Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Tankar om nyhetsfotografens jobb

Produkter
(logga in för att koppla)

Highweiss

Aktiv medlem
Jag har jobbat som skrivande journalist och TV-journalist i snart 8 år och känner mej väl hemma i yrket. Jag har lärt mej att sålla fram den information jag vill/kan/bör/skall/får ha med inom ramen för formatet - i stort sett omberoende av ämne (undantaget är kanske kommunalekonomi... ;-)). Om det så är en text på 3-4000 tecken eller ett TV-inslag på cirka 2 minuter så vet jag hur jag skall utnyttja de ramarna, det formatet jag producerar i.

Men... när det gäller bildjournalistik har jag svårt att formulera mina tankar. Det är förstås naturligt - jag har ingen utbildning i ämnet ännu*.

Jag skulle gärna hör era tankar om nyhetsfotografens jobb - jag vet att det finns många nyhetsfotografer här på Fotosidan. Jag tycker som sagt att jag behärskar format som 2-4000 tusen skrivna tecken eller 2 minuter i TV. Nyhetsfotografen jobbar däremot (oftast) med en bild...

Hur processar ni ert arbetsuppdrag? Hur sållar ni fram vad ni vill/kan/bör/skall berätta med den ena bilden? Stryker "får" här, på den punkten skiljer sig inte TV från bildjournalistik.

*Orsaken att jag frågar är att jag nu studerar visuell journalistik och kommer att ha flera kurser i nyhets- och repportagefoto under hösten och våren. Visst, jag får säkert svar på många av frågorna ovan när kursen väl kommer igång, men mellan öronen snurrar frågorna på redan nu... :)

Andreas

(som ursäktar om frågeställningarna är väl filosofiska, men hoppas på förståelse... :))
 
Frågeställningar som denna brukar sällan gå hem här på fotosidan. Tro mig, jag har försökt få igång lite mer "matnyttiga" debatter flera gånger utan resultat. Däremot kan en fråga om vilken köplats man har angående sin Canon 20D-beställning få hundratals svar! Men men, det är bara så det är! Nördarna håller på att ta över jorden! ;-)

Jag har jobbat en del som både reporter och fotograf, testat på båda dessa världar så att säga. När jag jobbar som fotograf försöker jag sätta mig in i ämnet så tidigt som möjligt så jag har en möjlighet att fundera lite över infallsvinkeln. Frågar alltid reportern vad han/hon har för utgångsläge och tankegångar.

Väl på plats får man känna av läget och vara observant på hur det utvecklar sig. Det är ju inte alltid det är vad det verkade vara från början.

Under själva fotograferingen tar jag bilder som jag kan tänka mig att reportern behöver, bilder som jag vet fungerar i alla lägen (brukar kalla dessa för säkerhetsbilder). Därefter försöker jag ta bilder som jag känner tillför något till nyheten/artikeln. Bilder som berättar något själva.

Angående bildurvalet så är det först den vanliga processen, dvs vilka bilder är bra, tekniskt användbara och så vidare. Därefter försöker jag sålla fram en bild som helst kan stå för sig själv utan text. Den ska berätta något i sig själv och inte bara visa något som redan står i texten (om det nu inte är nödvändigt). Det bästa är om bilden tillför något till texten och inte bara visar det texten handlar om tycker jag.

/Joakim
 
Är det verkligen fotografen som väljer vad som kommer ut ur pressarna? sitter det inte bildredaktörer o sållar materialet? Klart att fotograferna avgör vad bildredaktörerna har att sålla, men är det alltid fotografens favoritbild som hamnar på "ettan"?

Tips på en bra bok, också till mycket bra pris!

http://www.rim.se/sidor_shop/den_ofrivillige_fotografen.html


EDIT: Ooops, samma författare ser jag... allas vår Göran... ere samma innehåll med nytt omslag o ny titel? nä?
 
Får man smyga in och bumpa en utmärkt frågeställning? Brukar ni ha en baktanke att hålla samman bilderna tema- och färgmässigt när det gäller ett specifikt reportage? Om svaret är ja. Hur planerar/processar ni det?
 
