Helt kortfattat så ligger det till på följande vis.
Sonys variant av Live View är den enda på marknaden som är helt integrerad med det praktiska fotograferandet, d.v.s. det är helt friktionsfritt och fungerar blixtsnabbt; det går i ett vips att sätta i gång och slå av, och ingen annan kameratillverkare ligger i närheten av den smidighet som Sony har uppnått med sin Live View.
Massor av kamerarecensenter har ju mer eller mindre dissat funktionen, men som vi alla vet så jobbar både Nikon och Canon på att utveckla sina primitiva Live View-funktioner och även med att få in den i sina "proffsmodeller" (den finns väl redan i D3?). Så enkelt är det och alla som inte har skygglappar fattar vartåt det barkar. Dock är det först när N och C har fulländat sina varianter som Live View kommer att ses som en självklarhet och ett måste i en systemkamera.
Den halvprofessionella Sony A700 har fått kritik för att den inte har Live View, trots att Canon EOS 40D och Nikon D300 hade sina halvkassa lösningar. När Sony A300 och A350 lanserades så har samma recensenter kapat dem för att det är "en kompaktkamerafunktion", och för att sökaren är "för liten".
Ja dessa recensenter ska man ju ta på största allvar...
