Skulle du rekommendera någon ditt yrke idag?

[Sten-Åke Sändh]

På Fotosidans förstasida idag onsdag 13/2 2013

"10 tips för att bli yrkesfotograf

Yrket
Den norske fotografen Erik Almås ger i en video tio kloka tips för den som vill etablera sig som kommersiell fotograf.

Det är inte oöverstigligt svårt att tjäna pengar på att fotografera. Men vill man etablera sig som kommersiell fotograf och få de bättre uppdragen krävs det mer. Erik Almås understryker klokt nog hur viktigt det är att hitta sin egen stil och inriktning."

Skulle du rekommendera någon att bli fotograf eller journalist idag och i så fall varför.

Jag såg videon och tycker den var bra. Bra råd för den som är beredd att kavla upp ärmarna. Men jag läste också DN fredag 8 februari om den varselvåg som just nu drabbar landet och artikeln "Lättast att få joibb nu". I den listas 40 yrken på en skala. I topp låg nu gruvarebetare med ett index på 4,6. I absluta botten låg matroser (p.g.a all utflaggning och en mycket smal arbetsmarknad) med 1,0 och platserna ovanför bekläddes av fotografer med 1,09 och journalister med 1,22.

Mats Svegfors (ex VD på SvD) skrev någon dag senare om hur kvalitetsdagstidningarna SvD och DN starkt minskat sitt kvalitetsinnehåll. Upp till 1/3 av innehållet har bantats p.g.a tabloidformat och medvetna nedskärningar av bl.a. just kvalitetsreportage och utlandsbevakning. Säkert finns fler orsaker också. Det pågår ju som bekant en trend mot ökande rationalisering och tekniskt samnyttjande av resurser och rena sammanslagningar vid sidan av alla nedläggningar. Tidningarnas tidigare så viktiga politiska profileringar är i princi döda och allt blir mer utslätat och alltmer fyllt med folk som pratar i spalt efter spalt om hur de hade det i helgen eller hur de har det i sin lilla Facebookbubbla eller kanske vad de känner just för tillfället. Det är förståeligt för det är säkert bra mycket billigare än att skicka yrkesfolk till Syrien eller Indien.

Är det inte stor risk att den som väljer fotograf- eller journalistyrket idag väljer en väg som går mot att gå ut i ren arbetslöshet direkt efter färdiga studier eller ett liv med hård kamp för väldigt dålig ersättning eller möjligen en framtid i växelbruk där man måste syssla med annat parallellt för att överleva.

Låg efterfrågan betyder förmodligen fortsatt ytterligare hård prispress på fotografiska tjänster. Ser någon några andra mer upplyftande tecken för framtiden för dessa yrkesgrupper? Jag tycker det här ser ganska mörkt ut. Tidningarna verkar ju heller inte lyckas med att återskapa sin kundbas och det är allt färre som överhuvudtaget läser annat än länkar på nätet eller möjligen någon gratistidning ibland. Är inte detta ganska allvarligt om vi inte längre tycker oss ha råd med en bra press i landet? Jag börjar faktiskt tycka att det här är ganska oroande.

 

[Hans Österlind]

Hej!

Jag ser inte en fotografs mörka framtidsutsikter som ett problem snarare är det ett problem när det bara finns en enda förlossningsläkare närvarande på en förlossningsavdelning som dessutom måste jobba 17 timmars skift för att klara verksamheten.
Jag har en högskoleutbildning och valde den efter dels intresse och framförallt framtidsutsikterna, jag är maskiningenjör, riktigt osexigt för det stora flertalet men inte en arbetslös dag i hela mitt liv. Ett betalt arbete eller egen fungerande företagsamhet är förutsättningen för att kunna odla ett intresse som fotografering har alltid varit min utgångspunkt.

En fotograf måste precis som alla andra estetiskt lagda yrken anpassa sig efter verkligheten, min farmor gillade att måla med olja, hon hade tur och var gift med en välbetald ingenjör på sin tid annars hade det varit en omöjlighet för henne med.

Jag har alltid haft tillgång till morgonpress, DN eller SVD, både när jag växte upp hemma och sedan när jag flyttade hemifrån, jag tycker det är otroligt billigt att prenumerera på en dagstidning, kanske 2000kr på ett helt år alla vet ju vilket innehåll man får....det är för mig en gåta att man gladeligt kan spotta upp kanske 500kr i månaden för att betala för sitt surfabonnemang på telefonen och samtidigt tycka att man har gjort ett fynd...? Dessutom är jag en lycklig betalare av TV licensen, den som tycker det är bortkastade pengar borde tvingas tillbringa en kväll i soffan med renodlad amerikansk reklam-tv, den är helt hysterisk för att inte närmast sägas sjukt dålig och består bara av en massa...vaddå....reklam snacka om att bli hjärntvättad...

