edtbjon
Medlem
Stoppbadet har två syften, dels att avbryta framkallningen, dels att spara fixet.
För filmframkallning: För att avbryta framkallningen kan man då antingen använda någon kraftigt utspädd syra. I praktiken en 1-2% ättiksyra eller motsvarande citronsyra (vilken har en angenämare doft). Eller kan man använda vanligt vatten, gärna då i två omgångar för att skölja bort resterande framkallare ordentligt. Använder man vanligt vatten avbryts framkallningen något långsammare, men är man bara konsekvent kan man kompensera för detta genom att framkalla säg 10 sekunder kortare.
(I princip kan man använda vatten som stoppbad för papper också, då man ju alltid (ja, för det mesta i alla fall) framkallar färdigt bilden i framkallaren. Det händer i alla fall inte så mycket mer om bilden framkallar ytterligare 20sekunder. Tänk bara på att byta vattnet ganska ofta.)
För min egen del använder jag alltid vanligt vatten som stoppbad när jag framkallar film, men häller i en liten skvätt ättika när jag framkallar pappersbilder (trots mitt påstående ovan... ).
Avseende fixets hållbarhet, är de flesta (alla?) fix på marknaden idag rätt kraftigt buffrade, alltså att de tål en hel del "förorening" från framkallaren utan att ändra pH. Dessutom är t.ex Ilford Hypam ganska nära pH 7, alltså neutralt. Det finns ett flertal recept på basiska snabbfix vilka har blivit populära på senare tid. (Dels för pyro-framkallare för film, dels för fiberpapper, då det ska vara enklare att skölja ur fixet.) Om man använder ett basiskt fix ska man enbart använda vatten som stoppbad.
Faktum är att det går att "freestajla" rätt så mycket i mörkrummet, när man en gång vet vad man håller på med. För min egen del är jag dock mycket noggrann med filmframkallningen, då jag bara har en chans, så vill jag så att säga inte chansa. Jag läste ett inlägg på Apug skrivet av en riktigt gammal räv som arbetat med utbildning sedan 40-talet. Han menade att det var ganska lösa regler fram till 2:a V.kriget, men att de då standardiserade den militära fotograf-utbildningen med en massa regler, inga "ungefär", utan exakt och inge' snack. Detta slog igenom även civilt och har hängt i sedan dess. Jag tycker dock att det är bra att hålla sig till ett enda (strikt) recept till dess att man förstår hur det fungerar och att man får bra resultat med det, gång efter gång. Alltså typ en eller max två sorters filmer och en framkallare. Sedan samma när man kopierar, alltså en sorts papper till dess att man gör riktigt bra bilder på det pappret. (Om det inte är typ matt Varicon, i så fall; BYT! )
//Björn
För filmframkallning: För att avbryta framkallningen kan man då antingen använda någon kraftigt utspädd syra. I praktiken en 1-2% ättiksyra eller motsvarande citronsyra (vilken har en angenämare doft). Eller kan man använda vanligt vatten, gärna då i två omgångar för att skölja bort resterande framkallare ordentligt. Använder man vanligt vatten avbryts framkallningen något långsammare, men är man bara konsekvent kan man kompensera för detta genom att framkalla säg 10 sekunder kortare.
(I princip kan man använda vatten som stoppbad för papper också, då man ju alltid (ja, för det mesta i alla fall) framkallar färdigt bilden i framkallaren. Det händer i alla fall inte så mycket mer om bilden framkallar ytterligare 20sekunder. Tänk bara på att byta vattnet ganska ofta.)
För min egen del använder jag alltid vanligt vatten som stoppbad när jag framkallar film, men häller i en liten skvätt ättika när jag framkallar pappersbilder (trots mitt påstående ovan... ).
Avseende fixets hållbarhet, är de flesta (alla?) fix på marknaden idag rätt kraftigt buffrade, alltså att de tål en hel del "förorening" från framkallaren utan att ändra pH. Dessutom är t.ex Ilford Hypam ganska nära pH 7, alltså neutralt. Det finns ett flertal recept på basiska snabbfix vilka har blivit populära på senare tid. (Dels för pyro-framkallare för film, dels för fiberpapper, då det ska vara enklare att skölja ur fixet.) Om man använder ett basiskt fix ska man enbart använda vatten som stoppbad.
Faktum är att det går att "freestajla" rätt så mycket i mörkrummet, när man en gång vet vad man håller på med. För min egen del är jag dock mycket noggrann med filmframkallningen, då jag bara har en chans, så vill jag så att säga inte chansa. Jag läste ett inlägg på Apug skrivet av en riktigt gammal räv som arbetat med utbildning sedan 40-talet. Han menade att det var ganska lösa regler fram till 2:a V.kriget, men att de då standardiserade den militära fotograf-utbildningen med en massa regler, inga "ungefär", utan exakt och inge' snack. Detta slog igenom även civilt och har hängt i sedan dess. Jag tycker dock att det är bra att hålla sig till ett enda (strikt) recept till dess att man förstår hur det fungerar och att man får bra resultat med det, gång efter gång. Alltså typ en eller max två sorters filmer och en framkallare. Sedan samma när man kopierar, alltså en sorts papper till dess att man gör riktigt bra bilder på det pappret. (Om det inte är typ matt Varicon, i så fall; BYT! )
//Björn