Taskig utrustning eller usel fotograf?

[nivas]

Det kan ju vara bra att komma ihåg att konsert/scenfoto är bland det mest utmanande som man kan syssla med inom fotografin, så misströsta inte!
Efter 15 års fotande så känner jag själv att jag litar på att slutresultatet blir bra, så det är bara att prova sig fram!

Några tips:
- håll koll på exponeringen, grovt under- eller överexponerade bilder blir inte bra i redigeringen heller
- blixt brukar aldrig behövas, men kan ju ge kul effekter om man kan/får använda den
- ta riktigt många bilder! massor! Taktiken "alltid är det någon bild som blir bra" är inget att skämmas för. Om du har tagit färre än 500 bilder på en timme så har du troligen för få med dig hem.

Redigering är ett annat kapitel, som kanske är ännu svårare att lära ut än själva fotograferandet. Oftast är det kanske inte skärpereglaget som är den viktigaste inställningen för att få till "krispiga" bilder. Försök att ställ in svart- och vitpunkt, lägg till lite "klarhet" och fixa brusreduceringen innan du importerar till PS.

 

[jonasfj]

Det enda problemet med dina bilder är att de ser underexponerade ut. Pröva att fota med manuella inställningar och fokusera på att musikerna är rätt exponerade.

 

[Fredrik AVT]

Nu vet jag förstås vilken effekt du vill uppnå för alla har olika syn på vad en bra bild är. Från det du beskriver som bristerna skulle jag tro så här:
1. I vissa bilder finns antingen rörelse- eller skakningsoskärpa. Har du provat att höja ISO för att få kortare slutartid?
2. Bilderna ser lite underexponerade ut. Har du satt i för låg ISO så att bilderna lider av skaknings- eller rörelseoskärpa i kombination med undderexponering?
3. I redigeringen kan du lätta upp exponeringen om det sedan behövs och i vissa fall även ljusa upp skuggorna - det senare är dock till viss del en smaksak då vissa vill ha mer kontrast med mörkare skuggor och andra vill se mer detaljer.

Många begränsar sitt ISO för att inte få brus men det är värre att ha det för lågt ocg få suddiga bilder p g a rörelse- eller skakningsoskärpa.

Visst har inte A77, som är den bättre av kamerorna, lysande ISO prestanda idag men med de objektiv du har borde den räcka. Det är mer på teknikfronten. Kompositionerna är delvis spännande så det är mer det tekniska att finlira på och det kan man lära sig ganska lätt.

 

[Artis]

Hur menar du med skärpning av bilder? Åh, jag känner mig som en sådan makalös idiot som behöver fråga sådana här bilder. Jag brukar dra upp skärpan i RAW-filen i PS innan jag öppnar bilden, men jag är dessvärre inte världens bästa på bildbehandling. Finns det något trick i PS som är användbart? Filter, brusreducering? Jag känner mer och mer att jag har tagit mig vatten över huvudet, och att kompetensnivån på den här sidan ligger så långt över mig att jag bara vill gråta...

Tack, ni är jättegulliga.

Ge inte upp så lätt efter några motgångar i början av din resa som konsertfotograf. Ingen föds geni. Övning ger färdighet - en gammal klyscha men det är sant. Gillar du musik och foto då har du goda förutsättningar att bli en bra konsertfotograf om du inte ger upp utan jobbar på att bli bättre. Lär av alla tips du får och öva, öva, öva. Grundprincipen är att du fotar i RAW då har du bra utgångspunkt. En bra förutsättning till lyckade konsertbilder är kamera med bra ISO egenskaper eftersom ljuset är oftast taskig på konserterna och ofta händer även att ljustekniker har dålig koll på vad som händer på scenen. En exempel - om en gitarrist spelar solo då är ljuset på sångaren trots att där händer inget speciellt.

Kamera: bra ISO som du kan dra upp till 6400 utan att det påverkar speciellt bruset som lätt kan korrigeras i en bra RAW konverterare. Snabb fokus som funkar bra i svagt ljus. Ljusstarka objektiv - helst med minst f2,8.