Nä vi har oss själva att skylla, sluta släng bort pengarna på surftelefoner som betalas med lån, köp saker som har en lång livscykel, tänk bara vad dumt att billeasingföretag vill inte ha en bil längre än tre år för sedan är den "kall", den börjar bli dålig och ingen vill ha den.....sluta köp grejer billigt på IKEA, köp en snickrad soffa av en lokal möbelsnickare, du har råd, jag lovar om du spar surfpengarna, kör en tio år gammal bil och spara pengarna och köp godare och närproducerad mat. Allt brus som kommer via surfplattor och telefoner och bloggar förstoppar våra hjärnor så vi inte ids läsa om sådant som är meningsfullt som mer djuplodande reportage. Tyvärr har ju liknande diskussioner och motmedel satts in av personer som Sten Broman, det verkar inte hjälpa.

Fotografi är en bransch som börjar mogna, under tvång, men det är faktiskt mycket enkelt idag att få till tillräckligt bra bilder för många ändamål vilket är bra för en del, dåligt för andra. Vi har ingen aning om hur mycket enklare livet har blivit för alla dessa tusentals nätaffärer, snickerifirmor som kan dokumentera sitt arbete, försäkringsärenden som kan klaras upp via mejl, restauranger som fotar sina maträtter och lägger ut i kombination med sin meny osv osv.....Jag misstänker att det skapar otroligt många möjligheter i andra sammanhang än vad vi idag anar.

Jag tror vi måste vänta ett tag innan vi kan dödförklara fotograf som ett framtidsyrke, jag tror det måste stötas och blötas ett tag..det kommer komma behov att ett mer arbetat utseende när det gäller bildframställning och då kommer sannolikt det krävas duktigt yrkesfolk som klarar biffen, men det kommer nog bli tufft ett tag till. Det gäller att de som skall ha bilderna börjar ställa krav...

Hans

 

[styret]

Jag tycker att bilden som målas upp i allmänhet kring det här är lite väl ensidig.

Dagspress är inte det enda sättet att jobba som fotograf.
Bildanvändandet har väl aldrig varit större än vad det är idag? Det är ju bilder precis överallt och det är ett konstant tryck på nytt material.

E-handel, bloggar, events, modell för en dag är några branscher jag kommer på i skrivandes stund som sväljer fler och fler fotografer. För att inte tala om dom miiiljooontals branschtidningarna som finns nuförtiden.

Om jag går till mig själv så tycker jag oftast att dom kanalerna jag följer blir tråkiga om det inte uppdateras något under någon vecka.

Vi lever dessutom i en tid där företagen precis börjar få en uppfattning om hur dom ska använda sociala medier och interaktivitet. Där krävs mängder av bilder och jag tror (och har erfarenhet av) att det kommer bli fler inhouse/tätt knutna frilansande fotografer inom många företag framöver.

Men man kanske kommer vara tvungen att vara beredd att göra lite annat också. Administrera sociala media, svara i någon kundtjänst, skriva osv. Men så är det väl i alla branscher. Hur många står och gör exakt samma sak hela dagarna?

Kanske är det tungt just nu och det är nog mycket "Nisses dotter kanske kan fota lite här på fabriken åt oss" men jag tror att allt bild-tittande kommer göra människor mer och mer kräsna på bra material framöver. Men det är bara en gissning.

 

[Sten-Åke Sändh]

.

"Jag tycker att bilden som målas upp i allmänhet kring det här är lite väl ensidig."

kommentar:
Kanske, kanske inte. De förändringar som skett de senaste fem åren är omfattande och djupgående


"Dagspress är inte det enda sättet att jobba som fotograf.
Bildanvändandet har väl aldrig varit större än vad det är idag? Det är ju bilder precis överallt och det är ett konstant tryck på nytt material."

kommentar:
Förvisso men det nya är att allmänheten i mycket större omfattning än tidigare är de som tar bilderna och inte yrkesfotografer. Hellre en authentisk bild tagen vid tillfället som inte är topp rent tekniskt än ingen bild alls. Dessutom kostar det en bråkdel av att skicka egna fotografer eller hålla ett hov av friolansare igång.


"E-handel, bloggar, events, modell för en dag är några branscher jag kommer på i skrivandes stund som sväljer fler och fler fotografer. För att inte tala om dom miiiljooontals branschtidningarna som finns nuförtiden. "

kommentar:
Visst men få lyckas få folk att betala för info på nätet och vem ska då betala lönerna?


"Om jag går till mig själv så tycker jag oftast att dom kanalerna jag följer blir tråkiga om det inte uppdateras något under någon vecka. Vi lever dessutom i en tid där företagen precis börjar få en uppfattning om hur dom ska använda sociala medier och interaktivitet.

kommentar:
Visst, men det är nog precis som med TV. De kanaler som blir alltför nedgrisade av reklam ingen bett om kommer att överges på sikt och folk kommer värja sig genom att flytta till ställen där de blir mindre störda. Dessutom är jag övertygad om att vi kommer se utveckloing av motmedel mot strömmande reklam som hjälper folk att freda sig och då kommer förmodligen de möjligheter som idag ses som intressanta av reklamplats köpare att minska i intresse. Återigen: det är långtifrån säkert att stora delar av dessa bilder kommer tas av professionella fotografer som kan leva på sitt yrke.


"Men man kanske kommer vara tvungen att vara beredd att göra lite annat också. Administrera sociala media, svara i någon kundtjänst, skriva osv. Men så är det väl i alla branscher. Hur många står och gör exakt samma sak hela dagarna?

