Fast antalet fotoner integrerat över hela bildytan är ju fullständigt ointressant, eftersom exponering är en intensiv storhet, inte extensiv. För exponeringen spelar det ingen roll hur stor bildytan är.
Inte om man tänker använda olika förstärkning per pixel vid ett visst ISO-tal, nej. Jag förutsätter nu att en mindre sensor också har mindre pixlar.
Det som är intressant i brussammanhang är antalet fotoner per pixel, d.v.s. antalet fotoner integrerat över pixelytan. Hur stor sensor dessa pixlar sitter på är helt irrelevant, det är bara själva pixelns yta som är intressant.
Det är precis samma sak om vi har samma antal pixlar. Varför vi skulle jämföra något annat kan jag inte riktigt förstå, för då har vi plötsligt blandat in ännu en variabel, nämligen upplösning.
Sensorytan är det som avgör hur många fotoner vi kan fånga in vid en viss ljusstyrka. Sen kan vi fördela dessa på många eller få pixlar. Hur vi än vrider och vänder på det, så fångar en större sensor in fler fotoner än en mindre vid en given ljusstyrka.
Jag tycker du krånglar till det onödigt mycket genom att tala om bildstorlek och totala mängden ljus sammanlagt över hela bildytan. Sedan är det naturligtvis sant att vid samma antal pixlar samlar en större sensor mera ljus per pixel, eftersom varje pixel rent fysiskt täcker en större bildyta.
Det blir ju krångligt för den som inte förstår, men det torde vara helt uppenbart när man väl fått grepp om det. Därför är det nog lika bra att tala tekniskt språk och inte gå massa förenklande omvägar, vilket bara förvirrar ännu mer.
-----------------------------------
Nja det är väl snarare så att förstärkningen av sensorns signal ändras. ISO är ju en konstant, en fastlagt standard som kamerafabrikanterna (ska)trimmar sina kameror efter.
Just det. Men det betyder också att ISO är helt ointressant om vi inte vet sensorstorleken.
Jag köper ditt resonemang vad gäller brus och signalförstärkning. Men jag tycker inte att det är rätt att säga att det motsvarar en glugg på 2.8 då jag tycker att ditt resonemang mer gäller sensorn än optiken. Det skulle ju halta om man jämförde en modernare kamera med bättre brusegenskaper och dx mot äldre fx. Eller en småbildskamera mot en mellanformatare med likadan film. Filmens egenskaper påverkar ju inte optikens eller hur? Visst påverkas slutresultatet men jag tycker det är en annan diskussion.
Nejdå, det haltar faktiskt inte alls. På en mellanformatare kan du använda grovkornigare film (högre ISO) utan att det syns i den färdiga bilden eftersom kornen är mindre i förhållande till bildrutan. Alltså kan du därmed också använda mindre ljusstark optik. Ekvivalens uppnår vi när vi har fångat in samma antal fotoner räknat över hela bildytan.
Skillnaden mellan olika moderna kameror beror på hur effektivt de fångar in fotonerna och översätter dem till signal. Använder vi likvärdig teknologi så är den större sensorn alltid överlägsen vid samma mängd ljus per yta.
Enligt mitt sätt att se problematiken (analogt i grunden) så borde en dx sensor ha färre pixlar. Precis som det går in fler korn på ett mellanformatsnegativ än på småbild.
Så kan man också göra, men istället för att få mer brus per pixel så får man mindre information per pixel, och det är i praktiken två sidor av samma mynt.
Som du kanske redan har utläst av min text så tycker jag att det viktiga är ljusstyrka/ytenhet eftersom att i allt viktigt man har att tänka på i själva fotograferingsögonblicket så blir det ekvivalent. Antalet pixlar och brusegenskaper hör inte hit. I min bok är det i princip likadan upplevelse att fotografera FX med 50mm 1.8 och DX med 35mm 1.8. Detta är väl också vad trådskaparen reflekterade över från början.
Jag tycker att du är helt ute och cyklar i så fall. 50/1,8 på FX ger minst ett stegs brusfördel eftersom sensorn är 2,25 gånger större och får samma mängd ljus per yta. En rättvisare jämförelse vore ett 50/2,8 på FX mot 35/1,8 på DX.