HDFS) (KGS skrev:
Är det verkligen fotografen som väljer vad som kommer ut ur pressarna? sitter det inte bildredaktörer o sållar materialet? Klart att fotograferna avgör vad bildredaktörerna har att sålla, men är det alltid fotografens favoritbild som hamnar på "ettan"?

Min erfarenhet från tidningsvärlden är att det ofta handlar om diplomati, diskussion och brainstorming mellan fotograf, reporter, bildredaktör, nyhetschef, layoutare. EDIT Och hur mycket fotografens ord väger beror väl på hans eller hennes status på redaktionen också. /EDIT Eller åtminstone några av de fem. Men alla tidningar har inte heller en bildredaktör och där kan det mycket väl gå till så att fotografen "levererar" en eller flera bild/er. Är det nått strul så uppstår diskussion, men är alla nöjda så...

I princip tycker jag att det alltid borde diskuteras så mycket som redaktionen bara har tid för - annars uppstår det lätt en lätja där ingen orkar bry sig. "Bra, bilden är här - in på sidan...". Och det blir slutresultatet, förhållandet mellan text, rubrik och bilden inte bra.

Joakim, höll på med ett långt svar på ditt inlägg - och tänkte försena mej till sändningen. Med tanke på att jag var nyhetsuppläsare ikväll var det inte så bra... och det är inte roligt att läsa nyhetssändningar anfådd... :-/ :-D Mindre Fotosidan på jobbet å mera jobb framöver, tror jag... ;-) Återkommer!
 
HDFS) (KGS skrev:
EDIT: Ooops, samma författare ser jag... allas vår Göran... ere samma innehåll med nytt omslag o ny titel? nä?

Nejdå, böckerna är väldigt olika. Fånga bilden! är i mitt tycke ett snäpp bättre än Den ofrivillige fotografen. Under de fem-sex år som gick mellan böckerna hann jag formulera om en hel del saker.

En anledning till att frågeställningen inte "går hem" kan vara att det är svårt att diskutera den här sortens ämnen i ett internetforum. Det är inte rätt medium, i alla fall inte för mig.

Däremot, om du Andreas har något specifikt du skulle vilja ta upp till närmare diskussion efter att du läst boken så starta för all del en tråd här och släng iväg ett mail till mig med länken. Så ska jag försöka bidra i forumet efter bästa förmåga.
 
gors skrev:
En anledning till att frågeställningen inte "går hem" kan vara att det är svårt att diskutera den här sortens ämnen i ett internetforum. Det är inte rätt medium, i alla fall inte för mig.

Point. Och det är förstås synd - tror att Fotosidans forum skulle vara lite mer givande om inte allt handlade om tekniska saker. Tekniken är också viktigt, jo. Men inte viktigast.

Däremot, om du Andreas har något specifikt du skulle vilja ta upp till närmare diskussion efter att du läst boken så starta för all del en tråd här och släng iväg ett mail till mig med länken. Så ska jag försöka bidra i forumet efter bästa förmåga.

Ok!

Jo, Joakim, och alla andra för den delen. Det jag skrev i mitt svar, som sedermera försvann i cyberrymden när jag rusade till studion, var ungefär det här:

Jag tror att "problemet" med att förstå processen bakom en nyhetsbild för min egen del har att göra med bristfälliga kunskaper i bildanalys. Poängen med en journalistisk bild, ja med alla journalistik, är ju så många lyssnare/tittare/läsare som möjligt skall få ut så mycket som möjligt av det du producerar. När jag ser eller tar en bild blir jag ofta väldigt osäker på vad det är jag egentligen ser/tar. Är det här verkligen en bild som en stor del av läsarna får ut någonting av!? Och hur jag än vrider och vänder på det hela så slutar det alltid med frågan "hur skall jag berätta?" och "vad skall jag berätta?". Suck. Ok, i ärlighetens namn så är det väl en kombination av okunskap och för högt ställda mål... "Fånga bilden" och "Den ofrivillige fotografen" nästa! Plus lite föreläsningar och mycket praktiskt nyhetsfotograferande...! :)
 
Herregud Andreas, jag skulle kunna skriva ett lååååångt svar på detta och blanda in kontexter, diskurser och annat mysigt. Men det får jag nog ta en annan gång.

