Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Stjärnföljare, Enklare astrofoto, timelaps. Råd önskas.

Produkter
(logga in för att koppla)

J O Härnström

Aktiv medlem
Hej.
Jag är nyfiken på och vill kanske prova på astrofoto och timelaps.
Men mina kunskaper är bristfälliga och pryldjungeln är inte lätt att hitta rätt i.
Jag har systemkamera (EOS R5), stadigt stativ och bra objektiv. Och är inte i dagsläget intresserad av teleskop eller specialiserad kamera.
Men. Jag saknar i första hand en stjärnföljare av något slag som kanske också lämpar sig för timelaps.
Jag antar att man får det man betalar för, det brukar vara så med fotoprylar.
Köper man för billigt så kanske man ångrar sig ganska omgående, men satsar man för hårt så kanske prylarna bara hamnar på hyllan eller krängs av med förlust.
Så finns det någon vänlig själ som kan ge tips om hur man kan tänka och vad det finns att välja på för att komma igång.
Förklara gärna på en 4-årings nivå så kanske jag kan hänga med.
 

Bilagor

  • 4775_Det.jpg
    4775_Det.jpg
    249.8 KB · Visningar: 18
Lite grann beror det på vad du tänkt fota, astro landskap ställer lägre krav men om du tänk t.ex. fota enstaka föremål på himlen så högre krav. Vikten på utrustningen påverkar också.

Startrackers följer då med i stjärnornas rotation och många kan ställas beroende på om du är i norra eller södra hemisfären. De måste "nollas" eller ställas mot polstjärnan innan man börjar.

Vissa startrackers är mer avancerade och kan kontrolleras över en app. Den mest avancerade får väl sägas vara Benro Polaris Astro men priset är därefter. Dom mer avancerade ger fördelar såsom hjälp med att hitta stjärnbilder, automatisk inställning mot Polstjärnan, hjälp med timelapse etc. Även många av dom som inte går att styra över en app har möjlighet att ställa om hastigheten på rotationen om man t.ex vill följa måne/sol/landskap.

Många har ett ekvatorialfäste med i paketet som gör det enklare att hitta rätt latitud. De allra enklaste brukar inte ha med det men det går att lösa med en gradskiva också.

Lite beroende på utrustning kan man behöva en motvikt, vilket finns till det flesta. Har din kamera inte en intervallometer kan det vara bra med en extern sådan, t.ex. Onnoa (https://onnoa.de) som är liten och smidig att jobba med.

Appar som kan vara bra är PS Align Pro, där du kan sätta in den rektikel som din kikare har och då se hur du ska skruva in din startracker mot polstjärnan.

Jag brukar skruva ekvatorialfästet direkt på stativet. Sen startrackern och på startrackern använder jag en Z-bracket eventuellt med ett enkelt stativhuvud.

Vill du ha det enklaste tar du Omegon Minitrack LX 3 som är helt manuell. Dras upp som en äggklocka på 60 minuter, har kikare för att hitta Polaris. Nackdelen är lite sämre precision, dvs den kan hacka lite och den klarar inte så mycket vikt.

I mellansegmentet hittar du bland annat Ioptron och SkyWatcher. SkyWatcher har lite mer saker såsom styrning över app etc. Medan Ioptrons grundmodeller är mer basala där du styr med en switch. En har lösa batterier, en har laddbara.

Jag har använt Ioptron Skytracker Pro de senaste åren och varit väldigt nöjd med den till astrolandskap, vintergatan etc. Ingen styrning över app men bra med inställningar ändå. Laddbara batteri som räcker länge. Portabel, lätt att sätta upp och pålitligt. Exponeringar på två minuter är oftast inga problem att få till.
 
Lite grann beror det på vad du tänkt fota, astro landskap ställer lägre krav men om du tänk t.ex. fota enstaka föremål på himlen så högre krav. Vikten på utrustningen påverkar också.

Startrackers följer då med i stjärnornas rotation och många kan ställas beroende på om du är i norra eller södra hemisfären. De måste "nollas" eller ställas mot polstjärnan innan man börjar.

Vissa startrackers är mer avancerade och kan kontrolleras över en app. Den mest avancerade får väl sägas vara Benro Polaris Astro men priset är därefter. Dom mer avancerade ger fördelar såsom hjälp med att hitta stjärnbilder, automatisk inställning mot Polstjärnan, hjälp med timelapse etc. Även många av dom som inte går att styra över en app har möjlighet att ställa om hastigheten på rotationen om man t.ex vill följa måne/sol/landskap.

