Kan enbart instämma 100% i vad du skriver ovan.
Ergonomi, och balansen mellan kamerahus och tänkta passande objektiv är oerhört viktigt för mig personligen; oavsett om vi pratar pyttesmå m43-system eller stora MF-system.
För vanligt vardagligt fotograferande så tycker också jag att APS-C normalt är en mycket lyckad och grymt fin standardkompromiss (men sedan finns ju alltid undantag med olika speciella behov som man kan ha, så bara för att det IMO är en normalt lyckad kompromiss, så finns ju alltid andra behov ibland).
Om man alltid måste känna sig hundraprocentigt komfortabel med sin kameras balans mellan objektiv och kamerahus så måste man nog avstå från systemkameror överhuvudtaget.
Sedan när det gäller huruvida APS-C skulle vara den optimala kompromissen så kanske man bör nämna några av de verkliga kompromisserna och det tycker jag gäller sökarna i främst APS-C DSLR:er som jag haft ett antal av vid detta laget.
Är det något jag tycker varit dåligt så har det varit mina DSLR:ers optiska sökare. I jämförelse med en gammal analog SLR så är ju dessa i princip utan undantag rent usla. Första gången jag gjorde den jämförelsen fick jag en lät chock hur usel min DSLR faktiskt var vid den jämförelsen.
Optiska sökare kräver FF i DSLR:er tycker i alla fall jag. Vilken skillnad det var med Sonys A900 i jämförelse med mina APS-C DSLR:er. Stor sensor, spegel och mattskiva är OK men den förkrympta optiska sökaren i en APS-C -kameror är ofta en helt annan och mer klaustrofobisk upplevelse som sällan gör de färdiga bilderna rättvisa när man komponerar dem med såna hjälpmedel. Självfallet har detta inget som helst med Sony att göra utan gäller precis lika mycket andra tillverkares FF och APS-C DSLR:er.
Med spegellöst så är det ytterligare en annan grej eftersom man då har en EVF-sökare. Så det beror verkligen på vad kameran är byggd med för teknik om nu APS-C är en så bra kompromiss eller inte för min del i alla fall.
Dessutom kommer du aldrig runt det faktum att det så populära korta skärpedjupet inte går att åstadkomma på samma sätt som med kameror med FF eller ännu större sensorer. Bländare 2,8 eller 1,4 betyder dessutom något helt annat rent praktiskt på en APS-C eller MFT än på en FF. För de som alltid nojar över objektivs ljusstyrka så finns nog inget annat val i den jämförelsen än en FF.
En gång åkte jag bakpå en trött skoter i bergen utanför Jerusalem och skrek till han som körde om han inte kunde gasa på lite. Han skrek tillbaka: "You can´t get the hell out of eight horsepowers". Lite så är det ibland med en APS-C också.