Teknik vid landskapsfotografering

[Minor]

Hej,

Håller som bäst på att försöka lära mig grunderna inom fotografering.
Som hjälp till detta läser jag en del litteratur i ämnet. Det finns dock vissa frågeställningar, som dyker upp då och då, som inte besvaras ordentligt i litteraturen.
Här kommer en sådan fråga som jag hoppas att någon i detta eminenta forum kan, och har lust, att besvara:

När jag fotograferar landskap och vill ha maximalt skärpedjup, dvs objektivets minsta bländare, var skall jag då lägga fokus någonstans?
Skall jag fokusera på förgrunden, mittenpartiet eller bakgrunden?

Tack på förhand.

Med vänliga hälsningar
Henrik Karlsson

 

[Pupillen]

Förgrund och horisont blir lika skarpa/oskarpa om man fokuserar på något som befinner sig dubbelt så långt bort som förgrunden.

 

[Makten]

Du kan fokusera på det så kallade hyperfokalavståndet, vilket är just "i mitten" (fast inte riktigt, utan som Lennart beskrev det).

http://www.dofmaster.com/hyperfocal.html

Tänk på att du inte bör blända ner objektivet maximalt om det inte behövs. När man bländar ner mycket blir bländaröppningen så liten att man får viss oskärpa på grund av diffraktion, vilket syns tydligare ju mindre sensor man har i förhållande till bländartalet.
Diffraktion fungerar i detta fall på så vis att en punkt i skärpeplanet bildar en sk. Airy-cirkel (hobbyöversättning av eng. "Airy disc") på sensorplanet. Denna kommer att ge oskärpa så fort den är större än en pixel, och den blir större ju mer man bländar ner. I praktiken har nästan alla digitala kameror ett antialias-filter som smetar ut ljuset en smula över flera pixlar, så lite större kan Airy-skivan vara utan att det syns.

http://en.wikipedia.org/wiki/Airy_disc#Cameras

Alltså; ju fler pixlar per ytenhet man har, desto mer synlig oskärpa kommer en viss nedbländning ge.

 

[Graal]

Enklast är att titta på objektivets skärpedjupsskala. Men sådana praktiska och användbara detaljer saknas kanske på lite modernare kameror? Man ställer bara skärpan på skärpedjupskalan så att oändligt kommer mot 22. På bl 22 på andra sidan av skärpedjupskalan ävläser man närmsta skärpeavstånd. Vill man ändra så att man får skärpa ännu närmare kameran är det lätt som en plätt, och man ser då direkt hur långt bort skärpan räcker.

 

[par]

För det första tycker jag du skall undvika att använda objektivets minsta bländare. Pga av sk diffraktion är objektiven inte lika skarpa på mindre bländare som 16 eller 22. Det är ungefär som när du kisar med ögonen - världen blir lite oskarp. De flesta objektiv ger bäst resultat någonstans i mitten av bländarskala.

Om du använder dig av konceptet för hyperfocal-avstånd behöver du inte heller blända ned så mycket för att få ett stort skärpedjup. Förenklat kan man säga att det handlar om att fokusera ungefär på en punkt 1/3 in i motivet. Det finns en matematisk formel för att räkna ut detta vid olika bländare och brännvidder, men jag bifogar en enkel tabell med redan beräknade hyperfocal-avstånd. Vid en given bländare och brännvidd får du skäpa från hälften av detta fokusavstånd till oändlighet.

Ett exempel:
Använder du en kamera med sk crop sensor (DX i Nikon-världen) och 20mm brännvidd kan du vid bländare 11 få ett skärpedjup från ca 90 cm till oändlighet om du ställer fokus på 1,82 meter.

På denna sida kan du också läsa lite mer om konceptet.
http://www.dofmaster.com/hyperfocal.html

När man lärt sig konceptet behöver man kanske inte ha med sig en tabell eller kalkylator ute i fält utan man vet efter ett tag ungefär var man skall lägga fokus för att uppnå maximalt skärpedjup med olika objektiv.

/Hälsningar - Pär

 

[Graal]

För det första tycker jag du skall undvika att använda objektivets minsta bländare. Pga av sk diffraktion är objektiven inte lika skarpa på mindre bländare som 16 eller 22. .....