Många har ett ekvatorialfäste med i paketet som gör det enklare att hitta rätt latitud. De allra enklaste brukar inte ha med det men det går att lösa med en gradskiva också.

Lite beroende på utrustning kan man behöva en motvikt, vilket finns till det flesta. Har din kamera inte en intervallometer kan det vara bra med en extern sådan, t.ex. Onnoa (https://onnoa.de) som är liten och smidig att jobba med.

Appar som kan vara bra är PS Align Pro, där du kan sätta in den rektikel som din kikare har och då se hur du ska skruva in din startracker mot polstjärnan.

Jag brukar skruva ekvatorialfästet direkt på stativet. Sen startrackern och på startrackern använder jag en Z-bracket eventuellt med ett enkelt stativhuvud.

Vill du ha det enklaste tar du Omegon Minitrack LX 3 som är helt manuell. Dras upp som en äggklocka på 60 minuter, har kikare för att hitta Polaris. Nackdelen är lite sämre precision, dvs den kan hacka lite och den klarar inte så mycket vikt.

I mellansegmentet hittar du bland annat Ioptron och SkyWatcher. SkyWatcher har lite mer saker såsom styrning över app etc. Medan Ioptrons grundmodeller är mer basala där du styr med en switch. En har lösa batterier, en har laddbara.

Jag har använt Ioptron Skytracker Pro de senaste åren och varit väldigt nöjd med den till astrolandskap, vintergatan etc. Ingen styrning över app men bra med inställningar ändå. Laddbara batteri som räcker länge. Portabel, lätt att sätta upp och pålitligt. Exponeringar på två minuter är oftast inga problem att få till.
Tack för informativt svar.
Jag har ingen kikare eller teleskop utan vill kunna använda Canons vanliga objektiv t.ex RF100-500 eller kortare ljusstarkare gluggar.
Jag förstår att stabilitet och precision är viktigt.
Exponeringstider upp till 2 min kanske är lite kort?
När jag googlar runt en del hittar jag denna:
Vad jag förstår så finns allt som behövs för att komma igång.
Men i mina ögon ser det lite klent och inte särskilt förtroendegivande ut.
Att den ska klara 5kg antar jag man måste ta med en rejäl nypa salt.?
 
Exponeringstid på 2 minuter räcker långt för vintergatan om det är mörkt nog. Hittar du en mörk plats med typ Bortle 2-3 så räcker även 30 sekunder-1 minut för vintergatan. Du kan även stacka flera bilder. Oftast vinner man mer på att ta bort stjärnor och framhäva vintergatan på så sätt.

Ska du ha 5 kg last så behöver du en motvikt och det finns i paketet. Dock skulle jag ta det med en nypa salt och kanske säga max 3-4 kg. Det bygger på i höjd och i mörker kan det ibland vara lite riskfyllt att lasta på fullt då man inte alltid kan bedöma marken samt att man inte ser om det börjar luta. Det blir en skillnad i belastning om du t.ex har startrackern mot norr och ska fota mot väst. Jag brukar ha med mig ett litet vattenpass +vinkelmätare för att undvika att det börjar luta

Jag kör med en Sony A7RV med antingen 16-35, 20 mm eller 85 mm objektiv på min startracker. Den är godkänd för 3 kg utan motvikt. Det har fungerat utan problem än så länge.
 
En sak att fundera på är vad du vill fota. Starscapes, djuprymdsobjekt, månen eller planeter.
Jag började själv med en iOptron skytracker och fotade starscapes, men astrofotar nu uteslutande med en refraktor och monokamera. Om man bortser från starscapes, så är en sak att tänka på att många av djuprymdsobjekten har ganska stor utbredning. Andromedagalaxen har exempelvis en bredd på ca 6x fullmånen. Med 85 mm kan man fota grymma översiktsbilder av t ex Orion där det händer en massa och med 150-200 mm så kan man lätt fånga lite större objekt. Det som behövs är tid. Lite beroende på hur snabb optik man kör med så behöver de ljusstarkare objekten från 30 min (ex Plejaderna eller klotformiga stjärnhopar som M13). Andromeda minst 1 timma, gärna 2 eller mer och ljussvagare nebulosor kan kräva åtskilliga timmar. Det brukar kallas "integration time".

