Spotmätning

[Tonyeagle]

Ett annat sätt

Ett annat sätt att få vita eller svarta toner rätt exponerade (som också måste anses tillhöra grundkurs 1 i fotografering) är att mäta/spotmäta mot en medelgrå yta och sedan använda det värdet även för vita/svarta föremål. Här krävs lite träning/övning för att veta vad som kan mätas mot och som motsvarar kamerans uppfattning om rätt exponering. Här är några exempel som jag använder för att i fält ställa in kameran så att både vita och svarta fåglar blir någorlunda rätt exponerade oavsett bakgrund (ljus himmel eller mörk skog): En mellangrå sten eller berg, en blå himmel mot norr då solen skiner, en nyss utslagen bok/björk, en frodig gräsmatta -2/3 steg, snötäckt mark + 2 steg. Som du förstår kan du inte bara spotmäta på ditt fotoobjekt och tro att det ska bli bra. Din kameras automatik har samma problem (kameran vet ju inte om det är snö i dåligt ljus eller svart asfalt i bra ljus som du ska fotografera - de kan ju reflektera lika mycket ljus). Du måste träna så att du får en känsla för hur du ska exponera om det ska bli någorlunda rätt.

Jag tror att en bra väg att gå är att antingen ställa in kameran i M-läget och prova sig fram eller också köra "bracketing" i Av/Tv-läge inställd på 3 bilder (-2, 0, +2) och sedan analysera i efterhand hemma i datorn. När jag började fota djur och fåglar med dia fick man vänta en vecka innan man kollade på ljusbordet och det gällde att lära sig snabbt om inte läroperioden skulle bli lång och förbannat dyr. Idag torde man på ett par veckor med daglig träning kunna nå samma känsla för exponering som det tog år för oss gamlingar att lära.

Spotmätning och manuell mätning kräver som sagt lite träning/kunskap men det är värt att lära sig för när du väl behärskar det så behöver du inte titta på bilden i displayen för att veta om bilden blivit någorlunda rätt. Lite fel kan du sedan justera i ditt bildprogram speciellt om du fotograferar i raw-format.

 

[GunnarW]

I M-läget, kom ihåg att sätta ISO på ett fast värde istf auto-ISO om nu din kamera har auto-ISO. Annars vill kameran göra sin rätta exponering i stället för din genom att ändra ISO.

 

[Tonyeagle]

Absolut

Glömde nämna det! Att använda auto-iso med manuell mätning är ungefär samma sak som att köra autoläge på ett krångligare sätt. (Även som det finns tillfällen då det kan vara till hjälp).

 

[Beifeldtarn92]

Ett annat sätt att få vita eller svarta toner rätt exponerade (som också måste anses tillhöra grundkurs 1 i fotografering) är att mäta/spotmäta mot en medelgrå yta och sedan använda det värdet även för vita/svarta föremål. Här krävs lite träning/övning för att veta vad som kan mätas mot och som motsvarar kamerans uppfattning om rätt exponering. Här är några exempel som jag använder för att i fält ställa in kameran så att både vita och svarta fåglar blir någorlunda rätt exponerade oavsett bakgrund (ljus himmel eller mörk skog): En mellangrå sten eller berg, en blå himmel mot norr då solen skiner, en nyss utslagen bok/björk, en frodig gräsmatta -2/3 steg, snötäckt mark + 2 steg. Som du förstår kan du inte bara spotmäta på ditt fotoobjekt och tro att det ska bli bra. Din kameras automatik har samma problem (kameran vet ju inte om det är snö i dåligt ljus eller svart asfalt i bra ljus som du ska fotografera - de kan ju reflektera lika mycket ljus). Du måste träna så att du får en känsla för hur du ska exponera om det ska bli någorlunda rätt.

Jag tror att en bra väg att gå är att antingen ställa in kameran i M-läget och prova sig fram eller också köra "bracketing" i Av/Tv-läge inställd på 3 bilder (-2, 0, +2) och sedan analysera i efterhand hemma i datorn. När jag började fota djur och fåglar med dia fick man vänta en vecka innan man kollade på ljusbordet och det gällde att lära sig snabbt om inte läroperioden skulle bli lång och förbannat dyr. Idag torde man på ett par veckor med daglig träning kunna nå samma känsla för exponering som det tog år för oss gamlingar att lära.

Spotmätning och manuell mätning kräver som sagt lite träning/kunskap men det är värt att lära sig för när du väl behärskar det så behöver du inte titta på bilden i displayen för att veta om bilden blivit någorlunda rätt. Lite fel kan du sedan justera i ditt bildprogram speciellt om du fotograferar i raw-format.

Mycket informativ text, detta ska jag ta till mig! Stort tack

Förstår att detta inte är något man sätter efter en dag, men det är kul att i alla fall förstå sig på principen någorlunda så man kan ge sig ut och börja öva

 

[PMD]

Det är så jäkla intressant detta, men förhoppningsvis infinner sig den där goa känslan snart när man känner att polletten trillar ner haha!