Det där varierar från optik till optik. Kolla den här snubbens bilder. Han verkar köra i princip konstant med bl 22 i så gott som alla bilder. Och det verkar fungera alldeles utmärkt.

Ian Cameron

 

[walter-g]

Hej,

Håller som bäst på att försöka lära mig grunderna inom fotografering.
Som hjälp till detta läser jag en del litteratur i ämnet. Det finns dock vissa frågeställningar, som dyker upp då och då, som inte besvaras ordentligt i litteraturen.
Här kommer en sådan fråga som jag hoppas att någon i detta eminenta forum kan, och har lust, att besvara:

När jag fotograferar landskap och vill ha maximalt skärpedjup, dvs objektivets minsta bländare, var skall jag då lägga fokus någonstans?
Skall jag fokusera på förgrunden, mittenpartiet eller bakgrunden?

Tack på förhand.

Med vänliga hälsningar
Henrik Karlsson

Vill du ha "bästa" skärpa hela vägen så ska du ju inte fokusera på mitten eller förgrunden.Pröva med näst minsta bländare och ställ avståndet på uppskattat avstånd eller näst intill oändligt och pröva dej fram.Själv fokuserar jag vid dylika tillfällen manuellt,liten glugg och slutartiden avgör om jag tar stativ eller inte.

 

[par]

Det där varierar från optik till optik. Kolla den här snubbens bilder. Han verkar köra i princip konstant med bl 22 i så gott som alla bilder. Och det verkar fungera alldeles utmärkt.


Visst fungerar det att fotografera med objektivets minsta bländare. Jag är ingen tekniker men har förtsått att det är fysikens lagar som gör att diffraktion uppstår och jag tror därför det gäller alla objektiv. Digitala kameror med små sensorer tycks också vara mer känsliga för detta fenomen. Min storformatskamera (4x5") tex kan jag blända ned rejält utan att jag tycker att bildkvaliteten försämras.

 

[Makten]

Det där varierar från optik till optik. Kolla den här snubbens bilder. Han verkar köra i princip konstant med bl 22 i så gott som alla bilder. Och det verkar fungera alldeles utmärkt.

Ian Cameron

Det framgår inte vad han använder för kamera. Jag gissar att det inte är en digitalare med APS-C-sensor i alla fall, eftersom han nämner Velvia i sin profil;-) Han kanske kör mellanformat, och då är det ju inga som helst problem med f/22.

Det framgår i och för sig inte vad trådskaparen har för kamera, men jag ser att några av hans bilder är tagna med en D80, och är det den det gäller så är f/22 klart uselt att använda.

 

[Graal]

Det framgår inte vad han använder för kamera. Jag gissar att det inte är en digitalare med APS-C-sensor i alla fall, eftersom han nämner Velvia i sin profil;-) Han kanske kör mellanformat, och då är det ju inga som helst problem med f/22.

Det framgår i och för sig inte vad trådskaparen har för kamera, men jag ser att några av hans bilder är tagna med en D80, och är det den det gäller så är f/22 klart uselt att använda.

Cameron har Pentax 67 mellanformat, det står under bilderna. Och bl 22 är minsta bländare på de optiker han använder, 45mm och 55-100mm, förutom 200mm som har 32. Inte heller i småbild 24x36 är det några större problem med minsta bländare. I varje fall inte med den optik jag använder. Men digitalt och med mindre sensorer kanske det förhåller sig annorlunda? I så fall ber jag att digitala fotografer med för små sensorer bortser från det jag skrev.

Fast Henriks fråga gällde väl största möjliga skärpDJUP, dvs bl 22, och han skrev inget om att han ville ha maximal skärpa? Då gäller givetvis annat, även om jag tror att man ofta kan acceptera de eventuella skillnader som blir. Men just i landskapsfotografi är ju skärpa/detaljrikedom ofta prioriterat och får ställas i relation till önskat skärpedjup.

 

[varghusse]

Lite OT ..men eftersom hyperfokalavstånd diskuterats här undrar jag om nån kan förklara varför inte denna skärpedjupslag kan upphäva närgränsen för ett objektiv.

