Tankar kring att vara besatt av bättre utrustning

[Erikhaglund]

Efter att ha haft foto som hobby i cirkus fyra månader har jag kommit till insikt att min hobby är uppdelad i tre delar:

1. Själva fotograferandet; hantverket att vara ute (eller inne för den delen, men jag fotar mest utomhus) och upptäcka och fånga motiv. Och att fundera på vilka motiv jag vill ha, hitta på teman och projekt. Med mera hantverksmässigt.
2. Bildredigering. Ganska snabbt började jag fota i raw och gör numera nästan all efterbehandling i Lightroom. Vissa grejer gör jag i elements, men jag försöker undvika det eftersom jag har nån löjlig princip att retusch är lite fusk.
3. Utrustning. Nu har vi kommit fram till detta inläggs kärna. Man måste ju känna och kunna sin utrustning, veta vilken utrustning som bäst främjar mina bildambitioner och så vidare.

Jag har sedan slutet av januari köpt på mig, förutom kameran med kitzoomen, en telezoom, en fast 50-mm, fina väskan, stativ, blixt m.m. Nu har jag köpt sånt som jag tycker är en bra basutrustning, och vad tänker jag på nu? Jo, att jag behöver en bättre kamera.

När mitt fotointresse kom som en blixt från klar himmel någon gång efter nyår och jag bestämde mig för att jag måste ha en digital systemkamera gjorde jag ett hyfsat grundligt researcharbete för att hitta den för mig lämpligaste kameran. Ganska snart var alla andra märken än Nikon och Canon ute ur matchen (men Pentax hängde med länge, främst pga. sekvenstagningen). Valet föll efter mycket om och men på Canon 550D då den skulle ge toppenbilder till ett ganska rimligt pris. Eftersom jag inte visste om jag verkligen skulle fortsätta med foto eller om det var en övergående nyck, ville lägga ut alltför mycket på en gång utan bättre då att köpa till fler objektiv om jag fastnade för min nya hobby. Vilket jag har gjort. Kommer det någon fråga snart undrar kanske du som läser detta? Ja, här kommer den:

Hur gör jag för att vara nöjd med det jag har och njuta av att fotografera och lära mig mer om punkterna 1 och 2 ovan? Varför tror jag att jag behöver en 7D efter så kort tid?

 

[grummel]

Försök att inse att varken du, eller någon annan, skulle se någon skillnad mellan bilder tagna med 550d än med 7d. Den må ha andra positiva funktioner. Men någon skillnad är väldigt svår att se.

 

[Grevture]

Hur gör jag för att vara nöjd med det jag har och njuta av att fotografera och lära mig mer om punkterna 1 och 2 ovan? Varför tror jag att jag behöver en 7D efter så kort tid?

En vanlig frågeställning som nog väldigt många springer in i efter ett tag.

Svaret varierar förstås en hel del med vem man är, men några varianter:

Man accepterar att man har flera olika intressen kombinerade - som att vara intresserad både av fotografering (själva bildskapandet) och av fotoutrustning som sådan. Det är många av oss som har utrustning som ett parallellt intresse, inget fel i det. Det finns de som samlar på frimärken också. Eller spelar golf. Vi människor är underliga ... ;-)

Man lånar eller hyr mer avancerad utrustning vilket antingen leder till ett ännu större sug eller leder till att man inser att det inte var så mycket roligare med en dyrare kamera eller vad det nu var man längtat efter. Ett sätt att tillfälligt prova dyr utrusning utan att det behöver bli allt för tokdyrt i längden är att köpa begagnad och om/när man tröttnar säljer man den och förlorar ofta rätt lite på det hela. Det här är ofta det mest kostnadseffektiva sättet att "hyra" utrustning.

Ett litet tillägg i efterhand: Jag tror många av oss går omkring med en nyfikenhet hur det är att köra en proffskamera, ett riktigt supertele eller en extrem vidvinkel. Så som våra hjärnor fungerar rationaliserar vi den här nyfikenheten till en känsla av att "jag behöver nog en sån-eller-sån för att få bättre bilder" (vi människor är fantastiskt duktiga på att utmåla känslomässiga behov som praktiska behov Är det en ren nyfikenhet man har så går det ganska fort över så fort man fått prova en pryl ett tag. Att hyra/låna/köpa-begagnat-och-sälja kan ofta stilla nyfikenheten rätt snabbt.

Gå en fotokurs eller -utbildning. Allt från helgkurser till en-kväll-i-veckan-en-termin eller vad man nu kan hitta. Det kan både dämpa och förstärka sug efter annan eller bättre utrustning, men hur som helst har man ofta lärt sig en hel del på kuppen och fått en chans att se och höra vad andra (deltagare) har för grejer, hur de använder dem och så.