Kanske är det tungt just nu och det är nog mycket "Nisses dotter kanske kan fota lite här på fabriken åt oss" men jag tror att allt bild-tittande kommer göra människor mer och mer kräsna på bra material framöver. Men det är bara en gissning"

Kommentar:
Så kan det mycket väl komma att bli i stor utsträckning, men då pratar vi väl om en omdefinition av fotograf- och journalistyrkena i grunden till något de flesta nog inte lägger i yrkestitlarna idag. Då blir man väl någon form av modern diversearbetare utan någon vidare väl definierad yrkesidentitet. Är det något vi vet så är det väl att de yrken som saknar en väl definierad yrkesidentitet, yrkesstatus eller får se dessa eroderade har svårt att försvara sina villkor rent ekonomiskt.

Så jag skulle nog personligen inte valt att satsa på foto som yrke om jag varit ung idag. Framtidsutsikterna ser minst sagt oklara ut och det har verkligen skett en stark nivellering på många segment där både journalister och fotografer verkat förut. Jag skulle inte heller vara allt för säker på att webbhandeln ska kunna fungera som någon livlina. Alltfler av de stora företagen datorgenererar ju bilder nu som exv. IKEA. Bilder som dessa har aldrig skapats av en kamera ens.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag är mest orolig faktiskt för om vi inte tycker oss ha råd med kvalitetsjournalistik men till min glädje så rör liket på sig lite ibland som när exv. Maceij Zaremba i DN senast skrev en lång artikel om den ganska skrämmande utvecklingen inom vården. När vi inte längre tycker oss ha råd med folk som kan göra dessa djuplodande reportage så kommer vi vara illa ute.

Det handlar dessutom inte bara om pengar utan om att rätt folk ska tycka det mödan värt att satsa på en karriär som journalist så att vi inte går miste om de kvaliteter ett sådant jobb kräver. Det handlar ju inte bara om att vi ska ha tillräckligt många journalister utan att de har något att säga också. Vi har tyvärr fått alltmer av kolumnister som skriver från en mycket snäv personlig vinkel och allt mindre av kvalitetsinnehåll.

Lite intressant är det också att många av DN:s lysande stjärnor har namn som klingar lite osvenskt. Vi har tre politiska kommentatorer och skribenter med polska namn varav Zaremba är en och Wolodarski och Winiarski är de andra. Vi har Nathan Sachar som bevakar mellanöstern och Dilsa Demirbag Steen som är en av de få som tillsammans med Lena Andersson (DN;s kanske vassaste penna) vågar sticka ut hakan när det gäller de viktiga religions och invandrarfrågorna som de flesta tassar runt och inte vågar ta i.

Det kanske är så att det är vår stora lycka att denna berikande mångfald är vår smala lycka i den stora konsensussmet och krav på politisk korrekthet som annars oftast lägger locket på eller bara befrämjar vår glömska. Det krävs kanske att vi har en och annan som tittar lite utifrån och in på vår verklighet för att vi andra på allvar ska se den.

Så av detta skäl kan det vara problematiskt om vi missar de begåvningar som ska ta över stafettpinnen bara för att framtidsutsikterna idag ser allt annat är ljus ut för journalister och inte minst fotografer. Vi behöver väl några nya Paul Hansen också eller andra som inte drar sig för att våga livet bokstavligen i en värld där det blivit allt vanligare att aktivt beskjuta på fotografer och journalister i krishärdar för att medvetet dölja att obehagliag sanningar inte ska förmedlas till alla de som följer utvecklingen via media.

 

[Benganbus]

På Fotosidans förstasida idag onsdag 13/2 2013

"10 tips för att bli yrkesfotograf

Yrket
Den norske fotografen Erik Almås ger i en video tio kloka tips för den som vill etablera sig som kommersiell fotograf.

Det är inte oöverstigligt svårt att tjäna pengar på att fotografera. Men vill man etablera sig som kommersiell fotograf och få de bättre uppdragen krävs det mer. Erik Almås understryker klokt nog hur viktigt det är att hitta sin egen stil och inriktning."

Skulle du rekommendera någon att bli fotograf eller journalist idag och i så fall varför.

Jag såg videon och tycker den var bra. Bra råd för den som är beredd att kavla upp ärmarna. Men jag läste också DN fredag 8 februari om den varselvåg som just nu drabbar landet och artikeln "Lättast att få joibb nu". I den listas 40 yrken på en skala. I topp låg nu gruvarebetare med ett index på 4,6. I absluta botten låg matroser (p.g.a all utflaggning och en mycket smal arbetsmarknad) med 1,0 och platserna ovanför bekläddes av fotografer med 1,09 och journalister med 1,22.

Mats Svegfors (ex VD på SvD) skrev någon dag senare om hur kvalitetsdagstidningarna SvD och DN starkt minskat sitt kvalitetsinnehåll. Upp till 1/3 av innehållet har bantats p.g.a tabloidformat och medvetna nedskärningar av bl.a. just kvalitetsreportage och utlandsbevakning. Säkert finns fler orsaker också. Det pågår ju som bekant en trend mot ökande rationalisering och tekniskt samnyttjande av resurser och rena sammanslagningar vid sidan av alla nedläggningar. Tidningarnas tidigare så viktiga politiska profileringar är i princi döda och allt blir mer utslätat och alltmer fyllt med folk som pratar i spalt efter spalt om hur de hade det i helgen eller hur de har det i sin lilla Facebookbubbla eller kanske vad de känner just för tillfället. Det är förståeligt för det är säkert bra mycket billigare än att skicka yrkesfolk till Syrien eller Indien.