Mer tid förbättrar signal-brusförhållandet i bilden och för att samla tid så är det vanligaste att man tar ett antal kortare exponeringar (brukar kallas "subs" från sub exposures). Längre brännvidder och tyngre utrustning kräver en stabilare montering och oftast guidning (dvs ett litet teleskop med en liten kamera som med hjälp av mjukvara korrigerar monteringen). Det är också en anledning att jag inte rekommenderar att köra med alltför långa brännvidder på en enklare tracker. Enklare trackers (som den iOptron jag hade) funkar bäst för starscapes med relativt korta exponeringstider på kanske upp till 30 sek medan lite mer avancerade klarar lite längre tider, men kör hellre kortare än längre subs om setup'en inte klarar det. Kör du med rätt snabb optik, typ f/2.8 så

En väldigt viktig sak handlar sedan om hur man processar datan och om du fastnar i detta tror jag du rätt snabbt kommer vilja sätta dig in i det och de programvaror som är vanliga att man använder. Jag använder själv AstroPixelProcessor och PixInsight för att processa filerna, en fördel är att man kan göra väldigt mycket med linjär, ostretchad data innan man sedan exporterar till en 16-bits Tiff för att göra det sista i ex Photoshop.

Kolla även vilken typ av sensor R5 har (efter en snabb googling verkar den ha en dual gain-sensor), så jag skulle välja den iso/gain-setting där dual gain kickar in. Inom astrofotovärlden pratar man inte så mycket om iso, och det anges aldrig på astrokameror. Iso är ju på digitalkameror "gain" och ett sätt att påminna om analog film, men till skillnad från en analog film med högre iso så blir inte en sensor känsligare med högre iso, det är bara en elektronisk förstärkning av signalen därför kan det vara bra att ta reda på vilken inställning som rekommenderas för astrofoto.

Men för att sammanfatta så är den första utmaningen att samla bra data. Det gör man lättast genom att inte börja med för långa brännvidder, för tung utrustning och för långa exponeringstider på en klen tracker. Börjar man komma upp i 3-4-500 mm och flera kg så närmar man sig behovet av en dedikerad montering. (De mer rejäla kallas mount/montering) För lite mer avancerat astrofoto är monteringen den nästan viktigaste delen av hela setup'en.

Efterbehandling och processandet av filerna kräver en hel del ny kunskap, även om man har fotograferat och efterbehandlat vanligt foto länge och det finns en del programvara och tekniker som man kan behöva lära sig. Men annars; kör på det är en fotogenre som det är lätt att verkligen fastna i och väldigt fascinerande när man känner att man börjar behärska dessa fotoner som ibland rest i miljontals år innan de träffar kamerasensorn.
 
Du har fått många goda råd och som flera har sagt så beror det på vad du ska fotografera.

Själv började jag med en sådan skywatcher som du länkar till, den fungerar fint till Vintergatan och vidvinkelobjektiv. Sequator är ett enkelt program att stacka ihop filerna med. Vintergatan med landskap fotograferar man oftast vid vackra miljöer och då är det också bra att det inte är för mycket utrustning och man behöver inte heller så mycket insamlad tid.

Jag fotograferade också de tydligaste galaxerna och nebulosorna med trackern som andromedagalaxen och orion. Har man bara en mörkare plats, så kan man här fotografera från tex balkongen eller trädgården, här finns möjlighet att fotografera hemmavid och att själv sitta i värmen under tiden. Det är ju skönt också för här behöver man samla in lite mera tid, runt en timme iaf. Objektiv 135-300mm.

Här fungerar gratisprogrammet Siril fint, jag använder det fortfarande. Det är väldigt mycket med redigeringen med astro, så man får nästan lägga mer tid på redigeringen än insamlandet av data. Så köp inte på dig för mycket, utan hämta hem lite bilddata, det kan du göra utan tracker och börja köra programmen och lär dig, det kommer nog ta några månader.

