Contax skrev:
Jag håller inte med dig. Att svenska språket skulle vara begränsat, det hör jag väldigt ofta, som argument.
Personligen tror jag mer på dålig fantasi och dåligt ordförråd.
Ta Povel Ramel och Robert Broberg. Två personer som verkligen kan utnyttja det svenska språket och jonglera med orden! Begränsat...njae... ;-)
jag kanske måste förtydliga mitt uttal, vad gäller det svenska språket som helhet tycker jag absolut inte det är begränsande, snarare fyllt till bredden av nyanser som jag ännu inte alls hittat i engelskan.
för att bre på dina exempel så vill jag nämna cornelis vreeswijk, hans texter var fullständigt otroliga och nyskapande, kanske hade det att göra med att han inte hade svenska som modersmål och kunde se svenskan ur en annan vinkel.
vad jag däremot finner begränsande med svenskan är att få till korta ord / meningar som kan betyda mycket samt ha en skön klang.
mitt resonemang ang. svenskan som ett begränsat språk gällde alltså absolut inte sångtexter, språk författare använder sej av i böcker eller manus. utan kort och gott i titlar till bilder!
du tycker kanske även det tyder på ett alltför litet vokabulär, eller så tyder det på att jag ser världen och inte länderna, jag ser människorna inte gränserna, och det känns som om avstånden mellan kulturerna krymper, mycket tack vare den kommunikationstid vi lever i idag.
en av de stora anledningarna varför engelskan är bättre än svenskan när det gäller snygga förkortningar är ju för att vi inte använder diftonger (förutom i låneord). och därmed är vi i det avseendet väldigt begränsade.
tydligt nog?
)