Är det inte stor risk att den som väljer fotograf- eller journalistyrket idag väljer en väg som går mot att gå ut i ren arbetslöshet direkt efter färdiga studier eller ett liv med hård kamp för väldigt dålig ersättning eller möjligen en framtid i växelbruk där man måste syssla med annat parallellt för att överleva.

Låg efterfrågan betyder förmodligen fortsatt ytterligare hård prispress på fotografiska tjänster. Ser någon några andra mer upplyftande tecken för framtiden för dessa yrkesgrupper? Jag tycker det här ser ganska mörkt ut. Tidningarna verkar ju heller inte lyckas med att återskapa sin kundbas och det är allt färre som överhuvudtaget läser annat än länkar på nätet eller möjligen någon gratistidning ibland. Är inte detta ganska allvarligt om vi inte längre tycker oss ha råd med en bra press i landet? Jag börjar faktiskt tycka att det här är ganska oroande.

Jag skulle inte satsa på att bli fotograf i förstaläget, utan skaffa mig ett jobb där det finns efterfrågan.
Tror det viktiga är att ha ett jobb, även som en slags plattform, för att sedan gå vidare om man vill.

 

[benganj]

Är inte komersiell fotograf och fotojournalist två helt olika yrken?

 

[Photocon]

Är inte komersiell fotograf och fotojournalist två helt olika yrken?

Både ja och nej. De smälter samman i allt högre grad. Men per definition har du rätt. Efter ett yrkesverksamt liv som såväl pressfotograf, museifotograf, fritt utövande fotograf med ett antal utställningar och "diversearbetande fotograf" skulle jag aldrig satsa på fotografyrket idag om jag vore ung igen.

Däremot skulle jag helhjärtat syssla med fotografi i icke kommersiellt syfte och därmed som hobby. Precis som jag ämnar göra snart med ålderns rätt.

Vad gäller Sten-Åkes inlägg rörande mediabranschen och hans farhågor instämmer jag till fullo med dem. Kan ni få tag på senaste numret av facktidningen Journalisten så läs gärna den.

Bästa rådet jag kan ge till den som vill bli yrkesfotograf är att ha en annan födkrok vid sidan av. Det rådet är generellt. Som alltid finns det undantag och finns det någon som verkligen ger sig fasiken på att livnära sig som kommersiell fotograf så finns det givetvis några som lyckas. Men för varje som lyckas finns det ett otroligt stort antal som får lägga ambitionerna åt sidan efter mycket kort tid. Det räcker inte bara med talang och otroligt bra bilder. Armbågarna måste vässas sylvassa och viljan att vara tillgänglig jämnt är ett måste.

//Lennart

 

[Jan af Lisö]

Är det ändå inte en stor skillnad mellan en hobbyfotograf, som fotar vad han/hon känner för, när han/hon känner för och hur han/hon känner för. En yrkesfotograf måste fota det han/hon får betalt för, när klienten vill att fotografering skall göras och på ett sådant sätt att kunden blir nöjd och beredd att betala ?

Är det inte som att köra en egen bil på en vacker landsväg i egen takt en solig sommarmorgon vs mot att köra taxi i stockholmsrusningen em mulen decemberdag eller köra hem fyllon från krogen en lördagsnatt ???

En artikel jag fann inttressant:
http://improvephotography.com/1521/20-tips-for-starting-a-portrait-photography-business/

 

[Daniel Cederberg]

Kanske är det tungt just nu och det är nog mycket "Nisses dotter kanske kan fota lite här på fabriken åt oss" men jag tror att allt bild-tittande kommer göra människor mer och mer kräsna på bra material framöver. Men det är bara en gissning.

sant. Men jag tror också det är lite så att folk har så mycket material idag att de flesta inte bryr sig så mycket om detaljer. Ett foto som fotofolk skulle klassa som dålig skulle många på stan tycka vore helt ok just för att idag är det inte som stannar, tar ett djupt andetag och verkligen "ser". Gör man inte det tappar man förmågan och jag tycker det känns lite så att det har blivit lite lågkonjuktur i den biten

 

[Bofoto2]

På Fotosidans förstasida idag onsdag 13/2 2013

"10 tips för att bli yrkesfotograf

Skulle du rekommendera någon att bli fotograf eller journalist idag och i så fall varför.

Jag såg videon och tycker den var bra. Bra råd för den som är beredd att kavla upp ärmarna. Men jag läste också DN fredag 8 februari om den varselvåg som just nu drabbar landet och artikeln "Lättast att få joibb nu". I den listas 40 yrken på en skala. I topp låg nu gruvarebetare med ett index på 4,6. I absluta botten låg matroser (p.g.a all utflaggning och en mycket smal arbetsmarknad) med 1,0 och platserna ovanför bekläddes av fotografer med 1,09 och journalister med 1,22.