Vi människor har någon form av programmering att aldrig helt vara nöjda med det vi har - må vara jobb, bostad, gräset på vår sida av staketet, bilen eller vilken kamera man använder. Vi är sådana, det är mycket därför vi utvecklas och förändras (om man vill se positivt på saken) eller mycket därför vi ofta känner oss otillräckliga och missnöjda (en mer pessimistisk tolkning). Men vill man verkligen så kan man ofta rikta om sitt missnöje från prylar till vilka bilder man tar och hur man tar dem. Eller så accepterar man att en del av oss som sagt kombinerar två intressen inom foto: bilder och teknik. Inget fel i det heller.

 

[Lars_E]

Varför du behöver en 7D kan du bara själv svara på egentligen.
Vad är det exakt du saknar och vad av det har sjuan, inte femfemtian?
Formulera det och fundera på om pengen är värd det.
Det är trots allt en hel del pluring för att känna att man "fått för sig".

Två hus...
Två hus är ett behov som kanske inte är självklart idag när man inte behöver exvis en rulle svartvitt och en rulle färg eller dia redo i varsitt hus.
Två hus är användbart, telezoom på det ena, normalzoom på det andra så slipper man missa bilder medan man mekar eller få in skit vid byten, fyllde min 450D med skräp på det sättet vid en storm på en bergstopp förra året, efter det köpte jag det andra huset.
Ena huset med radioutlösare på stativ, andra huset i handen är ett annat användingsområde.
Osv...

Egentligen låter det lite som om du har ramlat på en svacka eller känner att det inte "händer nåt" i din utveckling.
Då kanske det inte är så smart att shoppa sig ur det.
Fyra månader är inte lång tid, det händer fortfarande att jag lär mig omtumlande stora saker bakom kameran trots att jag hållit på länge.

Tipset är:
Nöt ner kameran, öva, öva, öva.
Läs om saker du kanske inte trodde intresserade dig så kan det ramla in idéer.

Vid närmare eftertanke...
En fotokurs, gärna av typen "utochfotasafari" är mer väl använda pengar.
Det ger en handgriplig insikt i vad andra gör och är mer än troligt en gemytlig upplevelse.
Kamerahuset du har är väl så potent.

Tillägg: GrevTure har en hel driva med goda poänger i det han skriver.
Mao är ett "Word" på plats..

 

[Erikhaglund]

Ni har så rätt, det vet jag att ni har. Jag vet att det är samma sensor på kamerorna etc. Jag kan i detalj redogöra vad skillnaden är mellan 550D och 7D. Jag kan även motivera varför jag inte är i behov av småbildformat. Men. Min kamera har ju inte möjlighet att fjärrstyra blixtar, min kamera kan bara ta 3,7 blider/sek, min kamera kan inte mikrojustera för felfokuserande objektiv, och jag fotar ju oftast i manuellt läge och min kamera har ju bara en ratt. Och jag ska ju fota en av mina bästa vänners bröllop i sommar, borde jag inte kosta på mig en bättre kamera för det hedersuppdraget? Etcetera. Nu ska jag ut och ta lite bilder till mit nya projekt "gamla butiksskyltar". På återhörande I hope.

 

[vfx]

Lätt att hamna där.
Mest utvecklande tycker jag det har varit med fotolitteratur, kurser och "kringutrustning". Med det sistnämnda listar jag mina bästa investeringar i området nedan;

• Varma, tunna vantar
• Sockor
• Nya stövlar
• GoreTex-byxor
• Ny termos

Men naturligtvis är mer fotonära kringutrustning kul. Men mer kul än avgörande.

 

[Anders Östberg]

Skillnaden mellan billigare och dyrare kameror ligger idag inte så mycket i bildkvalitet utan i funktionalitet och prestanda. Jag har "dyra" kameror och objektiv därför att det blir lättare att ta vissa bilder där förhållandena ställer högre krav på ljusstyrka, fokushastighet mm. Om man lyckas ta samma bild med olika kameror så ser man ingen större skillnad men det blir lättare att ta fler bra bilder med snabbare och ljusstarkare utrustning. Det blir mer nödvändigt ute på extremerna av dåligt ljus och snabba förlopp, som t.ex. sport inomhus. Det är rejält mycket enklare att ta bra bilder i sådana förhållanden med en 7D med 70-200/2.8 än med en 550D med kitzoom. Därmed inte sagt att man inte ändå kan ta en massa bra bilder, men kanske inte just dom bilderna som man vill ta. Har man inte dom speciella kraven utan tar i någon mening "vanliga" bilder då räcker vilken modern kamera som helst väldigt långt. Det brukar som regel vara fotografens idéer och kunnande som sätter gränsen, inte prylarna, och det är det man ska koncentrera sig på för att förbättra sina bilder.