Kortfattad version:
Tror du tänker för mycket, våga jobba med magkänslan. Du lever i din kontext (där kom det) och är präglad av din omgivning och din tid. Så du bär redan med dig nyckeln inombords till vilka bilder som fungerar för en läsare. De är nämligen i stora drag de som funkar för dig själv.

Utgå från vad du själv skulle vilja se om du läste tidningen, funkar oftast bäst. Du kan ju inte veta hur Agda 85 tolkar dina bilder ändå, hur mycket du än skulle vilja veta det.

Ovanstående plus lite sunt förnuft är nog lösningen till en början i alla fall. Resten löser sig efterhand.

/Joakim
 
Tack Joakim :)

Du har helt rätt. Eftersom jag har en relativt lång journalistisk erfarenhet borde jag nog lita på "magkänslan" mer än jag gör. Kanske osäkerhet är ett sundhetstecken när man ger sig in på något nytt...! :)

Angående Agda 85 (eller Gösta-Liisa 72 som hon heter på vår redaktion...) så har hon ofta figurerat i mina tankar. När jag som utrikesredaktör i tiderna gjorde tappra försök att analysera situationen i Mellanöstern (omöjligt) eller presidentvalet på Filippinerna (löjligt) så frågade jag mej ofta vad Agda/Gösta-Liisa får ut av mitt inslag. Å så kunde jag alltid konstatera att... det kan jag inte veta! Det är fullt möjligt att Agda/Gösta-Liisa tappar sin nybredda leverpastejmacka på golvet (så att leverpastejen hamnar neråt på den nyinköpta, fina mattan) när hon förstår "sanningen". Eller så stänger hon teven och tyr sig till Svenska Damtidning (som hon redan läst sju gånger). Case closed!

Så... jag brukar försöka förlita mej på vad jag skulle villa höra om jag inte kände till allt eller alla detaljer från tidigare. Ingen enkelt ekvation, men dock. Ett av mina motton som journalist är: "det är bättre att underskatta tittaren/lyssnaren/läsare lite än att överskatta dem".

ok, nu fattas då bara att jag överför det här till bildjournalistiken... :-/ :)
 
gors skrev:
Däremot, om du Andreas har något specifikt du skulle vilja ta upp till närmare diskussion efter att du läst boken så starta för all del en tråd här och släng iväg ett mail till mig med länken. Så ska jag försöka bidra i forumet efter bästa förmåga.

*rodnar* *hrmphfha* Oj, det var författaren själv. Och författaren till båda böckerna som nämnts i tråden... I min stora vishet gick jag inte in å kollade profilen... :)

Absolut skall jag återkomma med frågor - dom finns alltid!

Om några veckor börjar min kurs i fotoreportage. En av föreläsarna är Hannu Vanhanen, professor i bildjournalistik vid universitetet i Tammerfors. Han har doktorerat i fotoreportage - http://www.uta.fi/~tihava/. Dessvärre verkar han vara rejält akademisk och mindre "hands on", och en del av de som haft honom som föreläsare har vittnat om hans föreläsningar alltid leder till omfattande diskussion och debatt. Så om några veckor lär det bland annat därför finnas många frågeställningar jag kan besvära dej och alla andra med! :)

Ser fram emot det! ;-)

EDIT: tyrkfel
 
Bildred väljer ut en bild , den där flest gubbar är på väg ut genom ett brinnande fönster på 50 våningen helst i kalsonger mot stuprännan och skriver texten så brutalt som möjligt....

Jag fick en gång höra följande:
"Bilden var bra men jag vill ha massa rökbilder fast dom e suddiga om du inte har eld bilder.... för vi har ....nyhetstorka
och jag skall skriva upp den här sketna barnvagnsbranden i trappuppgången maximalt"

Hört från Exxxxxxxx
 
Uga, svårt att formulera ett svar på den här frågan.

Jag tror som Joakim att du kanske överanalyserar. Jag bröjar alltid med att försöka greppa vad det handlar om, precis som reporterna, och därefter känns det ganska självklart vad jag ska gå på.