Har en vidvinkel som jag hade önskat lite bättre närgräns på
den blir margiellt bättre vid f16 jmfr med 2,8...teoretiskt borde det närgränsen vara nere på 0mm med f16.

Nån annan faktor inblandad?

 

[bengt-re]

En annan (och i många stycken bättre lösning) är att istället använda ett tilt shift objektiv så att du kan luta skärpeplanet och få en "oändlig" skärpa även med lite större bländare så att du slipper oskärpan som man får vid för små blänadare.

 

[Makten]

Cameron har Pentax 67 mellanformat, det står under bilderna. Och bl 22 är minsta bländare på de optiker han använder, 45mm och 55-100mm, förutom 200mm som har 32. Inte heller i småbild 24x36 är det några större problem med minsta bländare. I varje fall inte med den optik jag använder. Men digitalt och med mindre sensorer kanske det förhåller sig annorlunda? I så fall ber jag att digitala fotografer med för små sensorer bortser från det jag skrev.

Skillnaden borde vara likvärdig om sensorn har ungefär samma pixeldensitet som filmen har "korndensitet", men för moderna digitalkameror så är ofta pixeldensiteten betydligt högre, i alla fall på små sensorer.
Jag ser inga större bekymmer med att använda f/22 när det behövs med småbildsformat, men det ger med samtliga objektiv jag äger sämre skärpa än vid till exempel f/11.
I många av de bilder som herr Cameron tagit så hade f/22 antagligen inte alls behövts för att uppnå tillräckligt skärpedjup. I vidvinkelbilderna med närbelägen förgrund fyller det nog sin funktion, särskilt med tanke på att de är tagna med mellanformat. Med småbild hade f/16 eller större givit samma skärpedjup, och med APS-C är skillnaden ännu större.

Fast Henriks fråga gällde väl största möjliga skärpDJUP, dvs bl 22, och han skrev inget om att han ville ha maximal skärpa? Då gäller givetvis annat, även om jag tror att man ofta kan acceptera de eventuella skillnader som blir. Men just i landskapsfotografi är ju skärpa/detaljrikedom ofta prioriterat och får ställas i relation till önskat skärpedjup.

Visst, jag antog mest att han - utan att riktigt veta vad det ger för effekter förutom skärpedjup - antog att man oftast bör blända ner maximalt vid landskapsfotografering. Det är som framgår av ovan inte särskilt smart om man har en kamera med förhållandevis liten sensor. Dels behövs det oftast inte för att erhålla tillräckligt skärpedjup, och dels ger det avsevärt sämre bildkvalitet än att använda en större bländare. F/22 på APS-C är i regel rena katastrofen om man har en upplösning på omkring tio miljoner bildpunkter.

Ytterligare en intressant sak är att moderna objektiv oftast inte behöver bländas ner så mycket för att få bra skärpa. Man kan anta att Camerons MF-utrustning inte är av nyaste snitt, och där tjänar man antagligen mycket mer skärpemässigt på att blända ner. Samtidigt som man uppenbarligen inte får samma problem med diffraktion.

 

[Makten]

Lite OT ..men eftersom hyperfokalavstånd diskuterats här undrar jag om nån kan förklara varför inte denna skärpedjupslag kan upphäva närgränsen för ett objektiv.

Har en vidvinkel som jag hade önskat lite bättre närgräns på
den blir margiellt bättre vid f16 jmfr med 2,8...teoretiskt borde det närgränsen vara nere på 0mm med f16.

Nån annan faktor inblandad?

Att skillnaden är marginell beror på att skärpedjupet är ganska kort eller mycket kort vid närgränsen med de flesta objektiv, även fullt nedbländat. Det räcker helt enkelt inte vid de stora förstoringsgrader det rör sig om.
Närgränsen flyttar sig inte, eftersom den avser det absoluta skärpeplanet (i det fall det finns ett sådant; alltså vid teoretisk avsaknad av sfärisk aberration).

