att man i dagsläget filmar med negativ film och sen "kontaktkopierar" den på en annan negativ film, för att i slutändan få en positiv film (om vi nu bortser från filmer där det finns massa digitalt jox med). Men en sådan film kan ju rimligen inte ha den orangea filmbas vi är vana vid från stillbildsfilmen, eller? Och kan det händelsevis vara så att man förr (eller även nu) använde diafilm i kamerorna? Det lär ju inte direkt vara tal om att processa filmen för att öka kontrasten och sånt, om den aldrig kommer att gå via någon form av digitalt flöde. Det var ju inte särskilt länge sen man började med det.

För hemprojektion av Super 8 och sånt så måste det ju ha varit positiv film i kameran, men hur har det funkat vid större produktioner? Jag är jävligt nyfiken

 

[Graal]

De flesta filmer filmas med negativ film, både färg och svartvitt och med relativt normal känslighet. Dessa scannas sedan till dator och redigeras/dataanimeras där. Slutligen kopieras de digitala filerna åter till visningskopior på ytterligt finkornig film med extremt låg känslighet. Gå in på Kodaks hemsida och leta dig vidare där så hittar du de olika filmer de saluför. Hollywod använder fortfarande kopiösa mängder med film, främst 135-film i 35mm bredd tror jag.

 

[Maximus3D]

Men nu för tiden så kör man ju mest digitalt filmat rakt ned till gigantiska hårddiskar eftersom det är både lättare, billigare och snabbare att jobba med när det kommer till efterbehandling, colorgrading och specialeffekter. Att scanna film är både dyrt och tidsödande.

/ Magnus

 

[pechblande]

Men nu för tiden så kör man ju mest digitalt filmat rakt ned till gigantiska hårddiskar eftersom det är både lättare, billigare och snabbare att jobba med när det kommer till efterbehandling, colorgrading och specialeffekter. Att scanna film är både dyrt och tidsödande.

/ Magnus

Nja, även om det blir allt vanligare med heldigital process så är "mest" nog fortfarande att ta i.
För 3D-produktioner dominerar numera digitalt, men för vanliga 2D-filmer är de flesta större produktioner fortfarande filmbaserade i grunden.

 

[Graal]

Men nu för tiden så kör man ju mest digitalt filmat rakt ned till gigantiska hårddiskar eftersom det är både lättare, billigare och snabbare att jobba med när det kommer till efterbehandling, colorgrading och specialeffekter. Att scanna film är både dyrt och tidsödande.

/ Magnus

Kanske har jag fel? Men vad jag förstått så använder man fortfarande huvudsakligen 35mm men även 67mm film vid kinofilmning. I alla fall är utbudet av vanliga filmkameror för både 35mm och 67mm betydligt större hos den störste tillverkaren Arriflex.Och film visas fortfarande huvudsakligen med vanliga projektorer på 35mm-filmkopior? Men är jag dåligt uppdaterad så visa gärna var man kan hitta information om det här.

 

[sarnor]

Det slog mig för inte så länge sen att spelfilm, alltså den man spelar upp i projektorer när det visas bio och dylikt, ju är positiv. Men hur jag än letar så hittar jag inte mycket alls om detta, rent filmtekniskt.

Nu frågar du i och för sig hur det fungerar idag, men ibland ger historien värdefulla ledtrådar. Så jag rekommenderar läsning av denna länk om Tidiga färgfilmsprocesser: http://www.widescreenmuseum.com/oldcolor/oldcolor.htm

 

[Makten]

De flesta filmer filmas med negativ film, både färg och svartvitt och med relativt normal känslighet. Dessa scannas sedan till dator och redigeras/dataanimeras där. Slutligen kopieras de digitala filerna åter till visningskopior på ytterligt finkornig film med extremt låg känslighet. Gå in på Kodaks hemsida och leta dig vidare där så hittar du de olika filmer de saluför. Hollywod använder fortfarande kopiösa mängder med film, främst 135-film i 35mm bredd tror jag.

Jag misstänkte förstås att många (de flesta?) filmer idag går via någon form av digitalt flöde och sen tillbaka till film, men som sagt var det ju inte länge sen det digitala inte ens fanns.

