Jag som bor i Frankrike ser många skillnader mellan svensk och fransk media som kankse kan förklara en del:
Nån gång på nittiotalet så skulle alla svenska tidningar "göras om", en amerikansk designguru var inblandad vill jag minnas. Det skulle bli luftigt, med stora bilder. Förr i tiden kunde ett recept på blåmusslor rymmas på en yta inte större än ett spelkort. Idag handlar det om ett mittuppslag:
En stor bild som ligger över båda sidorna med en tallrik musslor och nån suddig skärgårdsidyll i bakgrunden, fotat med nån skum vitbalans så att allt ser extra blått ut.
Sen måste det finnas nån textsnutt där man förklarar hur trevligt det kan vara att äta musslor (annars kanske inte folk förstår..), gärna med stora bokstäver och något ovanligt typsnitt. Sen kommer receptet.
Franska tidningar har inte genomgått den typen av metamorfos. Istället är det mindre bilder, mycket text.
Innehållet går före formen helt enkelt.
(OT: Det här med att form går före innehåll i Sverige är också sant för restaurangerna. Det ska va designmöbler, vattenfall inomhus, extremt tillkrånglade och pretentiösa menyer - men maten glöms av...
Frågar du servitören om nån ingrediens så blir han svaret skyldig. När tallriken plockas bort efteråt ställs den obligatoriska frågan "smakadebra?". Tyvärr förväntar sig servitören inget svar, det är bara en standardfras. Franska restauranger ser ofta ut som sanatoriematsalar från femtiotalet. Anledningen är att förväntningarna på formen inte är så höga, det är innehållet som är viktigt).
Svenska tidningar är tillrättalagda för den texträdde som inte orkar läsa, den fantasilösa som måste stimuleras med ingresser och jättebilder. Jag får träningsvärk av att läsa GP, man får kramp i blädderfingret för tidningen är tom...
Svenska tidningar har troligtvis gjort en analys och kommit fram till att en tom luftig design skapar en illusion av modernitet och får läsaren att acceptera att innehållet försvunnit. Tyvärr funkar det inte.
Ett annat svenskt problem är att det bara finns ett fåtal miljoner potentiella läsare. Det säger sig självt att det är lättare att upprätthålla kvalitet om man skriver på ett såpass stort språk som franska.