Sedan skäms inte jag för att tycka att tekniken och prylarna är skojiga i sig, jag uppskattar att äga och använda bra verktyg.

 

[HannesNikon]

Det syns visst på bilderna om dom är tagna med en 550D eller en 7D, Vet du hur? Om man inte är vän med sin kamera och känner sig "trygg" med den så blir inte bilderna bra! Vilken kamera som känns bäst är upp till var och en. I mitt fall så vill jag kunna känna att jag kan ställa in alla basic funktioner (bländare, slutartid, iso, vitbalans, mätningsmetod, af metod etc) utan att behöva sätta på den skärmen på baksidan. Om jag skulle skaffa en "enklare kamera (fast med samma bildkvalitet) så skulle bilderna bli sämre pga att jag inte kan ställa in iso utan att behöva ta bort ögat från sökaren.
Ett bra grepp är också viktigt, ergonomi, balans, snabbhet mm är mycket viktigare än bildkvalitet.

Om det bara skulle vara bildkvalitet som gjorde en bra kamera så skulle man ju kunna använda en kompakt med superbra sensor! skit i ergonomi och knappar, vi kör med touchscreen!!


Jag tror att ni förstår vad jag menar. Sen är ju detta högst personligt, vissa kanske tycker att en liten smidig kamera med få knappar och liten sökare är bra, men i mitt fall är det tvärtom.

Jag var jättenöjd med bildkvalitén från min förra kamera, det var inte därför jag bytte upp mig.

Om du uppgraderar från 550D till 7D så är det ergonomi, metallhus, knappar och ett bättre af-system du får. Inte bättre bildkvalitet. Men jag skulle säga att det absolut är värt det!

/Hannes

 

[Kijana]

Men. Min kamera har ju inte möjlighet att fjärrstyra blixtar, min kamera kan bara ta 3,7 blider/sek, min kamera kan inte mikrojustera för felfokuserande objektiv, och jag fotar ju oftast i manuellt läge och min kamera har ju bara en ratt.

Hamnar du ofta i sådana situationer att du behöver ta 3,7 bilder per sekund eller fjärrstyra blixtar så kan det förstås vara läge att byta till en bättre utrustning.
En inte alltför djärv gissning är att det här handlar om psykologi. Du vill inte klumpas ihop med "dom där andra, dom som bara köper prylar för prylarnas skull" utan du vill gärna ha ett kvitto, en bekräftelse, från omgivningen på att dina uttalade behov är "legitima".

Och jag ska ju fota en av mina bästa vänners bröllop i sommar, borde jag inte kosta på mig en bättre kamera för det hedersuppdraget?

Kan tänka mig att du vill att kameran ska täcka upp för den osäkerhet du känner inför uppdraget. Med en jättebra kamera i handen så kommer bilderna att bli bra utan så mycket insats från fotografen, tänker du?
Jag tror att lösningen här är att bli säkrare på just området fotografi.

 

[HannesNikon]

Det kan ju vara så att med en bättre kamera i handen så får man bättre självförtroende och kan fotografera bättre, men det gäller ju att man anstränger sig och inte litar på kameran.

 

[m00ndancer]

Det som man nog behöver komma fram till är vad/vilka typer av motiv man tycker är roligast.

Det är ganska svårt på kort tid. Fyra månader är kort tid. Jag tycker att jag har hållit på en liten stund bara, från slutet på 80-talet och av till fram till 2008 då jag skaffade en superzoom istället för min gamla filmkamera. Då tog det fart igen.

Det här med utrustning kan vara svårt. Jag velade säkert en sex månader under 2008 tills jag hittade en kamera som passade mina dåvarande behov bäst. Den perfekta kameran existerar ju inte. 10000 bilder senare så hade jag insett vad jag gillade att fotografera och vad min kamera hade problem med. Jag fotograferar gärna mina barn och folk i största allmänhet, gärna inomhus där det är svårt med ljuset. Oftast är blixt inget bra alteranativ. Utomhus på kvällar är också intressant.

Problem nr 1: Ljus, min Casio var bara användar i upp till ISO 400.
Problem nr 2: AF, den är långsam och missar ganska ofta.
Problem nr 3: Hanteringen, man kunde inte förlita sig på kamerans auto ISO utan var tvungen att ställa om ISO manuellt, vilket var en process som krävde att man gick in i menyn, tryckte ett antal gånger för att välja. tar säkert en 4-6 sekunder. Samma sak med AF område, exponerings inställningar, vitbalans samt exponeringskompensation. D v s många inställningar som man ändrar ofta på. Alla inställningar gör man via en meny.
Problem nr 4: Optiken, minsta bländare 2,7-4,6 och max 13-27 med automatik 8-13 manuellt.
Problem nr 5: Skärpedjup. Tack vare den lilla sensorn så var det svårt att få till ett spännande skärpedjup.