>>> En ärligare titel på artikeln skulle vara Minst svårt att få jobb nu
Antalet tidningar ökar ju inte precis, dom som finns kvar drar ner på antalet
anställda, så att Journalister har svårt att få jobb är inte så konstigt.
Att Fotografer är ännu knepigare beror nog mycket på att det finns
många som jobbar på sidan om och gärna jobbar mer.
Men visst, med en karisma eller iderikedom som Jens Assur eller Lennart Nilsson
bör det gå, har man det "lilla" extra så går det nog att få jobb.


Mats Svegfors (ex VD på SvD) skrev någon dag senare om hur kvalitetsdagstidningarna SvD och DN starkt minskat sitt kvalitetsinnehåll. Upp till 1/3 av innehållet har bantats p.g.a tabloidformat och medvetna nedskärningar av bl.a. just kvalitetsreportage och utlandsbevakning. Säkert finns fler orsaker också. Det pågår ju som bekant en trend mot ökande rationalisering och tekniskt samnyttjande av resurser och rena sammanslagningar vid sidan av alla nedläggningar. Tidningarnas tidigare så viktiga politiska profileringar är i princi döda och allt blir mer utslätat och alltmer fyllt med folk som pratar i spalt efter spalt om hur de hade det i helgen eller hur de har det i sin lilla Facebookbubbla eller kanske vad de känner just för tillfället. Det är förståeligt för det är säkert bra mycket billigare än att skicka yrkesfolk till Syrien eller Indien.

Är det inte stor risk att den som väljer fotograf- eller journalistyrket idag väljer en väg som går mot att gå ut i ren arbetslöshet direkt efter färdiga studier eller ett liv med hård kamp för väldigt dålig ersättning eller möjligen en framtid i växelbruk där man måste syssla med annat parallellt för att överleva.

Låg efterfrågan betyder förmodligen fortsatt ytterligare hård prispress på fotografiska tjänster. Ser någon några andra mer upplyftande tecken för framtiden för dessa yrkesgrupper? Jag tycker det här ser ganska mörkt ut. Tidningarna verkar ju heller inte lyckas med att återskapa sin kundbas och det är allt färre som överhuvudtaget läser annat än länkar på nätet eller möjligen någon gratistidning ibland. Är inte detta ganska allvarligt om vi inte längre tycker oss ha råd med en bra press i landet? Jag börjar faktiskt tycka att det här är ganska oroande.

Dagstidningar är ju inte immuna mot nedskärningarna i samhället.
Dels handlar det om att många snålar med allt, ofta för att kunna köpa
ännu mer prylar. Flera är arbetslösa och drar oxå in på tex dagstidningar.
Av dom som fortfarande har arbete har många lägre lön som gör att
dagstidningar dras in och billigaste maten köps in. Själv tex, är tidningsbud
och Transport lyckades förhandla fram ett avtal som gav mig ca 15% lönesänkning
förra hösten.

 

[Photocon]

Är det ändå inte en stor skillnad mellan en hobbyfotograf, som fotar vad han/hon känner för, när han/hon känner för och hur han/hon känner för. En yrkesfotograf måste fota det han/hon får betalt för, när klienten vill att fotografering skall göras och på ett sådant sätt att kunden blir nöjd och beredd att betala ?

Är det inte som att köra en egen bil på en vacker landsväg i egen takt en solig sommarmorgon vs mot att köra taxi i stockholmsrusningen em mulen decemberdag eller köra hem fyllon från krogen en lördagsnatt ???

En artikel jag fann inttressant:
http://improvephotography.com/1521/20-tips-for-starting-a-portrait-photography-business/

Ingen dålig liknelse. Tror många pressfotografer skulle känna igen sig. Men precis som skrivits tidigare finns det ju fler katergorier av yrkesverksamma fotografer. Liknelsen skulle väl även passa på dem intill dess de skapat sig ett rejält namn (vilket få lyckas med) och kan välja och i lyckliga fall vraka mellan vilka jobb/projekt man vill åtaga sig.

Jag ser till exempel att väldigt många känner sig kallade att ställa ut sina alster på exempelvis bibliotek eller mindre gallerier. Inget ont om att ha blommor som motiv, men där har det gått inflation i utställandet. Likaså inom fågelfotografi.
Få känner sig tydligen hågade att ställa ut dokumentära bilder. Orsaken anges vara att de bilderna inte blir sevärda förrän ett bra tag efter att de tagits. Det är stor efterfrågan på gamla dokumentära bilder som illustrera skillnaden mellan förr och nu (kompletterade med aktuella bilder som dokumenterar samma företeelse/byggnad etc). Det tror jag Sten-Åke kan vidimera.

Fast för att återgå till liknelsen ovan: Jag har s a s kört den där taxin och fått en dröm att gå i uppfyllelse. Idag ser jag tillbaka på många uppdrag som varande rena mardrömmar, andra minns jag inte ens en gång och sedan finns det några ljusglimtar.

Det kostar chauffören att köra den där taxin också. Exempelvis upptäckte jag en dag att min dotter vuxit 2 decimeter utan att jag lagt märke till det. Jag hälsade pliktskyldigast på min mor på lasarettet innan ett fånigt Valborgsfirande som blaskan tvunget skulle ha bilder från. Hastade ifrån mor och sa att jag tittar in senare. Hon dog under tiden jag var borta.
Man får även säga ajöss till vänner som lever i andra tidssfärer eftersom jag jobbade när de var lediga och vice versa.