Hur fasen gjorde man för 20 år sedan? Positiv film måste det ju bli innan man laddar den i projektorn i biografen. Att redan från början filma med positiv film vore ju smidigt, men då har man ju extremt små marginaler för felexponering och dylikt.

Tillägg: Tittar man på en sån här produktion, så tycker jag att det ser ut som diafilm. Extremt snävt omfång, men ack så vackert: http://www.youtube.com/watch?v=RzziGizhG5I

 

[sarnor]

Grävde vidare lite, det verkar som om det som ersatte Technicolor som standar för spelfilm var/är Eastmancolor (från Kodak) som är en negativ film. Det finns en hel del information att hämta på motion.kodak.com http://motion.kodak.com/US/en/motion/Products/index.htm

 

[Håkan Lindgren]

För hemprojektion av Super 8 och sånt så måste det ju ha varit positiv film i kameran, men hur har det funkat vid större produktioner? Jag är jävligt nyfiken

Jag har filmat med super-8 - det var Kodachrome i kassetterna. Det fanns även en känsligare Ektachrome, 160 ASA. Och en gång fick jag tag på svartvit super-8. Det var kul, kanske finns det fortfarande.

När det gäller biofilm är det, som du säger, negativ färg- eller svartvit film i kameran, som man sedan gör arbetskopior eller visningskopior av. Man vill ju inte gärna sitta och klippa i originalnegativet när man provar sig fram hur filmen ska klippas.

Bröderna Coens "O brother, where art thou" (2000) är för övrigt känd i filmfotokretsar för att den var en av de första filmerna som genomgick en total digital efterbehandling. Negativet scannades in, och filmens fotograf, Roger Deakins, lade ner tio veckors arbete på att ge filmen den dammiga, gulnade färgskala som Coenbröderna eftersträvade, varpå det digitala resultatet kopierades tillbaka till film. Den digitala efterbehandlingen gav Deakins större kontroll än om han hade satt ett sepiafilter på kameran: han kunde dämpa det gröna i växtligheten utan att hudtonerna blev onaturliga. Det här innebär att den färdiga filmen kan skilja sig rätt mycket från originalnegativet. Det original som behöver sparas är inte längre kameranegativet utan en digital fil.

Idag är digital färgbalansering rutin. Från den här typen av digital efterbehandling kommer den där blågröna färgskalan som finns i så många filmer och som signalerar: nu är det allvar. Alla är inte så förtjusta i det blågröna modet: http://theabyssgazes.blogspot.com/2010/03/teal-and-orange-hollywood-please-stop.html

 

[Håkan Lindgren]

I'll be damned. Kodak gör fortfarande fyra sorters super 8-film, inklusive svartvitt.

 

[Makten]

Man kan ju tycka att det är vansinne att filma med just film, när det finns supertjusiga digitala kameror med gigantiska sensorer (RED, till exempel). De må vara dyra, men frågan är om det ändå inte är en fjärt i vinden jämfört med kostnaden för allt det andra, själva filmen inräknat.

Fortfarande ingen som vet hur man fick negativ film till positiv utan digital inblandning?

 

[Håkan Lindgren]

Fortfarande ingen som vet hur man fick negativ film till positiv utan digital inblandning?

Men det är väl inget mysterium? Hur skulle man göra annars än som du själv skrev i det första inlägget - kopiera kameranegativet på negativ film = positiv kopia. Gissningsvis använder man inte exakt samma typ av negativ film som i kameran, utan en film vars kontrast, respons, färgomfång etc. är gjord för att projiceras och för att ge bra kopior. För en jämförelse: att kopiera dia på dia ger för hårda bilder.

 

[Håkan Lindgren]

Om någon vill se en jämförelse mellan digitalt och spelfilm (vad gäller kontrastomfång, utseende, skuggteckning etc) är den här filmen mycket sevärd, gjord av kamerauthyraren Zacuto.

I jämförelsen ingår de bästa digitala kamerorna, bland annat en Red, Kodaks negativa färgfilm och filmande DSLR-kameror som D7000, 5D och 7D.

