Annons

Skyddslagen sekundär vid fotografering?

Produkter
(logga in för att koppla)

PeterWem

Aktiv medlem
http://www.dn.se/nyheter/sverige/forsvaret-maste-aterlamna-dn-bilder/

En miss från lagstiftaren i detta fall, eller en funktion? Från protokollet:

Den 21 oktober 2014 iakttog militärpolisen en mindre båt innanför skyddsobjektsgränsen på vattenområdet vid AMF 1 Berga. Området är klassat som skyddsobjekt enligt skyddslagen och där råder fotograferingsförbud. CH, som befann sig ombord på båten, iakttogs fotografera in mot skyddsobjektet. Militärpolisen tog minneskortet som fanns i CH:s kamera i beslag. Totalt finns det 47 fotografier på minneskortet. Samtliga fotografier är tagna mot skyddsobjektet.
..........

CH befann sig på platsen som en del i sitt arbete med att inhämta information om Försvarsmaktens ubåtsjakt som var mycket uppmärksammad i media vid denna tid. Det är uppenbart att syftet med att ta de aktuella fotografierna var att offentliggöra dem i tryckt skrift eller annan media. CH är misstänkt för
brott mot skyddslagen. Brott mot skyddslagen finns inte uppräknad i tryckfrihetsförordningens katalog av brott för vilka ansvar enligt annan lag gäller.

Innebär detta att fler tidningar kan ta efter och skicka ut fotografer till skyddsobjekt med avbildningsförbud och behålla bilderna bara syftet är att få bilderna tryckta?
 
Handlar det inte om att domstolen vägt två lagar mot varandra? Fotograferingen gjorde kanske inte någon egentlig skada och då väger tidningens grundlagsskyddade rättigheter tyngre.

Det gick åt andra hållet när Jan Guillou och Peter Bratt hamnade i fängelse för att ha researchat kring den militära underrättelsetjänstens hemliga avdelning IB. Då vägde inte tidningens rättigheter tyngre.
 
[/I]Innebär detta att fler tidningar kan ta efter och skicka ut fotografer till skyddsobjekt med avbildningsförbud och behålla bilderna bara syftet är att få bilderna tryckta?

Militärpolisen har fortfarande rätt att gripa personer som gör intrång på skyddsobjekt och/eller bryter mot fotograferingsförbudet. Att sedan en domstol väljer att häva beslaget är en annan femma.

Det gick åt andra hållet när Jan Guillou och Peter Bratt hamnade i fängelse för att ha researchat kring den militära underrättelsetjänstens hemliga avdelning IB. Då vägde inte tidningens rättigheter tyngre.

Då gällde brottet (har jag för mig) olovlig befattning av hemlig handling, det skyddar tryckfrihetsförordningen inte mot.
 
Jag gissar att man gång efter annan kan stöta på tolkningsproblem och slamkrypare när det gäller skyddsobjekt och fotograferingsförbud.

För inte särskilt länge sedan var det en allvarlig arbetsplatsolycka med dödsoffer på ett bygge i Hjorthagen. Platsen är skyddsobjekt med fotoförbud, dock ej väl skyltat vid själva arbetsplatsen. Jag kan svårligen tänka mig att fotoförbudet upprätthölls, och jag är helt övertygad om att allmänintresset här väger högre, och att pressen, liksom andra media, snarare har skyldighet att rapportera om händelsen än att efterleva ett i och för sig väl motiverat fotoförbud.

Jag har också funderat över motsvarande slamkrypare som fotograferingen från båten. Man befinner sig på en plats där man inte rimligen kan se några skyltar om fotoförbud, och det bara förutsätts att man ska känna till att man riktar sitt objektiv mot en plats med fotoförbud. Jag har själv varit i precis den situationen, och riktat min kamera mot två objekt med fotoförbud och tagit en bild, när jag bara skulle demonstrera det skenbart hoptryckta perspektivet när man tar med lång brännvidd. Bild

Nu var det en ovanligt lång brittsommar 2010, och löven hade bara börjat rodna i början av oktober. Därför skymmer träden skyddsobjektet på den ena sidan av Lidingövägen, men det andra, i bakgrunden, har onekligen hamnat på bild. Efter lövfällningen skulle också det närmaste skyddsobjektiet ha avbildats. Det är drygt en kilometer bort till Värtaverket, och jag tror inte att bilden röjer något som är till skada för totalförsvaret, och som inte redan är känt och kartlagt.