Slutligen är det med största sannolikhet så att man som yrkesfotograf till 95% måste räkna med att vara egen företagare. Det går åt en massa tid till pappersarbete, sätta sig in i ständigt växlande bokföringsregler o s v. Visserligen kan man betala en revisor (och en sådan bör man ha), men för att kostnaden för revisionen inte ska springa iväg måste man vara kunnig själv i olika regler och kontering.

Att inte ha en fast inkomst kan skapa en fantastisk ekonomisk stress och det är då som man aldrig kan tacka nej till att "köra hem fyllon från krogen".

Jag förverkligade en dröm, men förstörde en underbar och avkopplande hobby, tappade kontakten med många jag velat umgåtts med, tvingades försumma familj för ekonomins skull, stressade halvt ihjäl mig.
Fick visserligen mycket cred ibland, men det är fan i mig inget värt när det verkligt viktiga bokslutet ska göras (livets balans/resultaträkning).

De sista åren har jag hittat tillbaks till min hobby igen, skurit ned på yrkesutövandet eftersom barn är utflugna och inte behöver försörjas, men dras fortfarande med ett stressyndrom som gör att jag träffar farbror Ågren allt som oftast.

Med detta sagt vill jag bara säga att det finns säkert en mängd personer som kan balansera sin "taxikörningar" bättre än jag lyckats med.
De som verkligen vill, har talang etc KAN lyckas, men det är inget snack om annat än att efterfrågan har minskat.

//Lennart

 

[Sten-Åke Sändh]

Ett stort problem för yrkesfotograferna är väl att "good enough" oftast räcker för de som konsumerar bilder och ribban sänks hela tiden och nu ligger den på telefonbildsnivå ofta. Kvalitet väljs nästan alltid bort om det finns alternativ som upplevs som "good enough" idag och det gör det alltsom oftast numera. Fenomenet går i ekonomiska världen under begreppet Greshams lag. Tillämpad på pengar så innebar regeln ofta att om det exv. fanns två mynt av olika metall eller olika storlek med samma nominella värde så försvann ofta guldmynten ur flödet om det fanns silver mynt i samma flöde eller så försvann silvermynten om de ersatts av andra metaller eller legeringar eller så försvann de stora silvermynten och de mindre blev kvar.

Det finns dessutom många idag som kan snickra till digitalbilder hyfsat utan att för den delen ha fotografering som yrke. Betydligt fler än som var hyfsade bildmakare i analoga mörkrum. Antalet analoga mörkrum har aldrig legat ens i närheten av hur många som idag har datorer med RAW-konverterare eller andra typer av bildredigeringsprogram. Så det finns ingen brist på utbud idag och det till priser långt under vad en yrkesfotograf förväntar sig betalt. Så det verkliga jämviktpriset på den totala fototjänstmarknaden ligger betydligt lägre än vad många tror och det är säkert inte helt fel att tala om att det faktiskt existerar en "grå" marknad där det görs en hel del jobb till denna lägre prisnivå parallellt med den allt hårdare trängda "officiella" marknaden.

 

[Fex]

Som kommersiell yrkesfotograf är det ju en hel del att tänka på mera än bildkvalite. Man ska fungera i sociala sammanhang, vara någon som går att jobba tillsammans med, ha egna ideer men även kunna hjälpa andra att nå resultat utifrån en beskrivning av vad kunden vill ha. Man kan inte lämna en fotografering och inte kunna lämna ett tillräckligt bra resultat eller ett resultat som inte var efterfrågat, fina färger och skärpan rätt räcker inte enbart som resultat. En bra kamera med bra objektiv kan vem som helst köpa men att jobba med utrustningen på ny plats och under tidspress och med krav på ett visst resultat kräver kunskap och erfarenhet. Ofta kan det vara många inblandade i fotograferingen och det är inte säkert att det kommer en andra chans om man klantar sig eller mest står och kliar sig i huvudet i desperation efter bra ursäkter.

Bilder ska kunna levereras, kanske till ganska många under kort tid så det gäller att ha en metod som fungerar för det också.

 

[Sten-Åke Sändh]

Visst är det säkert så men det nya som hänt i en skala det aldrig hänt förut är att yrkesfotografer inte längre har näst intill monopool som grupp på bilder som används kommersiellt. Bilder som förr togs av proffs tas nu allt oftare av de "som var där" och det nya är att även tidningar använder dessa bilder, utan att skämmas över den ofta bristfälliga kvaliteten (nu pratar jag nyhetsbild framförallt).

Massor av bilder som används kommer från stora bildbanker som får massor av sina bilder från folk som inte har foto som yrke utan möjligen som bisyssla.

Andra säkra kort är inte heller så säkra längre såsom skolfoto, mäklarfoto, dokumentationsfoto in house på företag eller t.o.m. bröllopsfoto.

Jag tror ingen ifrågasätter fotografernas obestridliga kompetens i yrket men fler och fler väljer ändå bort yrkesfotograferna om de kan få något de betraktar som "good enough" till ett mycket billigare pris och utbudet på den marknaden har ökat enormt på mycket kort tid och det finns väl skäl att tro att många fotografer tagits lite på sängen av dessa snabba förändringar på marknaden.