Men man jobbar med det man har



Då fick min mor för sig att skänka sin filmkamera (F801) med tillhörande optik. Helt plötsligt så fick jag ett angenämt problem, vilket kamerahus skulle jag välja? Testade, klämde och kände flera gånger på flera olika hus. Budgeten var ganska begränsad så jag var tvungen och välja.
Jag valde mellan en D80, D90 eller en D7000. Jag kände inte att D80 var ett tilltäckligt stort steg uppåt, speciellt med tanke på vilka objektiv jag hade fått. Till slut bestämde jag mig för en D90 tillsammans med ett 50mm f/1,8 för inomhus bruk. En milsvid skillnad mot min Casio, hanteringsmässigt och när det är lite ljus att tillgå. Det som står på min önskelista är inte ett nytt hus utan ett par roliga objektiv till, ett vidvinkel, och en långzoom (mer än 300mm).

Vad har det att göra med dig och din 550D? Din kamera är utmärkt och kan det mesta som en 7D.
En 550D är en utmärkt filmkamera, speciellt med de nya mjukvarorna som finns. Mycket kompetent som stillbildskamera. Det som en 7D skulle kunna tillföra enligt mig är en bättre ergonomi, snabbare fps, bättre Af system och tåligare hus. Men din 550D är mycket bättre än min Casio på det mesta. Så skillnaden för din del är inte stor upp till en 7D om du inte har ett specifikt behov som du inte tycker att din 550D uppfyller.

Mitt råd är att gå igenom de bilder du har tagit tidigare och se vilka bilder som du tyckte blev bra och är inressanta. Fundera sedan över om en 7D hade kunnat göra de bilderna bättre?

Vad jag kan se på de bilder du har lagt upp på sidan så skulle ett objektiv kanske fylla inspirationshålet? Kanske ett macro för nära ting.

När det gäller bröllops fotografering så är det oftast blixtfritt som gäller. Så där är du inte hjälpt av en 7D utan det är att vara där och fotografera, mycket och ofta! Träna gärna på vänner och bekanta, fotografera människor i allmänhet. Det är erfarenhet som spelar roll inte vilken kamera du har. Din utrustning är för övrigt fullt tillräcklig. Leta upp en fotokompis här på Fotosidan och lek modell för en dag.

 

[Anders Östberg]

Att handla dom dyraste prylarna kan fungera till en viss gräns, som motivation och visst till en del rent tekniskt. Dessutom tvingas man då inse att man gjort vad man kan på den fronten och nu inte längre har något annat att skylla på än den utrustning som sitter cirka 10 centimeter bakom kameran. ;-)

 

[Erikhaglund]

Bra synpunkter alla. Tack. Men jag har ju så stora händer och 550 är ju så liten ... Det vore praktiskt att ha två kameror, en lite lättare att ta med på fjällvandring, två samtidigt med två olika objektiv ... Jag vet att om (när) jag byter upp mig så kommer nästa grej jag vill ha att vara ett fast tele för fågelfoto, sedan en ordentligt vidvinkel för fina fjälllandskap, sedan ett makro för insekter, sedan en bra kompakt för gatufoto, sedan ... Jag har även funderat på en typ Diana+ att ha lite kul med, ett betydligt billigare köp för att (tillfälligt?) få bort fokus från utrustningen till hantverket.

 

[PMD]

Hur gör jag för att vara nöjd med det jag har och njuta av att fotografera och lära mig mer om punkterna 1 och 2 ovan? Varför tror jag att jag behöver en 7D efter så kort tid?

Jag har varit hobbyfotograf i fyrtio år och de senaste månaderna har jag inte känt något direkt sug efter att köpa mer och bättre utrustning, så det kanske finns hopp för dig också. Ge det lite tid bara.

Eller så går det över. Vi får väl se.

 

[ebermark]

Enklaste sättet är att köpa den absolut bästa kameran man har råd med. Alla bättre (dyrare) är ju ändå helt utom räckhåll, så då slipper man fundera

 

[PMD]

En inte alltför djärv gissning är att det här handlar om psykologi. Du vill inte klumpas ihop med "dom där andra, dom som bara köper prylar för prylarnas skull" utan du vill gärna ha ett kvitto, en bekräftelse, från omgivningen på att dina uttalade behov är "legitima".

Det är lite tråkigt om man har sådana hämningar. Det är ju roligt med nya kameraprylar. Mina inköp är minst lika mycket motiverade av prylgalenskap som av "behov". Man ska bejaka sina lustar.