Ja, du har förstås helt rätt i det du skriver. Längre brännvidder än 300 mm är att föredra. Problemet är bara att en bra längre zoom eller för den delen fast brännvidd över 300 mm kommer att äta upp hela TS budget och förmodligen betydligt mer än så, även som begagnad, om den ska vara någorlunda bra.
Nu ska man dock inte avskriva 300 mm helt. Man kan få bra bilder även med så korta brännvidder. Det är bara det att sannolikheten för att det ska ske minskar. Man kan dock försöka hjälpa sannolikheten på traven med hjälp av gömslen, matning, ljudinspelningar och framför allt tålamod. Det faktum att TS med den givna budgeten sannolikt kommer att behöva välja en APS-C kamera gör att hon får ganska mycket räckvidd med sitt 300 till priset av mera brus p.g.a. den mindre sensorn. Dessutom är det ju så att man kanske inte alltid behöver porträttbilder för att det ska vara en bra fågelbild. Betenden och interaktion med miljön kan bli minst lika intressanta bilder.
Håller inte med. 300mm är helt klart för kort för vilda djur i det fria. Jag känner ingen viltfotograf som går ut i fält med 300mm som gräns. Finns så klart även om inte jag känner någon. Du kanske är en av dem
Huvud poängen jag ville få fram var att jag anser att det ä bättre att hellre vänta och spara mer för att få ihop till större/bättre brännvidd än 300mm.
Jag anser att när man är i början av sin fotokarriär så är man inte lika petig med den perfekta kvaliteten på bilden, perfekta skärpan. När man hållit på ett tag så ser man mycket tydligare på skillnad mellan en prime och en zoom I bildkvalitet. Därför är inte allra högsta bildkvalitet på skärpa lika viktig i början som det är att nå närmare.
Sen är det så att det är väldigt sällan jag ens lyckas med porträttbilder med min D800E och 500mm prime, fast jag kan beskära rejält. Det blir ändå så små i bilden att det blir inget kvar att använda. Så att få porträttbilder av djur är inget någon viltfotograf förväntar sig, och oftast är det inte vad man vill heller, för man vill ha "action", miljön. Porträttbilder är oftast ganska tråkiga. Ändå är det så att de flesta bilder jag får på fåglar med min kraftfulla utrustning ändå blir små prickar i bild. Med 300mm så kommer frustrationen bli så stor att man troligen inte tycker det är kul att fota och ger upp istället.
Bättre att välja rätt utrustning från början, annars tycker man inte det är kul och då har det bara kostat i onödan. Rätt behöver inte betyda oöverkomligt dyrt, men det kan vara att föredra att vänta lite längre och spara lite till och verkligen sen tycka att det är kul.
Det verkar som du har erfarenhet av viltfotografering för de råd du gav, bland annat om gömsle med mera, är goda råd som verkligen hjälper och ofta är nödvändiga för att kunna få bra bilder. Som du sa, framförallt tålamod. Man kan behöva sitta i timmar i gömslet, kanske dagar, för att vänta tills vilda djuren dyker upp. 300mm kan räcka om man fotar vilda djur i städer, för där är dom inte vana vid att människor är onda. Utanför städer är dom vana vid att ständigt bli jagade och dödade och är därför väldigt svåra att komma nära.
Däremot är matning och att locka på annat sätt lite tveksamt. Ska man göra sånt bör man verkligen veta rätt mycket om det djur man lockar så att man inte ställer till med problem, främst för djuret. Ett av många problem är att man får djuret att vänja sig, fortsätta komma dit när man inte är där och att andra som bor omkring lätt kan döda dem. Många vilda djur är hatade av alla möjliga tokiga anledningar.
Det kan också vara mat som kan vara något skadligt för det djuret, eller att genom att locka så gör du den till ett lätt byte för ett annat djur som lurpassar, eller drar en mor ifrån sina ungar. Kan skapa en situation som inte var naturlig, med dödlig utgång.
Respekt för vilda djuren och störa så lite som möjligt, vara så obemärkt som möjligt.