Om du syftar på mig med ditt första stycke, vill jag bara förtydliga att jag inte är en utav dem som tycker att det bara beror på fotografen.
Det var inte riktat till dig specifikt, utan mer generellt till alla dessa som har åsikter om utrustning, och framför allt då vs. nu.
Du, och de som är mer "enögda" än vad du är har en viktig poäng i det ni säger.
En poäng som jag är tacksam att ni framför, då det behöver poängteras.
Att fotografens kompetens är viktig.
Men vissa (inte du) ägnar sig åt någon sorts omvänd snobbism, det det är "finare" att ta bilder med en "enkel" utrustning.
Oftast personer som knappt aldrig tagit en enda sportbild själv.
Debatten har tyvärr två slagsidor, den ena där man bara rekommenderar det bästa och dyraste som finns, utan eftertanke, den andra "förr i tiden kunde man minsann...".
Båda sidorna har till stora delar rätt.
Men det har tyvärr blivit svårt att föra en seriös debatt omkring det här.
För det är i verkligheten en enorm skillnad på hur det är att arbeta med olika typer av utrustning.
Till viss del beroende på sport.
I vissa sporter (framför allt vissa motorsporter) så funkar det utmärkt att förfokusera.
Men när det gäller lagsporter med snabba oregelbundna rörelser så ställs AF:s förmåga verkligen på maximalt prov.
Här är det en mycket påtaglig skillnad mellan konsumentutrustning, och proffsutrustning.
Dessvärre är det också så att inomhus så krävs ljusstarka objektiv.
Det är därför som jag personligen, i andra trådar gällande samma ämne, påpekat att med billigare utrustning så får man räkna med att resultatet inte blir lika bra som det man ser i tidningen.
SJälv började jag med ett 350D och ett 70-200/4L.
Optiken är på tok för ljussvag inomhus på de allra flesta ställen (och där det räcker till kommer du bara in om du jobbar för någon större uppdragsgivare).
Huset felfokuserade ihop med det objektivet på ca 50% av mina bilder, även om jag gjorde det bästa möjliga med utrustningen.
Regelbundet så fick jag också problem med att responsen var på tok för seg.
Då hjälper det inte att du läst situationen rätt. Det handlar bokstavligt talat om att pricka rätt tiondel eller hundradel av en sekund för att få till en riktigt bra bild.
Nu kör jag med 1D mkII (som jag köpte begagnat) och 70-200/2,8L USM.
Jag får till fler bra bilder på färre exponeringar, det är sällan som felfokus beror på huset och inte mig numera.
Serietagningen hjälper mig ganska ofta att få flera bilder från samma händelse, där jag kan välja ut den som bäst lyfter fram "budskapet" i bilden.
Men bufferten fylls på några sekunder, så jag måste fortfarande ha känslan för när jag ska använda avtryckaren.
När det gäller hur det funkade "förr i tiden" så är det inte riktigt så som en del vill minnas det (eller så har de en overklig uppfattning om hur det egentligen gick till).
Vid ett tillfälle så frågade jag en av lokaltidningens fotografer, som hållt på i över 20 år hur han fotade hockey på den analoga tiden.
Samt hur mycket film han använde.
Sanningen var att han använde 20-30 rullar, och det var bara ett fåtal av dessa som var tillräckligt bra för att användas.
Jag vet att en del av de som fotograferar som anställda på tidningar idag helt klart tar färre bilder än så. (Lite annorlunda med de som jobbar för bildbyråer). Så skillnaden är inte riktigt så stor på "förr och nu" som en del vill göra gällande.
Kontentan av det jag vill ha sagt, är att det är viktigt att ha klart för sig vilka begränsningar billigare utrustning faktiskt har.
Därmed inte alls sagt att man måste börja med det häftigaste som finns.
Jag brukar för övrigt tipsa om begagnad utrustning.
Och när det gäller Canon så kan jag verkligen rekomendera 1D mkII.
Som går att få för 10-12.000, och som fortfarande används av en del yrkesfotografer.
Även på objektivsidan finns en hel del bra beg. utrustning.