 

[Photocon]

Visst är det säkert så men det nya som hänt i en skala det aldrig hänt förut är att yrkesfotografer inte längre har näst intill monopool som grupp på bilder som används kommersiellt. Bilder som förr togs av proffs tas nu allt oftare av de "som var där" och det nya är att även tidningar använder dessa bilder, utan att skämmas över den ofta bristfälliga kvaliteten (nu pratar jag nyhetsbild framförallt).

Massor av bilder som används kommer från stora bildbanker som får massor av sina bilder från folk som inte har foto som yrke utan möjligen som bisyssla.

Andra säkra kort är inte heller så säkra längre såsom skolfoto, mäklarfoto, dokumentationsfoto in house på företag eller t.o.m. bröllopsfoto.

Jag tror ingen ifrågasätter fotografernas obestridliga kompetens i yrket men fler och fler väljer ändå bort yrkesfotograferna om de kan få något de betraktar som "good enough" till ett mycket billigare pris och utbudet på den marknaden har ökat enormt på mycket kort tid och det finns väl skäl att tro att många fotografer tagits lite på sängen av dessa snabba förändringar på marknaden.

Inom media är nog få tagna på sängen. Det här förutsågs redan i och med digitalkamerans introduktion (när den vuxit ur barnaskorna). Dock så pratades det inom journalistkåren om att det var ingen större fara på taket eftersom kvaliteten inte skulle bli densamma...och någonstans där stannade diskussionen.

Men den återupptogs ganska snabbt igen och renodlade anställda fotografer fick se att reportrarna själva tog bilder av mer "vanlig art". De renodlade fotograferna användes för mer avancerade uppdrag (typ action och svårare uppdrag), men tidningsledningarna överallt började också se till att fotograferna skulle skriva enjlare artiklar. Sedermera mer kompletta/komplexa artiklar och så bakades yrkesgrupperna inom journalistkåren samman till s k multijournalister där man till stor till skulle fixa bild och text själv istället för att skicka ut ett reportageteam. Visst fanns det undantag, men här hade redan en bred bas grundats.

Denna bas utvidgades sedan via div redigeringsprogram/mallar som gjorde att dessa s k multijournalister även skulle redigera. Visst fanns specialister kvar inom text, bild och redigering men de minskade snabbt..

Sedan har det blivit mer "allsång" av det hela. D v s man inbjöd publiken att deltaga med sina bilder som publicerades för ringa eller ingen ersättning.

De kvarvarande anställda fotograferna (specialisterna) ersattes alltmer med tjänster från bildbyråer (som nu också upplever en nedgång).

Du skriver "Andra säkra kort är inte heller så säkra längre såsom skolfoto, mäklarfoto, dokumentationsfoto in house på företag eller t.o.m. bröllopsfoto. "

Och det stämmer också rätt bra. Har diskuterat detta mycket med kollegor som verifierat det hela.

Men bottomlinen är att nog ingen yrkesverksam blev tagen på sängen direkt över utvecklingen. Däremot gjordes misstaget att under några år (då ingen radikal förändring inträffade) att slå sig till ro. Och nu är vi där och har inte sett slutet ännu.

//Lennart

 

[ErlandH]

Lite intressant är det också att många av DN:s lysande stjärnor har namn som klingar lite osvenskt. Vi har tre politiska kommentatorer och skribenter med polska namn varav Zaremba är en och Wolodarski och Winiarski är de andra. Vi har Nathan Sachar som bevakar mellanöstern och Dilsa Demirbag Steen som är ...

Förstår inte riktigt på vilket sätt deras namn skulle vara intressanta, så jag gissar att det du tycker är intressant egentligen är deras bakgrund. Nu känner jag inte till alla du nämner tillräckligt väl, men Wolodarski är född och uppvuxen i Stockholm, Shachar är född och uppvuxen i Täby, son till akademiledamoten Knut Ahnlund.

 

[Sten-Åke Sändh]

//Lennart

"Inom media är nog få tagna på sängen. Det här förutsågs redan i och med digitalkamerans introduktion (när den vuxit ur barnaskorna). Dock så pratades det inom journalistkåren om att det var ingen större fara på taket eftersom kvaliteten inte skulle bli densamma...och någonstans där stannade diskussionen."

Kommentar: Det var väl ungefär som grafikerna ochh korrekturfolket på DN inför datoriseringen som i det längsta hävdade kvalitetsargumentet bara för att se den delen ersättas av bl.a. rättstavnings- och avstavningsprogram. Det avstavades gräsligt maskinellt i början men tidningsägarna fick rätt i att läsarna ändå bara brydde sig marginellt, så där föll det argumentet. Grafikerna krävde att få göra samma jobb som tidigare men med de nya datorerna istället, men ägarna hade för länge sedan tröttnat på alla konflikterna med de militanta grafikerna så de åkte ut. Journalisterna fick skriva också börja skriva in texterna själva i systemet. Jag tror det började med vad man kalla "sena nyheter".