Jag började även använda trackern till något svagare objekt, tror att Heart och Soul blev mina sista DSO objekt med trackern. Det kunde ta en timma eller mer för att hitta objekten och eftersom en bild på objektet är så ljussvagt så kunde man nästan inte se objektet på bilden utan man fick med hjälp av stjärnor man kunde se lista ut om man var rätt. Men det hände också att jag kunde fotografera en timma och fotograferat något helt annat. Här blev återvändsgränden med min tracker. Det fick bli att köpa in en med goto.

Kortfattat, lär dig Sequator och Siril med den utrustning du har. Om du vill fotografera Vintergatan och några av de kraftfulla som Orion, Andromedagalaxen, Plejaderna etc köp en tracker typ den du länkade till. Tror du att du även i framtiden skulle vilja satsa på lite fler DSO, skaffa en med Goto, tex Skywatcher GTI har du ett kraftigt stativ så behöver du bara huvudet. Tänk på att trackern behöver power, att använda batterier håller inte i längden så någon power bank, samma gäller din kamera, ska du samla in data på DSO så kan den stå hela natten så den behöver också extern power

 
Senast ändrad:
Oj, tack för all utmärkt information från er alla!
Det hjälper betydligt bättre än att kolla tutorials på youtube.
Jag tror att poletten har börjat röra sig nedåt lite grann.
Det får bli uppvärmning med vintergatan och kortare exponeringar utan tracker så att rotationen inte hinner ludda till det för mycket.
(Adventurer GTi verkar vara det som passar mig när det blir dags för nästa steg)
Jag trodde att Photoshop skulle räcka långt men inser att jag måste kolla in dedikerade programvaror och känna på dem också. Trots känslomässigt motstånd.

Bock. Janne
 
Köp begagnat, är mitt råd. Priserna är "astronomiska" för allt som har med astrofoto att göra.
Många inser att de saknar tid och intresse och säljer därför sina knappt använda utrustningar. Eller går vidare och skaffar mer avancerade prylar.
Jag köpte ett skywatcherpaket för runt 5000. Då med teleskop. Kostar visst 13000 nytt utan tillbehören jag fick med, som strömförsörjning och lite annat. https://astrosweden.se/astrofotopak...egBSKeN8IVKjmVw58gqEo2VSMfsyHP8RoCRVAQAvD_BwE
Jag har monterat ett Manfrottofäste så jag kan använda vanlig kamera och objektiv på monteringen.
Det som saknas är tiden när det väl är stjärnklart. Dessutom står grejerna numera på Gotland eftersom förhållandena där är ljusår bättre än i Stockholmsområdet.
 
Oj, tack för all utmärkt information från er alla!
Det hjälper betydligt bättre än att kolla tutorials på youtube.
Jag tror att poletten har börjat röra sig nedåt lite grann.
Det får bli uppvärmning med vintergatan och kortare exponeringar utan tracker så att rotationen inte hinner ludda till det för mycket.
(Adventurer GTi verkar vara det som passar mig när det blir dags för nästa steg)
Jag trodde att Photoshop skulle räcka långt men inser att jag måste kolla in dedikerade programvaror och känna på dem också. Trots känslomässigt motstånd.

Bock. Janne
Jo börja med Vintergatan med ett vidvinkel typ 14mm och 25-30sek, ta ett tjugotal bilder så att du har något och jobba med och stacka dessa i tex Sequator, den är bra för där kan man markera att jorden ”ska vara still” när du väl börjar med en tracker.

Tar du sedan några bilder på tex Andromedagalaxen med tex 300mm så använd runt 1s och ett par hundra bilder. Här kan du sedan prova med Siril.

Bilderna kommer vara ganska svarta men stackar man ihop den och börjar stretcha dem så kommer det säkert fram något.

Finns väldigt många bra videor på YouTube om dessa mjukvaror.

Bra att börja enkelt för nästa steg är att lägga med kalibreringsfiler mm
 
Köp begagnat, är mitt råd. Priserna är "astronomiska" för allt som har med astrofoto att göra.
Många inser att de saknar tid och intresse och säljer därför sina knappt använda utrustningar. Eller går vidare och skaffar mer avancerade prylar.
Jag köpte ett skywatcherpaket för runt 5000. Då med teleskop. Kostar visst 13000 nytt utan tillbehören jag fick med, som strömförsörjning och lite annat. https://astrosweden.se/astrofotopak...egBSKeN8IVKjmVw58gqEo2VSMfsyHP8RoCRVAQAvD_BwE
Jag har monterat ett Manfrottofäste så jag kan använda vanlig kamera och objektiv på monteringen.
Det som saknas är tiden när det väl är stjärnklart. Dessutom står grejerna numera på Gotland eftersom förhållandena där är ljusår bättre än i Stockholmsområdet.
Smart. Förmodligen är det rätta tiden på året nu att leta begagnat. Men vart?
Grattis till ett fint fynd.
Jag bor i glesbygden utanför lilla Kalmar men det är faktiskt ganska ljust och orent på himlen här också.
Men de nätter när det är som bäst har jag varit lite sugen på att börja med astro.
 