Jag har jobbat mycket som redaktör och skrivande reporter också och tycker att jag fungerar ganska lika som skrivande och som fotograferande journalist. I ett första steg försöker jag få grepp om historien och i den andra använder jag mina verktyg i form av formuleringar eller bildspråk för att berätta historien.

Med en mindre utvecklat bildspråk känns säkert processen osäkrare precis som för en ovan skribent.

Att berätta hela historien i en bild har länge fascinerat mig. Nu behöver man inte alltid det, men de är ofta kul att plocka ihop de ingredienser i bilden som tillsammans berättar historien.

- - -

Varken detta ämne eller reportagebilder tycks intressera folket på fotosidan. Jag la nyligen upp ett gäng bilder varav några ur ett reportage och andra rena sportbilder - vilka tror ni att folk tittar på och kommenterar?
 
Jag tycker en sån här diskussion är riktigt trevlig istället för att fota linsskydd t ex, såna bilder har lågt nyhetsvärde.
Jag tycker att bilder av vardagsliv, gatufoto, stadsbilder, bilder på människor i "vanliga" situationer är de bilder som i längden är mest intressanta.

Visst vore det kul att ha en serie bilder på Sundsvall före branden... o visst blir man lite nostalgisk när man ser en klunga skolungar i V-jeans på en gammal bild? Såna bilder förekom oftast i dagspress i samband med reportage.

Att fota en spindel i extremt makro e väl skoj men nåt riktigt "värde" har den bara om det är en utrotningshotad art (och då för de få som ser skillnad på olika arter). Häftiga färger o superskärpa ger uppmärksamhet. Leta kul diagonaler och färgbrytningar är vackert, det drar till sej blickar (och kommentarer).

Det är nog därför dina reportagebilder inte får så mycket uppmärksamhet heller. De är "för vardagliga". Idag. Men om några år är de smått "klassiska". Dina sportbilder innehåller mycket action och häftiga färger. Det "säljer".

Vad gäller urvalet bilder i tidningarna så gissar jag att det skiljer sej en hel del mellan små tidningar och de större.

Jag är rätt säker på att det man placerar på löpsedlarna sällan är det som är den "viktigaste" nyheten utan det som säljer bäst... o då ere väl våld, sex, drugs & rock´n´roll som gäller... men inte så mycket av det sista tyvärr...
 
Du har rätt Magnus, det handlar väl "bara" om att utveckla bildspråket - och det kommer väl med tiden. Jag har aldrig jobbat med något annat än journalistk, tidnings- och TV-sådan. Ja förutom långa sommrar på varvet slipandes giftfärg som ung... *host*. Så det är kanske lite ovant att ta sig an något "helt" nytt. För även om den gemensamma nämnaren är "journalistik" när man pratar om journalistik och bildjournalistik så är det nog en mycket annorlunda värld som kräver en annan appråutsch (som det heter på svenska). Nåjo... tack för alla tappra svar så här långt på mina trevande och filosofiska frågeställning.

OBS! Eett lite tips på ett bildreportage som i min mening var ypperligt väl gjort. Ni som bor i Stockholm kan säkert hitta Hufvudstadsbladets lördagsnummer (25.9) i nån välsorterad pressbyrå. Nummret innehåller ett fem sidors reportage om åldringsvården - och speciellt bilderna är som sagt i min mening alldeles suveräna. Fotografen heter Karl Vilhjalmsson, nyutexaminerad från Konstindustriella Högskolan. Skicklig kille!
 
gors skrev:
Däremot, om du Andreas har något specifikt du skulle vilja ta upp till närmare diskussion efter att du läst boken så starta för all del en tråd här och släng iväg ett mail till mig med länken. Så ska jag försöka bidra i forumet efter bästa förmåga.

Fick boken hem i posten i går - konsumerar den i snabb takt! :). Återkommer!
 
Det vanligaste problemet som jag ställs inför som fotograf... Är bristen på information om vad jobbet handlar om.... Oftast sker den informatione i bilen på väg ut genom att en liten intevju av medföljande reporter som förhoppningsvis är påläst.

Utomordentligt ovanligt att man som fotograf får dagar eller veckor på sig att läsa in sig på ett ämmne å sen tillfälle till att göra ett bra jobb.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar