Skulle du rekommendera någon ditt yrke idag?

[Sten-Åke Sändh]

Visst är vi överens.

Det jag tycker mig kunna se och som inte gäller bara för yrkesfotografer är väl att det inte bara sker en hård prispress på deras jobb utan som för många andra krävs dessutom större flexibilitet och anpassningsbarhet och beredskap och tryggheten i fasta anställningar försvinner alltmer - åtminstone för de som betraktas som enkelt utbytbara. Det ställs större krav på att folk ska stå på tå och kunna leverera med ytterst kort varsel, när som helst, var som helst, hur som helst efter kundernas minsta nyck. Man utsätts i allt större grad för kunder med minimalt tålamod och digra krav som inte tvekar att fullt ut utnyttja sin kundmakt. Det har blivit hårdare och så länge skruven kan dras åt ytterligare några snäpp så kommer det utan tvekan att ske. Vi har inte sett slutet på ekonomismen ännu.

Det gick ju ett program på TV för några dagar sedan där man just beskrev hur starkt relationen kapital/arbete ändrats under de senaste årtiondena. Kapitalet tar nu en allt större del av kakan och alla pressas allt hårdare ekonomiskt. Arbetare och tjänstemän - utom de i absolut ledande ställningar, är de klara förlorarna i det spelet.

Skillnaden i produktivitetsutveckling mellan t.ex hårt rationaliserad tillverkningsindustri och t.ex. en fotograf gör ju dessutom att fotografernas arbete (som är svårt att rationalisera) blir relativt dyrare. Man har under lång tid fått allt fler konsumtionsvaror för den kostnad ett visst arbete ett visst fotoarbete betingar i pris och det gäller frisörer och allt annat svårrationaliserat. Så det är ju inte svårt att se drivkrafterna för att en grå marknad uppstår för fototjänster.

 

[PMD]

Lite intressant är det också att många av DN:s lysande stjärnor har namn som klingar lite osvenskt. Vi har tre politiska kommentatorer och skribenter med polska namn varav Zaremba är en och Wolodarski och Winiarski är de andra. Vi har Nathan Sachar som bevakar mellanöstern och Dilsa Demirbag Steen som är en av de få som tillsammans med Lena Andersson (DN;s kanske vassaste penna) vågar sticka ut hakan när det gäller de viktiga religions och invandrarfrågorna som de flesta tassar runt och inte vågar ta i.

Jag tror att de flesta av dem inte har så mycket osvensk bakgrund som man skulle kunna tro av namnet (men jag känner inte till detaljerna i deras liv).

Nathan Shachar luras dock lite. Han föddes som Mats Ahnlund och är son till Knut Ahnlund som var ledamot i Svenska Akademin och dog i november förra året. (Knut Ahnlund var en av de ledamöter som lämnade Akademin i protest mot hur Akademin inte tog ställning i Rushdie-affären, men eftersom man inte kan utträda ur Svenska Akademin så stod hans stol tom tills han dog).

 

[PMD]

Det kanske finns en reell risk att yrket fotograf är på utdöende, men det är väl inte värre än att ett antal andra yrken har dött ut pga teknisk utveckling (som t.ex. sättare, droskkusk, latrintömmare, roddarmadam, mm). Samhället gick inte under då, och kommer inte att göra det om fotografyrket försvinner heller.

Jag tycker inte att det råder brist på bra bilder nuförtiden. Tvärtom så är det betydligt lättare att hitta bra bilder nu än innan vi hade internet. Det beror förstås på att det publicera betydligt fler bilder nuförtiden, och även om andelen bra bilder är mindre så är de fler absolut sett än förr. Det gäller bara att ha lite urskiljning när man bläddrar på nätet så att man skippar skräpet.

F.ö. har det väl alltid varit tufft att etablera sig som fotograf? Från fototidningarna på 1970-talet minns jag artiklar som handlade om just dessa svårigheter.

 

[Photocon]

F.ö. har det väl alltid varit tufft att etablera sig som fotograf? Från fototidnignarna på 1970-talet minns jag artiklar som handlade om just dessa svårigheter.

Stämmer rätt bra. Förvisso aningen lättare på 70- och 80-talet men likväl ganska svårt. På exempelvis pressfotosiadan var det kanske över 100 sökande till ett vikariat på en liten landsortstidning ibland.

Men den verkliga överatableringen med stort Ö kom med digitalkamerorna då en mängd peroner kände sig kallade att bli yrkesfotografer. Överetablering är kanske fel ord, men då så många önskar att bli yrkesverksamma fotografer så kan de inte hinna etablera sig eftersom efterfrågan har minskat rejält.

Det är faktiskt ganska många skickliga och etablerade fotografer som slås ut istället i detta nu.

Ändå vill jag på inget vis försöka övertala någon att inte försöka. Men som PMD skriver så stämmer det att utvecklingen helt slår ut eller i alla fall decimerar antalet utövare av många yrken.

//Lennart

 

[styret]

"Så kan det mycket väl komma att bli i stor utsträckning, men då pratar vi väl om en omdefinition av fotograf- och journalistyrkena i grunden till något de flesta nog inte lägger i yrkestitlarna idag. Då blir man väl någon form av modern diversearbetare utan någon vidare väl definierad yrkesidentitet. Är det något vi vet så är det väl att de yrken som saknar en väl definierad yrkesidentitet, yrkesstatus eller får se dessa eroderade har svårt att försvara sina villkor rent ekonomiskt."

Kommentar:
Som sagt, jag pratar om den andra sidan av yrkesfotografi. inte journalistyrket. Men hela diskussionen här har precis som för det mesta bara handlat om pressfoto.
Personligen tycker jag det är rätt gutt ibland att få släppa kameran och gå ur produktstudion för att svara på ett par frågor i telefon om skateboardhjul. Men det är såklart olika.
Jag svarade som sagt en del i kundtjänst på mitt förra jobb men att min yrkestitel var fotograf och att jag fick betalt för min fotografiska kompetens var det inget snack om. Kanske hade jag tur men jag tror att det är sådet funkar för det mesta. man har sin titel och hjälper till med annat om tid finns.

"Jag skulle inte heller vara allt för säker på att webbhandeln ska kunna fungera som någon livlina. Alltfler av de stora företagen datorgenererar ju bilder nu som exv. IKEA. Bilder som dessa har aldrig skapats av en kamera ens."

Kommentar:
Fast det där är som att jämföra äpplen och körsbär. Visst, IKEA datorgenerar en hel del men dom är också i en klass för sig vad gäller storlek.
Jag tror att om vi överhuvudtaget får se det inom tex kläder, skor, sport, livsmedel, hälsokost, mindre inredningsbutiker osv så kommer det ta lååång tid.
De flesta e-handlar med ett hyffsat sortiment vill ha en egen bildstil som går igenom hela deras sortiment och att låta en person sitta och datorgenerera 100 t-shirts inför varje ny säsong är orimligt i jämförelse mot att fotografera av dom.

 

[unoengborg]

Jag tror ingen ifrågasätter fotografernas obestridliga kompetens i yrket men fler och fler väljer ändå bort yrkesfotograferna om de kan få något de betraktar som "good enough" till ett mycket billigare pris och utbudet på den marknaden har ökat enormt på mycket kort tid och det finns väl skäl att tro att många fotografer tagits lite på sängen av dessa snabba förändringar på marknaden.

Egentligen är det inte så konstigt att förändringen kommit så snabbt. För det första så har idag varje mobiltelefon en kamera. Det ökar andelen "jag var där" bilder enormt. På den gamla goda tiden hade folk som inte var fotointresserade någon kamera med sig alls. För att göra det ännu värre så har de här mobilknäpparna skickat iväg sina bilder per e-mail till nyhetsredaktionerna långt innan fotografen som inte var där tagit sin första bild.

På den gamla goda tiden, var det dessutom mycket svårare för de som var intresserade att lära sig mer. Det fanns inget youtube som var fyllt av intruktionsfilmer om hur man exponerar, ljussätter, komponerear m.m. Det fanns heller inga bra forum för de intresserade att få feedback idag finns det massvis med webbsiter, och bloggar som kan användas.

Den tekniska utvecklingen har även gjort det enklare att hantera sådant som rätt exponering. Det som förr blev en svart siluett i motjlus blir idag allt oftare ett tydbart ansikte, även om den som står bakom kameran har begränsad erfarenhet.

Resultat blir fler halvdåliga bilder från de som inte ens hade kamera på silvrets tid, och bättre bilder från den grupp som har intresse för foto.

Inte lätt att konkurrera på en sådan marknad

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag tror att de flesta av dem inte har så mycket osvensk bakgrund som man skulle kunna tro av namnet (men jag känner inte till detaljerna i deras liv).

Nathan Shachar luras dock lite. Han föddes som Mats Ahnlund och är son till Knut Ahnlund som var ledamot i Svenska Akademin och dog i november förra året. (Knut Ahnlund var en av de ledamöter som lämnade Akademin i protest mot hur Akademin inte tog ställning i Rushdie-affären, men eftersom man inte kan utträda ur Svenska Akademin så stod hans stol tom tills han dog).

Som sagt ovan. Ernst Brunner har ju vittnat i sina böcker hur det var att växa upp i en familj präglad av krigsskugga i boken Vallmobadet och det beskriver väl vad jag menar. Man ska inte hänga upp sig på om folk är födda i landet eller inte enbart utan vilken kulturell omgivning man växte upp i. I Ernst fall var föräldrarna Österrikare om jag inte minns fel och deras minnen av kriget kastade just denna skugga över hela hans uppväxt. Det påverkar hur man ser på världen. Jag har växt upp på andra sidan. Min pappa var stalinist så jag kan identifiera mig med ett visst utanförskap (det gav inte mycket cred att vara kommunistunge på femtiotalet inte) och med förljugenheten i den världsbilden och det gör att jag nog ser på världen lite annorlunda än en del andra.

Nathan Sachar har också en spännande bakgrund som gjort att han skriver som han gör och att han idag är en ganska unik röst i detta land och det var det jag menade och inget annat. Även Anita Goldman är svensk vad jag vet men har bott mycket i Israel hon med. Det ger faktiskt perspektiv inte alla har. Även jag har varit i Israel under ca ett år och det påverkar fortfarande min kompass när jag försöker förstå vad som händer i Mellan Östern. Det jag menar är att dessa röster med ett annat perspektiv än det många har är väldigt viktiga för oss och jag tycker det är tur att vi har så pass många av dem i exv. DN.

 

[Sten-Åke Sändh]

Egentligen är det inte så konstigt att förändringen kommit så snabbt. För det första så har idag varje mobiltelefon en kamera. Det ökar andelen "jag var där" bilder enormt. På den gamla goda tiden hade folk som inte var fotointresserade någon kamera med sig alls. För att göra det ännu värre så har de här mobilknäpparna skickat iväg sina bilder per e-mail till nyhetsredaktionerna långt innan fotografen som inte var där tagit sin första bild.

På den gamla goda tiden, var det dessutom mycket svårare för de som var intresserade att lära sig mer. Det fanns inget youtube som var fyllt av intruktionsfilmer om hur man exponerar, ljussätter, komponerear m.m. Det fanns heller inga bra forum för de intresserade att få feedback idag finns det massvis med webbsiter, och bloggar som kan användas.

Den tekniska utvecklingen har även gjort det enklare att hantera sådant som rätt exponering. Det som förr blev en svart siluett i motjlus blir idag allt oftare ett tydbart ansikte, även om den som står bakom kameran har begränsad erfarenhet.

Resultat blir fler halvdåliga bilder från de som inte ens hade kamera på silvrets tid, och bättre bilder från den grupp som har intresse för foto.

Inte lätt att konkurrera på en sådan marknad

Nää, det var en bra sammanfattning av dig.

 

[ztenlund]

Jag tror att de flesta av dem inte har så mycket osvensk bakgrund som man skulle kunna tro av namnet (men jag känner inte till detaljerna i deras liv).

Nathan Shachar luras dock lite. Han föddes som Mats Ahnlund och är son till Knut Ahnlund som var ledamot i Svenska Akademin och dog i november förra året. (Knut Ahnlund var en av de ledamöter som lämnade Akademin i protest mot hur Akademin inte tog ställning i Rushdie-affären, men eftersom man inte kan utträda ur Svenska Akademin så stod hans stol tom tills han dog).

Maciej Zaremba är född i Polen i alla fall, men har bott i Sverige i över 40 år. Även han går dock under "falsk flagg" då det från början var en pseudonym. Ursprungsnamnet ska tydligen vara Mathias Bielawski.