 

[Bofoto2]

Det framgår inte vad han använder för kamera. Jag gissar att det inte är en digitalare med APS-C-sensor i alla fall, eftersom han nämner Velvia i sin profil;-) Han kanske kör mellanformat, och då är det ju inga som helst problem med f/22.
......

Minolta hade APS kameror på den gamla goda tiden som det gick att köra velvia i, även DSLR om jag inte minns fel.

 

[Colonel Bogey]

Lite OT ..men eftersom hyperfokalavstånd diskuterats här undrar jag om nån kan förklara varför inte denna skärpedjupslag kan upphäva närgränsen för ett objektiv.

Har en vidvinkel som jag hade önskat lite bättre närgräns på
den blir margiellt bättre vid f16 jmfr med 2,8...teoretiskt borde det närgränsen vara nere på 0mm med f16.

Nån annan faktor inblandad?

Hyperfokalavståndet är, givet ett bländarvärde och en acceptabel oskärpecirkel, det avstånd du ska fokusera på för att få allt "skarpt" (dvs minst lika bra som oskärpecirkeln) mellan halva hyperfokalavståndet och oändligheten.

Hur mycket du än bländar ner, dvs flyttar hyperfokalavståndet mot kameran har du alltid "hälften kvar" - skärpan flyttar aldrig in i objektivet.

Sen har du ju diffraktionsproblemet - med bländare 64 på en cropkamera skulle man få fotografera i UV-ljus eller kanske röntgen ;-)

 

[Makten]

Jag kom just på en sak. Om jag tänker rätt så borde viss synlig diffraktion i förhållande till bildstorleken vara identisk vid samma skärpedjup, oavsett vilket film- eller sensorformat man använder. Större filmruta kräver nämligen mer nedbländning för stort skärpedjup, och därmed borde också de negativa effekterna av diffraktion inträda precis samtidigt som med en mindre filmruta, förutsatt att man väljer bländarvärden som ger samma skärpedjup i båda fallen. Det innebär naturligtvis helt skilda bländarvärden för respektive format.

Rätta mig gärna om jag har fel

 

[Göran Larsson]

...teoretiskt borde det närgränsen vara nere på 0mm med f16.

Hur skulle en närgräns på 0mm fungera och vad ska den användas till?

Närgränsen mäts från filmplanet/sensorn, dvs 0mm närgräns kräver att objektivet kan fokusera på ett föremål som ligger på sensorn (t.o.m. innanför det IR-filter och AA-filter som är monterade direkt på sensorn) och projicera en bild av föremålet på samma sensor.

 

[Bofoto2]

Kanske det

Jag kom just på en sak. Om jag tänker rätt så borde viss synlig diffraktion i förhållande till bildstorleken vara identisk vid samma skärpedjup, oavsett vilket film- eller sensorformat man använder. Större filmruta kräver nämligen mer nedbländning för stort skärpedjup, och därmed borde också de negativa effekterna av diffraktion inträda precis samtidigt som med en mindre filmruta, förutsatt att man väljer bländarvärden som ger samma skärpedjup i båda fallen. Det innebär naturligtvis helt skilda bländarvärden för respektive format.

Rätta mig gärna om jag har fel

Hur är det nu, ju mindre öppning desto mer diffraktion är givet, men hör oxå diffraktionen ihop med sensorstorleken? Bländare 45 på Mellanformat, 22 på småbild och 11 på APS motsvarar väl ungefär samma skärpedjup, men är bländaröppningarna lika stora då?
Som alltså ger samma diffraktion...
Men objektivkonstruktionen har oxå betydelse, tjockleken på bländarblad och kanske var bländaren är placerad.
Sen är det en annan sak att en bild från ett objektiv med medelmåttig skärpa inte påverkas så mycket av diffraktion när skärpan redan är lägre.

 

[Hansanders]

Bländarstorleken ?

Förlåt en okunnig, men bestäms skärpedjupet av bländarens storlek i millimeter, oberoende av förhållandet brännvidd/bländare vid olika film/sensorformat ?
bl 8 på en storformatskamera med en viss brännvid blir ju betydligt större än motsv. med mindre format.
Och bl 8 har väl dubbla diametern i mm i ett 100 mm objektiv jmf med ett 50 mm.