Jo börja med Vintergatan med ett vidvinkel typ 14mm och 25-30sek, ta ett tjugotal bilder så att du har något och jobba med och stacka dessa i tex Sequator, den är bra för där kan man markera att jorden ”ska vara still” när du väl börjar med en tracker.

Tar du sedan några bilder på tex Andromedagalaxen med tex 300mm så använd runt 1s och ett par hundra bilder. Här kan du sedan prova med Siril.

Bilderna kommer vara ganska svarta men stackar man ihop den och börjar stretcha dem så kommer det säkert fram något.

Finns väldigt många bra videor på YouTube om dessa mjukvaror.

Bra att börja enkelt för nästa steg är att lägga med kalibreringsfiler mm
Utmärkta tips.
Jag kan plåta med 16/2,8. 24/1,8. 85/2. 135/2. 300/2,8.
Det ska bli intressant att börja stacka de mörka bilderna för att se vad som händer.
Tyvärr lovar SMHI gråväder flera dagar framöver.
 
Utmärkta tips.
Jag kan plåta med 16/2,8. 24/1,8. 85/2. 135/2. 300/2,8.
Det ska bli intressant att börja stacka de mörka bilderna för att se vad som händer.
Tyvärr lovar SMHI gråväder flera dagar framöver.
Vädret är svårt att göra något åt. Det var två fina veckor i feb/mars samt två veckor i sep/okt i förra året och under dessa veckor fotograferade jag 90% av året. Kameran gick då runt 12 timmar per natt. När man sedan har datan så kan man sitta och redigera detta i några månader därefter. Fördelen med Astro DSO är att man kan lägga till data till gammal material, så det jag tar i 2024, lägger jag till det jag fotograferade i 2022 och 2023.
 
Förmodligen är det rätta tiden på året nu att leta begagnat. Men vart?
Blocket t.ex. Det finns också en Facebookgrupp som heter Astropixlar. Ofta säljs avancerade prylar där men man kan ju lägga ut en köpesannons och se vad som dyker upp.
Det är ganska klumpiga saker om det är motvikter med så det är ju en fördel om det är hämtavstånd.
 
Senast ändrad:
Du vill köra enklare astrofoto med 500 mm brännvidd. Skulle säga att då är du inne på en annan planhalva än den enkla med timelapse och vidvinkel du också talar om. Sky-Watchern du länkar fixar jag lätt 10 kg payload på (kamera, motvikt och ekvatoriell montering). Men jag vet vad jag gör och allt är välbalanserat och jag strular inte till saker i mörkret. Du funderar om den klarar 5 kg, kanske, men det beror på användare. Vad jag märkt är att med ett kameraobjektiv på 500 mm så behöver Sky-Watchern inte guidning, vilket är en stor fördel att slippa släpa med sig en dator med strömförsörjning ut i natten. Och dessutom inte behöva fippla med att få igång guide programmet och följningen. Mer än en sak som kan strula, snarare 1000. Astrofoto är svårt nog ändå. Skulle råda att kolla på en Astro-Trac. Aldrig använt själv, men om jag kommer ihåg rätt tar den 10 kg enligt tillverkaren, och har en bra gång noggrannhet, så guidning kanske inte ens är aktuellt med en 6 tums newtonreflektor monterad (vilket är ett krävande optiskt instrument). Sky-Watchern behöver med en sådan helt avgjort guidning, med allt vad det innebär. Eventuellt behöver en Astro-Trac inte guidning, och det vore en stor vinst. Skaffa en enkel tracker för timelapse med vidvinkel, och något mer seriöst för 500 mm, för det är en helt annan typ av astrofoto som inte längre är enkel. Osäker på om Astro-Track fortfarande nytillverkas, men borde gå hitta begagnad. Ingen Go To på den, men det behöver du inte, för då är det inte längre någon sport och hjärnan älskar den utmaningen.
 