 

[Makten]

Men det är väl inget mysterium? Hur skulle man göra annars än som du själv skrev i det första inlägget - kopiera kameranegativet på negativ film = positiv kopia. Gissningsvis använder man inte exakt samma typ av negativ film som i kameran, utan en film vars kontrast, respons, färgomfång etc. är gjord för att projiceras och för att ge bra kopior. För en jämförelse: att kopiera dia på dia ger för hårda bilder.

Det är filmsorten jag undrar över, för det kan ju inte vara samma som används i stillbildskameror. Den har ju orange filmbas. Eller så är det upptagningsfilmen (den som ska sättas i projektorn) som är special.

 

[Niklas Groop]

Det är filmsorten jag undrar över, för det kan ju inte vara samma som används i stillbildskameror. Den har ju orange filmbas. Eller så är det upptagningsfilmen (den som ska sättas i projektorn) som är special.

Här finns Kodaks produktkatalog över spelfilms film:

http://motion.kodak.com/motion/uploadedFiles/QA_MotionPictureCatalog_May15_2011.pdf

 

[ErlandH]

Det är filmsorten jag undrar över, för det kan ju inte vara samma som används i stillbildskameror. Den har ju orange filmbas. Eller så är det upptagningsfilmen (den som ska sättas i projektorn) som är special.

Givetvis är båda filmerna specialgjorda för sitt ändamål. (Även om det har förekommit att man använt "vanlig småbildsfilm", t ex Kodachrome.)

 

[Håkan Lindgren]

Eller för att vända på frågan: varför behöver negativ färgfilm vara orange? Photo.net svarar.

 

[Makten]

Jag tänker högt nu, men det jag egentligen undrar är varför man inte säljer spelfilm för stillbildskameror. Med tanke på att många "analoga" fotografer idag ändå skannar sin film, så borde det ju funka likadant som när man skannar spelfilmen för att processa den i datorn.
Film för stillbildskameror är fortfarande optimerad för att göra direkta papperskopior, trots att inte ens framkallningslabben gör det längre, om jag förstått saken rätt. Jag vet att det finns film utan orange filmbas, men den är ovanlig.

För övrigt var det intressant att se att det finns 65 mm bred film. Vanlig 120-film är ju 61 mm bred och har ett synnerligen omodernt system för laddning i kameran. Lustigt att ingen gjort stillbildsrullar av 65 mm-filmen och byggt kameror till detta format. Kanske något för den händige?

 

[Graal]

Man kan köpa ändbitar av 35mm spelfilm, både filmningsfilm och print-film, på olika sajter i USA. Detta till väldigt billiga priser. På flickr finns t.ex en grupp dedikerad enbart för svatvit Kodak Motion Double X film:

http://www.flickr.com/groups/656147@N20/

Edit: Att man inte säljer spelfilm som stillbildsfilm beror mest på att spelfilmen inte behöver hålla samma kvalitét vad gäller skavanker och dylikt på själva emulsionen, det syns nämligen inte när man kör 20-30 bilder per sekund om det.t.ex är ett litet hål på något ställe eller intorkat skit. Den blir då billigare att producera.

 

[idrougge]

Det är filmsorten jag undrar över, för det kan ju inte vara samma som används i stillbildskameror. Den har ju orange filmbas. Eller så är det upptagningsfilmen (den som ska sättas i projektorn) som är special.

Så sent som för några år sen kunde man även som konsument köpa "kopieringsfilmer" som var balanserade för att ta bort den orangea masken om man ville kontaktkopiera eller reprokopiera ett neg till dia.

Kinofilm framkallas f ö inte i vanlig C41-process, utan i ECN-2. Den stora skillnaden är att filmen har ett särskilt svart skikt som måste tvättas bort i processen. Om man lämnar in hemspolad biofilm på ett C41-labb blir det alltså en massa svart sörja i kemin.

När man arkiverar filmer i Hollywood gör man det för säkerhets skull genom att kopiera den på tre svartvita filmer – en för rött, en för grönt och en för blått.

För övrigt har masken inte alltid ingått ens i negativfilm för konsument, åtminstone Agfas gamla process hade klar mask, och Rollei säljer en C41-film med klar bas (för det är allt som Gevaertverket i Belgien tillhandahåller).