Vid behandlingen titta på histogramet - där ser du om ljuset och skuggorna behöver en bra skjuts. Jobba med kontrasten, mättnaden och skärpan. Nästan alla bilder som inte är tagna vid dagsljus behöver skärpas upp.

Jobba på och lycka till.

 

[PaulaH]

Tack, ni är så gulliga och rar. Nu känns det lite bättre. Att veta att det är bland det tuffaste som finns är att fota konserter kändes skönt. Jag får öva helt enkelt. Dessutom fyller jag 40 i år, jag undrar om jag ska köpa en fin kamera i födelsedagspresent. Hmmm.....Tips förresten?

 

[unoengborg]

Tack, ni är så gulliga och rar. Nu känns det lite bättre. Att veta att det är bland det tuffaste som finns är att fota konserter kändes skönt. Jag får öva helt enkelt. Dessutom fyller jag 40 i år, jag undrar om jag ska köpa en fin kamera i födelsedagspresent. Hmmm.....Tips förresten?

Eller lägg pengarna på en kurs i bildbehandling. Det ger ofta mer för slutresultatet än ny kamera

 

[fotobollfoto]

I trådar om konsertfoto brukar jag ladda upp den här bilden från tidigt åttiotal. Den fick pryda baksidan på ett LP-konvolut.

Grovkornig och hård. Långt ifrån skarp eller ”rätt” exponerad, men förmedlar en känsla från konserten.

Ett fotografi behöver inte alltid vara perfekt i teknisk mening för att vara en bra bild.

Jag tycker att dina bilder du visar upp är superhäftiga. De enkla tips om efterbehandling du fått kan göra underverk.

Du skrev att kameran ofta överexponerar. Det är inte ovanligt i mörka miljöer. Men du kanske ska låta den göra det så har du mer ljus att arbeta med i efterbehandlingen sedan.

 

[mombasa]

Många goda råd. Ett till. Ljuset på en scen är förvånansvärt stabilt och också ganska förutsägbart. Låt vara att det ofta är tokmycket cyanblått och lila. Men man lär sig ganska snabbt att förstå hur ljusfolket jobbar under konserten. Rök kan man inte göra så mycket åt. Varför alltid denna rök?
Ljuset bör ligga på det som är viktigt i konserten, oftast frontfiguren. Jag brukar ställa in för spotmätning, alltså bara mäta ljuset i centrum av bilden. Då får jaag en bra exponering ppå det som är viktigt. Resten har ju ljusfolket tänkt att det ska ligga i dunkel så då får det väl bli så också. Spotmätning innebär ofta att man kan använda ett ganska lågt iso och att slutartiden blir överraskande kort.
Raw är rätt. Då har man åtminstone ett exponeringssteg hit elle dit. Ett bra sätt att skärpa i PS är annars att duplicera lagret, lägga på högpassfilter och sttälla det nånstans runt 1,0 och sedan byta från normal till klart ljus i lagerpanelen. Så kan man laborera med olika opacitet på lagret för att få så mycket effekt man vill ha. Överhuvudtaget ska man helst lägga skärpeinställningar i egna lager för att få bra kontroll. Men det där vet redan alla experter i tråden
Och slutligen, med ett par trehundra exponeringar får man vara glad om man har tio som funkar. Lycka till.
PS. Tunga kameror är bra om man är darrhänt.

 

[Lahn]

Hur många pixlar vid långsidan har dina exempelfoton? Undra bara hur mycket du beskär bilderna.

 

[Grelber]

Några tekniska tips när det gäller konsertfoto (även om jag inte är bekant med SONY:s kameror och inte har koll på vad som går att uppnå med gott resultat med dina hus): Bästa sättet att uppnå full koll på både skärpedjup och ”lagom” rörelseoskärpa (plåtar man en trummis vill man ju t.ex. gärna att musikern ska vara helt skarp men att bilden ska visa att trumstockarna rör sig) är att köra helt manuellt, välja för situationen och motivet lämplig tid och bländare och låta auto-ISO kontrollera exponeringen. Hellre en grynig bild än en såsig.