Jag ska hålla ögonen öppna efter en tracker men ärligt talat så kan jag alldeles för lite om prylarna.
Jag har laddat hem Sequator och kollat tutorital, det påminner en del om stackning av macrobilder.
När det blir hyfsat stjärnklart så ska jag testa mot vintergatan. Kanske också lite längre brännvidder och korta exponeringstider mot Orions bälte.
Jag inser att det blir inte lätt, och det är ju bra!
 
Det är för mycket grå väder vintertid här. Det är lite dumt kosta på för mycket pengar för astrofotografering. Alla dessa tillbehör (dyrt) till teleskopet. Jag har två st teleskop, tänkte bygga anpassad för astro bilder. Men ångrat mig. Det börjar dyka upp smart teleskop.
Exempel https://www.seestar.com/

Kolla de olika smart teleskop hos YouTube. Fastnade för Seestar S50 och köpte den. WOW ! FANTASTISK !
Proffs bilder ! Otroligt nöjd. Slipper frysa ute, ligg på skön säng och styra via WiFi och ta bilder (kan stackas) Senaste var -11 ute, gick utmärkt

Min bild av Andromeda galaxen
 

Bilagor

  • 472668444_10223853561321525_3187199268304007703_n.jpg
    472668444_10223853561321525_3187199268304007703_n.jpg
    144.9 KB · Visningar: 18
Senast ändrad:
Jag har många fantastiska bilder
Exempel
Galax M81 där uppe. Galax M82 nedre.
 

Bilagor

  • 471685506_10223829414957881_5624744877323048871_n.jpg
    471685506_10223829414957881_5624744877323048871_n.jpg
    47.8 KB · Visningar: 15
Seestar är en liten makalös manick men eftersom Jan ville använda befintlig utrustning så tog jag inte upp den, men för att fotografera svagare DSO så gör den detta till en väldigt låg kostnad. Det är i huvudsak att den har en anpassad astrokamera och inbyggda filter som gör att man sparar en 25000:- eller mer jämfört med lösa delar, nackdelen är väl att kameran inte har så många pixlar men ger fina bilder för webb mm.

Jag har tagit små steg mot en dedikerad astrorigg som ligger i den nedre prisklassen. Riggen kostade runt 10000:-, ASIAIR styrdatorn 4500:-, kameran 14000:-, guidekamera 3500:-, filter 10000:-, adaptrar, nätdelar, värmeband 5000:-. Jag har inget teleskop utan använder mina vanliga objektiv till min astrokamera. Tack vare styrdatorn kan jag sätta en plan på kvällen så fotograferar den de 3-5 objekt jag har angivit, så kan jag sova sött och bara tömma minneskortet på morgonen.

Man kommer till en brytpunkt efter att ha fotograferat de 15-20 ”lätta” objekten, det är ifs dessa som är bland de vackraste så nöjer man sig med detta och koncentrat sig på fåtalet så klarar man sig med sin vanliga utrustning. Men jag har också gått på bredden och fotograferat runt 250objekt mest i ren nyfikenhet och vill man då inte lägga in massa pengar så är Seestar ett bra komplement till den vanliga kamerautrustningen
 
Det är för mycket grå väder vintertid här. Det är lite dumt kosta på för mycket pengar för astrofotografering. Alla dessa tillbehör (dyrt) till teleskopet. Jag har två st teleskop, tänkte bygga anpassad för astro bilder. Men ångrat mig. Det börjar dyka upp smart teleskop.
Exempel https://www.seestar.com/

Kolla de olika smart teleskop hos YouTube. Fastnade för Seestar S50 och köpte den. WOW ! FANTASTISK !
Proffs bilder ! Otroligt nöjd. Slipper frysa ute, ligg på skön säng och styra via WiFi och ta bilder (kan stackas) Senaste var -11 ute, gick utmärkt

Min bild av Andromeda galaxen
Väldigt intressant. Fina bilder!
Det är onekligen en fördel med dedikerad kamera jämfört med vanlig systemkamera
för färgernas skull t.ex nebulosan.
Upplösningen är dock låg endast 1920x1080 pixlar.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Januarirea hos Götaplatsens Foto