Men det är en knäckfråga vad som menas med att avbilda objektet, och precis som när det gäller upphovsrätt och konst, kan det vara avgörande precis vad som råkar avbildas. Jag hade inte en tanke på att det fanns skyddsobjekt med när jag tog bilden (samma objekt som vid arbetsplatsolyckan nyligen), och lika lite hade jag nog funderat över det om löven hade fallit, så att det andra objektet också hade kommit i bild. Det jag avsåg att visa med bilden var att vägen, med alla bilarna, föreföll mycket kortare än de niohundra meter man ser i bilden, som är tagen med teleobjektiv från gångbron vid Musikhögskolan.

Så när det gäller fotograferingen från båten, kan det ju vara avgörande vad som kom med på bilderna, och hur det bedöms av den som ansvarar för att göra sådan bedömning.
 
Som jag läser det står det att tryckfrihetsförordningen är överordnad andra lagar och att det var därför minneskortet med bilderna lämnades tillbaka. Inte att det var för att misstag skett.

Att samtliga 47 bilder dessutom var tagna mot ett skyddsobjekt med avbildningsförbud kan ju bara inte vara ett misstag. Uppenbarligen är det skyddsobjektet som är motivet om där nu inte är en båt framför som guppar.

Jag förmodar att ni andra med tagit del av beslutet från Södertörns tingsrätt för att få samma grund att utgå från.
 
Som jag läser det står det att tryckfrihetsförordningen är överordnad andra lagar och att det var därför minneskortet med bilderna lämnades tillbaka. Inte att det var för att misstag skett.

Att samtliga 47 bilder dessutom var tagna mot ett skyddsobjekt med avbildningsförbud kan ju bara inte vara ett misstag. Uppenbarligen är det skyddsobjektet som är motivet om där nu inte är en båt framför som guppar.

Jag förmodar att ni andra med tagit del av beslutet från Södertörns tingsrätt för att få samma grund att utgå från.

Och om samma bedömning görs i förhållande till arbetsplatsolyckan vid Värtaverket, kan man alltså fotografera trots fotoförbud stödande sig på tryckfriheten? Bilderna från olyckan är dels tagna inne i själva skyddsobjektet, dels tagna utifrån, och också i pressen redovisade med kartbild. Jag är helt överens med att tryckfriheten här borde gå före skyddslagen.

Kruxet jag ser i det här är att det är närmast omöjligt att som fotograf vara klar över alla bestämmelser som kringgärdar fotograferande, och i precis vilka fall man kan bortse från en av dem, genom att stöda sig på en annan. Och precis som i fallen med konst på väggarna i interiörer, kan det kanske någon gång ha betydelse hur omfattande och hur väl objektet återges?
 
Precis. Det var olagligt att fotografera, men Tgf gör att brottet inte kan beivras.
Så detta går alltså att upprepa, bara man har utgivarbevis och en tidning att trycka? Ponera att en extremistgrupp får eller redan har utgivarbevis och en tidning att tidning att trycka, finns det något hinder för en sådan grupp att ta sig in på ett objekt och fota och därefter få behålla bilderna?
 
Så detta går alltså att upprepa, bara man har utgivarbevis och en tidning att trycka? Ponera att en extremistgrupp får eller redan har utgivarbevis och en tidning att tidning att trycka, finns det något hinder för en sådan grupp att ta sig in på ett objekt och fota och därefter få behålla bilderna?

Hindret är i så fall samma som i det här fallet. De blir stoppade av vakten som hindrar dem att fortsätta (förhoppningsvis ens börja) fotografera. När det gäller extremistrgupper så håller SÄPO och MUST ganska god koll på våra inhemska.

Sedan är det en definitionsfråga vad som är en extremistgrupp. Extremistiska tidningar finns ju.
 
Hindret är i så fall samma som i det här fallet. De blir stoppade av vakten som hindrar dem att fortsätta (förhoppningsvis ens börja) fotografera. När det gäller extremistrgupper så håller SÄPO och MUST ganska god koll på våra inhemska.

Sedan är det en definitionsfråga vad som är en extremistgrupp. Extremistiska tidningar finns ju.
Skyddslagen verkar helt plötsligt tandlös. Räcker för främmande makt att sponsra en ny tidning och därefter flyga in och runt med en drönare i området. Låta fotografen bli tagen och därefter bli friad i domstol och få alla bilder.
 
Skyddslagen verkar helt plötsligt tandlös. Räcker för främmande makt att sponsra en ny tidning och därefter flyga in och runt med en drönare i området. Låta fotografen bli tagen och därefter bli friad i domstol och få alla bilder.