Du kan hjälpa polletten på traven genom att tänka på att ljusmätning är oberoende av vilken exponeringsmetod du använder (dvs någon av P, A, S eller M).

I M-fallet är det upp till dig att följa ljusmätarens råd och eventuellt avvika i de situationer där ljusmätaren ger fel råd.

I de andra fallen (de automatiska exponeringsmetoderna P, A och S) tar kameran över och följer automatiskt ljusmätarens anvisning. Du kan emellertid säga till kameran att inte göra exakt som ljusmätaren vill med hjälp av exponeringskompensationen.

Jag tror att en bra övning för att lära sig det här är att strunta i att använda P, A och S ett tag, utan bara använda M. Då kommer du att få lite känsla för hur bra ljusmätaren fungerar i olika situationer och börja få kläm på när den inte riktigt klarar av att göra helt rätt. Ta många bilder på samma motiv och prova att avvika från ljusmätarens råd. Då kommer du så småningom att se för vilka typer av motiv som du kan lite helt på ljusmätaren och för vilka motiv du inte kan det.

Öva inte när du ska ta bilder som du tänker spara. Då är det bättre att sätta kameran i P-läget och koncentrera dig på att få skärpa och komposition rätt. Öva ska man inte göra i "skarpt läge".

 

[GunnarW]

I M-fallet är det upp till dig ...

Jag påminner igen om att slå ifrån ev auto-ISO. Lätt att glömma, särskilt när ISO inte har en egen ratt som fallet är på många kameror. (Fråga inte varför jag påminner om just det ;-) )

 

[Beifeldtarn92]

Jag påminner igen om att slå ifrån ev auto-ISO. Lätt att glömma, särskilt när ISO inte har en egen ratt som fallet är på många kameror. (Fråga inte varför jag påminner om just det ;-) )

Tack för påminnelsen! Brukar köra manuell ISO efter tips i en annan tråd

 

[Beifeldtarn92]

Du kan hjälpa polletten på traven genom att tänka på att ljusmätning är oberoende av vilken exponeringsmetod du använder (dvs någon av P, A, S eller M).

I M-fallet är det upp till dig att följa ljusmätarens råd och eventuellt avvika i de situationer där ljusmätaren ger fel råd.

I de andra fallen (de automatiska exponeringsmetoderna P, A och S) tar kameran över och följer automatiskt ljusmätarens anvisning. Du kan emellertid säga till kameran att inte göra exakt som ljusmätaren vill med hjälp av exponeringskompensationen.

Jag tror att en bra övning för att lära sig det här är att strunta i att använda P, A och S ett tag, utan bara använda M. Då kommer du att få lite känsla för hur bra ljusmätaren fungerar i olika situationer och börja få kläm på när den inte riktigt klarar av att göra helt rätt. Ta många bilder på samma motiv och prova att avvika från ljusmätarens råd. Då kommer du så småningom att se för vilka typer av motiv som du kan lite helt på ljusmätaren och för vilka motiv du inte kan det.

Öva inte när du ska ta bilder som du tänker spara. Då är det bättre att sätta kameran i P-läget och koncentrera dig på att få skärpa och komposition rätt. Öva ska man inte göra i "skarpt läge".

Har nästan bara fotat i manuellt läge oavsett situation, det har tagit lite tid att hitta rätt men det är roligare. Är det stor skillnad mot P-läget? Vad är den största skillnaden mellan P-läge och Auto egentligen? Är inte P-läget ett sorts automatiskt system?

Ser att många använder P-läge, amatörer som yrkesfotografer. Jag försöker låta bli allt med automatik för att lära mig dom fasta grunderna och bli bättre på att läsa av ljuset själv även om det tar tid.

Men antar att det kan vara att föredra något form av automatiskt läge vid vissa situationer där tiden kanske är knapp?

 

[apersson850]

Enligt min mening spelar det ingen roll vilket läge du använder. Du får tänka lika mycket oavsett. Ställer man in manuellt ska man fundera på om man ska ställa som ljusmätaren anger eller vid sidan om. Kör man med automatik är det samma funderande, fast där använder man exponeringskompensationen för att justera inställningen.
Automatiken har den fördelen att den kan hänga med i variernade ljusförhållanden (motivet ränner ut och in mellan solbelyst och skuggad mark). Manuell inställning har den fördelen att den blir där man sätter den, oavsett vad som händer.
Men det är fortfarande du som får tänka ut vilket som är mest fördelaktigt i varje situation.

 

[M7_21]

Tanken med spot-mätning är väl att få en rätt exponering vid t.ex. en teaterscen som är mörk och en skådespelare som bara är belyst med en strålkastare. Då undviker man ju en överexponering av skådisen. En "genomsnittsmätning" ger en alldeles för ljus bild.

Viktigt att skilja också mellan Autofokus-punkten - om jag bara har den i mitten aktiverad eller om jag har alla punkterna påslagna (T.ex. en Canon 200D eller motsvarande). Med bara mitten kan jag själv bestämma var skärpan ska ligga, med alla påslagna bestämmer kameran det.

Detta är ett stort ämne!

 

[EJM68]

Många mobiltelefoner har i dag någon form av spotmätning. Du pekar på den punkt du vill att kameran skall mäta ljus i, ofta i kombination med fokuspunkt.
Nikons spotmätning fungerar ungefär så om du vill.

Titta i reklambladet för Olympus OM4 som är kanske en av de mer renodlade spot-mätningskameror som tillverkats. https://esif.world-traveller.org/om-sif/bodygroup/manuals/om_4_brochure.pdf
Det borde ge dig en uppfattning hur spotmätning kan användas.

Programlägena är för de som inte vill behöva tänka på bländare och tider. Kameran väljer vad som är lämpligt för ljusförhållandena. Finns en uppsjö av olika program som anpassats för olika situationer. Väljs fel program kanske resultatet blir dåligt.

 

[M7_21]

Till allt detta kan jag tillägga att det går att mäta ljuset (dock lite mer omständligt) med en lös ljusmätare, då mäta det påfallande ljuset, som inte bryr sig om när föremålet är ljuset eller mörkt.

Användes ofta på analoga tiden. En del fotografer föredrar det även idag.

 

[apersson850]

Det fungerar utmärkt, under förutsättning att ljuset där man befinner sig är samma som där motivet är, eller att man kan traska dit och mäta.
Samt att ljuset inte ändrar sig stup i kvarten, exempelvis som när motivet rör sig under glest placerade och skuggande träd.

 

[M7_21]

Det fungerar utmärkt, under förutsättning att ljuset där man befinner sig är samma som där motivet är, eller att man kan traska dit och mäta.
Samt att ljuset inte ändrar sig stup i kvarten, exempelvis som när motivet rör sig under glest placerade och skuggande träd.

Håller med om det, långsam metod som passar bäst för bilder i närområdet. Växlande molnighet är heller inte så kul... men för den som har tid så blir resultatet oftast väldigt bra. Plus förstås att mätaren kostar en slant!

 

[unoengborg]

Håller med om det, långsam metod som passar bäst för bilder i närområdet. Växlande molnighet är heller inte så kul... men för den som har tid så blir resultatet oftast väldigt bra. Plus förstås att mätaren kostar en slant!

Idag används ljusmätare vanligtvis för att att mäta blixtljus i studio med manuella blixtar något som kamerans mätare inte klarar av.

 

[PMD]

Har nästan bara fotat i manuellt läge oavsett situation, det har tagit lite tid att hitta rätt men det är roligare. Är det stor skillnad mot P-läget? Vad är den största skillnaden mellan P-läge och Auto egentligen? Är inte P-läget ett sorts automatiskt system?

Helautomatiskt:
I P-läget väljer kameran både bländare och slutartid enligt förprogrammerade kombinationer.

Halvautomatiskt:
I A-läget väljer fotografen bländare och kameran väljer den slutartid som passar enligt ljusmätaren.
I S-läget väljer fotografen slutartid och kameran väljer den bländare som passar enligt ljusmätaren.

Manuellt:
I M-läget väljer fotografen både slutartid och bländare. Fotografen kan välja precis vad som helst, men det är ju rätt klokt att ta råd av ljusmätaren om man inte är duktigt på att gissa rätt exponering enligt diverse tumregler (som vi väntar med att ta upp, tror jag).

Ser att många använder P-läge, amatörer som yrkesfotografer. Jag försöker låta bli allt med automatik för att lära mig dom fasta grunderna och bli bättre på att läsa av ljuset själv även om det tar tid.

P-läget kallas av vissa "P for Professional".

Men antar att det kan vara att föredra något form av automatiskt läge vid vissa situationer där tiden kanske är knapp?

Ja, det går i allmänhet snabbare att använda de hel- och halvautomatiska lägena än att ställa in bländare och/eller slutartid manuellt, så länge ljusmätaren har "gissat" hyfsat rätt.

 

[M7_21]

Idag används ljusmätare vanligtvis för att att mäta blixtljus i studio med manuella blixtar något som kamerans mätare inte klarar av.

Bra att du påpekade det, flera lösa ljusmätare klarar av att mäta även blixtljuset vid t.ex. studiofotografering. Alltså, en lös ljusmätare > bra, men långsam!

 

[apersson850]

Åtminstone under vissa förutsättningar (det är bäst för makrofoto, står det i bruksanvisningen) kan några av mina kameror mäta blixtljuset också.
Mätfunktionen fungerar även till andra motiv, men måhända anser de att den inte behövs då.

 

[unoengborg]

Åtminstone under vissa förutsättningar (det är bäst för makrofoto, står det i bruksanvisningen) kan några av mina kameror mäta blixtljuset också.
Mätfunktionen fungerar även till andra motiv, men måhända anser de att den inte behövs då.

Fast det fordrar att blixten har TTL stöd för just din kamera vilket inte alltid är fallet

 

[apersson850]

Nej, det bör det inte göra, eftersom den mätningen gör man med blixten inställd på manuellt vald styrka. I sökarens skala visas hur ljusstyrkan ligger i förhållande till normalexponeringen, sådan nu kameran anser att den ska vara.