Skillnad i upplösning/korn mellan neg. och diafilm?

[Pongu]

Jag använder mest negativ film. Hur skiljer sig upplösningsförmågan mellan långsam negativ film som Reala, och erkänt högupplösande diafilm som Provia 100F eller Velvia? Och hur skiljer sig kornet? Siffror är svårt att gå efter, eftersom de anges olika för neg. resp. dia, och jag vet inte vilken konverteringsfaktor som är mest pålitlig. I mitt tycke verkar Reala (efter 80 ISO) i princip lika skarp som Sensia, och jag har använt för lite Provia/Velvia för att riktigt jämföra. När jag skaffar scanner kan det kanske vara aktuellt att börja köra dia igen, om det ger bättre upplösning, även om jag förlorar latituden/informationen med negativ film. Synpunkter?

/Pontus

 

[forstheim]

En utgångspunkt är att dividera diafilmens RMS-tal med 2,5 för att få ett jämförbart resultat med negativ film. Sensia har RMS-värdet 10, vilket ungefär motsvarar 4 för negativ film.

Så din iaktagelse mellan Sensia och Reala skulle i så fall stämma ganska bra..

 

[sarnor]

Jag tänkte först skriva något, sedan kom jag på att en praktisk jämförelse kunde vara bra. Det tog lite tid och svällde dessutom ut till en hel artikel, som jag har lagt på en extern länk.

http://daniel.nordling.nu/bildredigeringsskolan/l12/

I artikeln jämför jag en diafilm (Fujichrome Sensia 100) med en negativfilm (Fujucolor Reala) ur ett skannerperspektiv. Hoppas artikeln kan vara till hjälp för de som funderar över den praktiska skillnaden mellan dia- och negativfilm i den digitala världen.

/Daniel

 

[Pongu]

Wow! Tack! Helt OK svar! ;-)

/Pontus

 

[Hercules]

Negativ färgfilm har mycket bättre upplösningsförmåga fast det avgör ju inte enbart hur skarpt det ser ut. Det är en konstig fråga för det borde bara intressera astronomer m.m., teknisk fotografering alltså.

Jag har läst att Kodak Gold 100 är en av de bättre på det området.

 

[stäck]

RMS?

Apropå RMS, är det nån som vet / har lyckats hitta en vettig förklaring till hur detta egentligen mäts/beräknas?

Vad förkortningen RMS (root-mean-square) är är inte så underligt, men vad är det egentligen man applicerar den metoden på?
Har på ett obskyrt ställe sett nåt i stil med "avståndet mellan färgmoln", men det låter lite vagt.
Och varför i hela friden ska man dividera med 2.5 för att kunna jämföra dia och negativ?
Hur jag än letat har jag inte lyckats hitta nån annan förklaring än "därför att det är så" (eller små variationer av detta).

 

[Damocles]

Ja, jag lärde mig hur det funkade när jag dividerade med folk om färstärkar värden.
I grund och botten är det ett sätt att få ut en typ av statistiskt medelvärde. Kan användas på det mesta igentligen, volt, watt(effekt), och då antagligen korn mängd, etc. Men det är ingen enhet i sig utan måste användas tillsammans med nåt annat. typ Vrms, Wrms.

Mathematically, RMS is the square root of the mean of the squares of the values of each component

Det är vid såna här tillfällen jag önskar att jag läst mer matte och haft bättre lärare. Men här har du dom mer utförliga förklaringarna.
http://metric.ma.ic.ac.uk/integration/applications/imvt/

http://www.wikipedia.org/wiki/Root_mean_square

 

[Pupillen]

De mätningar som RMS-värdet grundar sig på är de statistiska ljushetsfluktuationerna som orsakas av slumpmässiga kornansamlingar, d v s inte kornens storlek i sig. På en jämt belyst filmyta, som ju borde bli jämngrå, mäter man upp hur mycket ljusgenomsläppligheten trots allt varierar. Mätaren mäter ljuset i en cirkel med diametern 0,048 mm (Agfa använder visst 0,050 mm om jag minns rätt), genom att göra många mätningar kan man sedan räkna fram ett statistiskt mått (RMS-värdet). Större mätcirkel skulle ge mindre variationer och vice versa.

Jag har också frågat mig var den där översättningsfaktorn mellan positiv och negativ film kommer ifrån. Min gissning är att de publicerade RMS-värdena inte är normerade efter en viss normalkontrast på slutresultatet, utan redovisade som de är direkt från mätningen på filmen. I så fall skulle översättningsfaktorn helt enkelt bero på att diafilmer har mycket högre kontrast (ca 2,5 ggr) än negativa filmer.

 

[Haraldus]

Hej,
Kontrastomfånget i naturen kan vara 170:1 t ex vit solbelyst snö och mörk jord i skugga. Ett negativ eller färgdia kan ha ett kontrastomfång på över 170:1.
En diafilm är avstämd för en viss färgtemperatur, t ex dagsljus eller konstljus. Diafilm för dagsljus ger rätt färger om himlen har ca 30 % molntussar vid pass klockan 10.00 eller 14.00 vid midsommartid. Vid andra tider måste man mäta upp det infallande ljusets färgtemperatur med en färgtemperaturmätare som kostar ca 20000:-. Med ledning av aktuell färgtemperatur kompenserar man med lämpligt färgkorrektionsfilter. En filtersats kostar minst 25000:-

En högkvalitativ lågkänslig diafilm kan återge ett kontrastomfång på kanske fyra bländarsteg, en negativ färgfilm återger ofta mer än sex bländarsteg.

Om filmens kontrastomfång överskrids återges färre eller inga detaljer i de överskridna områdena.

Om man alltså tar en diabild på ett motiv som har ett kontrastomfång på 1:10 (som alltså motsvarar ca 4 bländarsteg) så kommer detta att återges på diat med ett kontrastomfång på kanske 150:1.
Om man tar en bild med negativ färgfilm på ett motiv som har ett kontrastomfång på 1:30 (som alltså motsvarar ca 6 bländarsteg) så återges detta på filmen med ett kontrastomfång på kanske 50:1.

Kontrasten på ett blankt fotopapper kan aldrig överskrida 60:1. Dessvärre ökar även ett fotopapper kontrasten. Därför förses negativ färgfilm med en brun mask som minskar kontrasten.

En av fördelarna med diafilm är alltså att man med denna kan återge ett kontrastomfång ”på väggen” som vida överskrider vad ett papperspositiv kan återge.

Att det skulle finnas några fördelar med diafilm vid skanning måste vara en missuppfattning. Den högre kontrasten och emulsionens ofta större tjocklek underlättar ju knappast. Att diafilmen skulle ge sannare färger stämmer oftast inte heller eftersom de flesta diabilder tas utan att någon kompensation görs för en avvikande färgtemperatur. Och när det gäller skärpan så är den negativa färgfilmen ofta ett strå vassare även om den begränsande faktorn ofta inte är filmens upplösning utan objektivets. Diabilder gör sig bäst visade med en diaprojektor.
/Harald

 

[stäck]

Pupillen skrev:
De mätningar som RMS-värdet grundar sig på är de statistiska ljushetsfluktuationerna som orsakas av slumpmässiga kornansamlingar, d v s inte kornens storlek i sig.

Men det man då ser är fläckar som är för ljusa / för mörka, som alltså borde säga en del om "bruset" i filmen, men egentligen ingenting om "upplösningen"?
Man mäter hur väl filmen återger rätt ljusnivå, men egentligen inte hur små detaljer man kan fånga på filmen.
(Nej, jag vet att det inte är samma sak som brus/upplösning i en digital bild, men det är iallafall nåt i närheten.)