"Men den återupptogs ganska snabbt igen och renodlade anställda fotografer fick se att reportrarna själva tog bilder av mer "vanlig art". De renodlade fotograferna användes för mer avancerade uppdrag (typ action och svårare uppdrag), men tidningsledningarna överallt började också se till att fotograferna skulle skriva enklare artiklar. Sedermera mer kompletta/komplexa artiklar och så bakades yrkesgrupperna inom journalistkåren samman till s k multijournalister där man till stor till skulle fixa bild och text själv istället för att skicka ut ett reportageteam. Visst fanns det undantag, men här hade redan en bred bas grundats.

Denna bas utvidgades sedan via div redigeringsprogram/mallar som gjorde att dessa s k multijournalister även skulle redigera. Visst fanns specialister kvar inom text, bild och redigering men de minskade snabbt.."

Kommentar: Det är ju en liten parallell till grafikernas öde. Det är klart att för tidningarna blev det ju en betydligt effektivare användning av resurserna. Enklare och hälften så dyrt att skicka en man istället för två.




"Sedan har det blivit mer "allsång" av det hela. D v s man inbjöd publiken att deltaga med sina bilder som publicerades för ringa eller ingen ersättning.

De kvarvarande anställda fotograferna (specialisterna) ersattes alltmer med tjänster från bildbyråer (som nu också upplever en nedgång).

Du skriver "Andra säkra kort är inte heller så säkra längre såsom skolfoto, mäklarfoto, dokumentationsfoto in house på företag eller t.o.m. bröllopsfoto. "

Och det stämmer också rätt bra. Har diskuterat detta mycket med kollegor som verifierat det hela.

Men bottomlinen är att nog ingen yrkesverksam blev tagen på sängen direkt över utvecklingen. Däremot gjordes misstaget att under några år (då ingen radikal förändring inträffade) att slå sig till ro. Och nu är vi där och har inte sett slutet ännu."

Kommentar: Fortsättning följer och jag har svårt att se att det inte skulle behövas yrkesfotografer i framtiden också men omfattning och graden av specialisering kommer säkert att se helt annorlunda ut än idag på den framtida marknaden. Den tekniska utvecklingen rullar vidare.

 

[Sten-Åke Sändh]

Förstår inte riktigt på vilket sätt deras namn skulle vara intressanta, så jag gissar att det du tycker är intressant egentligen är deras bakgrund. Nu känner jag inte till alla du nämner tillräckligt väl, men Wolodarski är född och uppvuxen i Stockholm, Shachar är född och uppvuxen i Täby, son till akademiledamoten Knut Ahnlund.

Det viktiga är inte att vara född i Sverige utan i vilken intellektuell miljö man är uppvuxen i och vilka vägval man gör som breddar ens horisont. Gemensamt för många av dessa jag nämnt är i hög grad att de har andra och ofta vidare referensramar än de många andra i landet har och det är det som är det viktiga. Shachar har exv. både utbildat sig i Israel och arbetat där, samt konverterat till judendomen. Förstår dessutom arabiska. Det är det som är det viktiga och inte var man är född. Det är säkert ingen nackdel att vara son till Knut Ahnlund men det är nog inte det viktiga i sammanhanget. Shachar har nog sedan länge stakat ut sin kurs i livet och jag följer honom hyfsat uppmärksamt i spåren via DN främst. Utan den bakgrunden skulle hans rapportering från Mellanöstern inte vara lika intressant och kunnig som den är.

 

[Photocon]

Kommentar: Fortsättning följer och jag har svårt att se att det inte skulle behövas yrkesfotografer i framtiden också men omfattning och graden av specialisering kommer säkert att se helt annorlunda ut än idag på den framtida marknaden. Den tekniska utvecklingen rullar vidare.

MIN KOMMENTAR:

Självklart kommer det att finnas/behövas yrkesfotografer. Men i en helt annan utsträckning. Det viktiga här är kanske att skilja på begreppen så att många inte drabbas av begreppsförvirring. D v s begreppet yrkesfotograf har för väldigt många blivit för mycket synonymt med pressfotograf.

Yrkesfotograf är ju den som lever helt eller delvis på att fotografera. Och vi har här diskuterat media väldigt mycket där vi ser en klar tendens till att fasa ut anställda fotografer och använda F-skattare istället. Idag ryms ju en hel redaktion vid en liten pulpet med dator. Bara att skicka vidare till tryckeri då man även från pulpeten kan sköta prepresshanteringen.

Fotografer behövs inom en mängd områden, men som ren födkrok är det nog en yrkesgrupp på stark tillbakagång.

Inom kommuner, stat och landsting är det oftast någon anställd på en en helt annan befattning som tar hand om fotograferingen som en form av "ingår i tjänsten/befattningsbeskrivningen" eller inte ens är satt på pränt. Finns gott om duktiga fotografer som haft foto som stort intresse i många år som är anställda inom dessa sektorer som tjänstemän.

Likadant inom den privata sektorn.

bröllop och porträtt plåtas i väldigt mycket högre utsträckning av vänner/bekanta som är duktiga hobbyfotografer. Precis som du själv skrev tidigare.

Men självklart finns det plats framöver för fotografer som kan leva på sitt yrke. Men både du och jag verkar rörande överens om att förutsättningarna ändrats radikalt och kommer att fortsätta förändras.

//Lennart