”Rätt” exponering är något av det svåraste med konsertfotografi, eftersom scenljuset kan variera så enormt. Ena ögonblicket badar sångaren i spotljus framifrån, i nästa har han/hon rört sig så att man istället har en motljusbild med en stark spot rakt in i sökaren. För att nu inte tala om alla problem färgat ljus och led-spotar ställer till med. Mitt knep för att åtminstone delvis möta de utmaningarna är att köra med antingen spotmätning på ett ansikte eller möjligen centrumvägt. Exponeringsmätning på hela utsnittet är nästan dömt att misslyckas utom i de situationer där scenen är fast och rimligt väl belyst, som det t.ex. brukar vara vid klassiska konserter.

Min FB-redovisning av en av de senaste konserterna jag fotograferade råkade bli till en liten exposé av äldre plåtningar, från c:a 1985 (!) och framåt som en inledning till ”huvudnumret”. Om du har lust kan du titta på https://www.facebook.com/anders.rydell.58/posts/2251219715148245 och se om de bilderna i allmänhet håller en teknisk kvalitet som du skulle vara nöjd med – några är plåtade med, efter dagens mått, ganska enkla kameror (en analog Nikon 601 och Nikon D200/D300). Ljuset jag har haft att jobba med har varierat från ”OK med plus i kanten” till ”hur i h-e ska detta gå?” Sedan är förstås efterbehandlingen en inte oväsentlig del av slutresultatet.

 

[PaulaH]

Hur många pixlar vid långsidan har dina exempelfoton? Undra bara hur mycket du beskär bilderna.

5456 står det när jag tittar på bilderna i min mapp. Jag tror inte att jag har beskurit de flesta överhuvudtaget.

 

[nivas]

Rök kan man inte göra så mycket åt. Varför alltid denna rök?

Utan rök så är det svårt att uppfatta rörligt ljus, vilket brukar vara en grej med de flesta shower.
Jag tycker att det är inspirerande att jobba med rök, iaf om det inte är tokmycket rök. Trenden är väl att ljussättarna mer jobbar med "haze" istället för "smoke".

 

[PaulaH]

Wow, bilden på Karima Nayt var fantastisk!

https://www.facebook.com/paula.hirseland/media_set?set=a.10155545501747546&type=3

Ovan är sådant här som jag är van vid att fota, blommor och humlor. Humlor i all ära, men jag vill gärna komma vidare och jag älskar spelningar. Som tur är går jag i regel på skabbiga punkspelningar, där de skulle skratta ihjäl sig om någon frågade om fotopass. Det är bara att plåta hejvilt.

https://www.facebook.com/paula.hirseland/media_set?set=a.10156049067917546&type=3

Ovan är en länk till ett fotoalbum där jag faktiskt blev NÖJD med vissa bilder. De är ganska mörka, men jag har avsiktligt dragit ner exponeringen. Detta för att stämningen var som den var på spelningen. Men det finns mycket kvar att lära sig... tack för att ni är så snälla och rara.

 

[Kim Westlund]

Jag köpte en Canon 5D Mark II för ett par 2-3 år sedan och började plåta spelningar på Liseberg. Röken och ljuset upplevde jag som avgörande. Röken gjorde allt mjölkigt, och dålig ljusshow med för lite ljus och för mycket färgat ljus resulterade i dassiga bilder. En dag spelade Alice Cooper, och där måste de haft fantastiska ljussättare. Nästan 100% av bilderna blev skarpa och fina, riktigt läckra bilder. De använde väldigt lite rök och allt färgat ljus användes för att färgsätta bakgrunden, medan ljuset på artisterna och showen var vitt ljus. Trodde nästan jag blivit enastående på att fota konserter helt plötsligt.

Dagen efter spelade The Hellacopters istället. Där var det helt motsatt situation. Mycket rök på scenen hela tiden, mycket färgat ljus och nästan allt ljus kom från scentaket bakom bandet som man fotade upp mot. Inget ljus som lyste upp dem framifrån. Det blev inte många bilder därifrån som satte ett leende på läpparna. Hybrisen från dagen innan återställdes snabbt.

Inställningsmässigt på kameran så kör jag manuella inställningar, jag litar inte på att kameran ska mäta ljuset korrekt i en sån situation. Brukade behöva gå upp till 1/250 i slutartid för att bilderna skulle bli skarpa också