Jag drar i detta nu på mig feministkängor och genusglasögon, bara så ni vet. Tyckte det saknades i samtalet.
Som Emma Svensson på Rockfoto (
http://rockfotoemma.elle.se/alla-ar-fotografer/) sa det, ”här ska två medelålders män som köpt dyra kameror göra tv om foto, som om den gruppen inte får tillräckligt med utrymme i tv och fotovärlden redan”. Hon kapitulerar ändå för att de gör det så bra.
Jag kapitulerar också, delvis, för att jag tycker konceptet ÄR bra, jag gillade verkligen att titta på det. Det var också intressant att se de här männen betrakta sig själva som objekt, de rent psykologiska diskussionerna, och Emma Arvida Byströms fantastiskt välformulerade teorier om självporträttet, skammen kring att ta dem, hur unga och speciellt unga tjejer använder det för att få kontroll över sin självbild. De tankarna skulle vi aldrig ha fått från Rheborg/Schyffert, så det är för väl att de är smarta och kompletterar programmet med människor från andra sociala identiteter än deras egna.
Men faktum kvarstår (och det ska bli speciellt intressant att se hur det tacklas när det inte längre handlar om självporträtt) att vi i sex avsnitt får se världen via Rheborg/Schyfferts ögon. Och den tanken gör mig inte så peppad, när det handlar om t.ex. modefotografi och gatufotografi där den med kameran har väldigt mycket makt att välja, framställa personen på det sätt som uppfyller fotografens egna föreställningar om objektet och inställning till vad som är "vackert" eller "intresseväckande".
Jag tror säkert att Rheborg/Schyffert inte är tappade bakom en vagn i frågan, utan har med sig egna ståndpunkter om feminism och jämställdhet som kommer inkorporeras i programmet, ev. till och med uttalas högt när det är dags att fota t.ex. mode. Men det är ändå djupt olyckligt att en första satsning på fotografisk teve till bred publik görs av Johan Rheborg, Henrik Schyffert, produktionsbolaget Brommamamma (namnet till trots: Erik Haag och Henrik Schyffert), producent Carl Tofft och redaktör Sigge Eklund (39 år gammal och därmed yngst av dessa herrar).
Jag kan tänka mig att någon reagerar på att jag kategoriserar så våldsamt, "kön och ålder spelar väl ingen roll", kan en tänka, "det är ju innehållet som är det viktiga!". Min poäng är att det blir en innehållsmässig skillnad när kvinnor släpps in i produktionerna. Och personer som vi, som fotograferar, har verkligen förutsättning att förstå att olika människor, med olika bakgrund, uppväxt och berättelser, fokuserar på olika saker och berättar olika historier. Det är lättare att relatera till de berättelser som ligger närmare våra egna. Men vi lär oss kanske mer av berättelser vi inte brukar se.
DÄRFÖR är det olyckligt att ett intresse som INTE MINST unga tjejer och transpersoner är aktivt engagerade i porträtteras av ett gäng män, 40+. Vi kommer försöka relatera till deras berättelser, och vi är väldigt vana att behöva göra det, eftersom det är de som syns och hörs mest. Men vad mycket mer intressant det hade varit med ett par komiker och programledare som inte tillhörde den gruppen, göra det här programmet. Jag tror det hade blivit annorlunda.