Inte riktigt. Om bilderna hamnar i domstol så blir de allmän handling, och allmänna handlingar kan hemligstämplas enligt sekretesslagen 2 kap. Då får fotografen aldrig se dem igen.
 
Fotojournalisterna kommer väl att lära sig att använda direktuppladdning tlil tidningarnas servrar för att slippa få sina bilder beslagtagna. Då blir det ansvarig utgivares sak att avgöra om bilderna ska publiceras.

Fast fotografen kan väl åtalas för brott mot skyddslagen ändå, antar jag.
 
Vilken såpa, det tidigare beslutet borde vara fel, annars blir som sagt skyddsobjekt med fotoförbud inte så skyddade.

Nja, fotoförbudet gäller ju fortfarande. Däremot gäller TF, enligt tingsrätten, vilket gör det omöjligt att åtala fotografen (och ta bilderna i beslag) i efterhand.

Skulle inte bli förvånad om hovrätten till slut kommer till samma slutsats.
 
Lagar som inte har prövats i högsta instans blir ofta så här tveksamma när de ska tillämpas. Det gäller praktiskt taget alla områden. Och ändå kommer det alltid att finnas slamkrypare.

Jag har ju själv under ganska lång tid fört en kamp mot Radiotjänst i Kiruna AB om datorn som tevemottagare, där jag till sist fick rätt, men för juristerna i Förvaltningsrätt och Kammarrätt var det betydligt svårare att tolka lagen.

Just skyddlagen är inte särskilt luddig, utan här hänger det på en formalitet, där två lagar ställs mot varann, och pressen har grundlagsskydd för att fritt kunna inhämta information. Grundlagen står över de flesta av våra lagar när de kommer i konflikt, vilket också gällde teveavgiftsmålet.

Sedan är det ju lite lattjo att kortet krävs in igen. Jag brukar tömma mina kort i stort sett det första jag gör, och sedan finns de i mitt privata moln, på mer än en plats och kan återställas också om jag lämnar ifrån mig dator, kamera och alla minneskort jag har. Det handlar ju om ettor och nollor, och det är immateriellt.

Den här sortens konflikter är väl i regel lätt att undvika, när man vet om var man inte får fotografera, men det finns ju tillfällen där det inte är alldeles solklart och man kan ske inte tänker på det, som i min bild av Lidingövägen från Stadion. Onekligen finns där ett skyddsobjekt, avbildat, men på obetydlig plats i bakgrunden och föga detaljerat.

Vid ett annat tillfälle, nära platsen där den bilden är tagen, blev jag visiterad på ganska bryskt sätt när jag tog bilder av päronblommor i ett päronträd invid vägen. Efter att de hade tittat på bilderna i min kamera, där det bara var päronblommor, bad de om ursäkt för att de hade agerat så skarpt, men påpekade att det ingår i deras instruktion att inte låta den som fotograferar trycka på knapparna i kameran, för att radera bilder. Jag hade visserligen riktat min kamera åt det håll där skyddsobjektet finns, men med ett päronträd emellan och ett makroobjektiv inställt på mycket nära håll. Skyddsobjektet syntes inte alls från platsen där jag befann mig, och jag var helt säker på att min fotografering inte var någon överträdelse.

Det är inte enkelt att veta var skyddsobjekten med fotoförbud finns. De är av förståeliga skäl inte utmärkta som sådana på kartan, och man måste faktiskt endera gå ända fram till dem så att man ser skyltningen eller fråga på länsstyrelsen eller där objektet förvaltas för att få reda på var man inte får fotografera. Det är inte självklart att fotografering från en båt görs i uppsåt att bryta mot ett förbud. För att vara brott, ska det nog också finnas uppsåt.
 
Fotojournalisterna kommer väl att lära sig att använda direktuppladdning tlil tidningarnas servrar för att slippa få sina bilder beslagtagna. Då blir det ansvarig utgivares sak att avgöra om bilderna ska publiceras.

Fast fotografen kan väl åtalas för brott mot skyddslagen ändå, antar jag.

Flera av de drönare som säljs kan ladda upp direkt till nätet, och allt fler av de nyare kamerorna har möjligheten inbyggd. Jag tror att den möjligheten kommer att användas i större utsträckning, en parallell till när man började skicka telefoto.

För inte så länge sedan behövde man en inspelningsbuss för att skicka tevebilder, men nu räcker det med en telefon eller en kamera som är direktuppkopplad.

Men en annan sida av saken är ju att det kommer att vara mycket färre fotografer utsända av tidningar, sedan de nu har börjat göra sig av med dem. Videobilderna tas av allmänheten med smartphone.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar