Sökarskiva eller mattskiva?
Om skivan vore av klarglas, så skulle ju ingen skiva behövas, eftersom det ändå är en luftbild man ser. Luftbild är alltså begreppet för en bild som inte är projicerad på en yta, utan som man ser "i luften". Men riktigt så enkelt är det inte. Ordet mattskiva hänger kvar sedan en tid då det verkligen var en mattskiva man ställde skärpa på i storformatskameror, en matterad plan glasskiva.
Ljuset från objektivet strålar ut ifrån objektivets utgångspupill, och det divergerar, så att ljus som träffar kanten på sökarskivan är riktat så att det aldrig skulle nå okularet som man tittar igenom, om det inte ändrar riktning. Mattskivan på tidiga spegelreflexkameror hade en tjock lins, kondensor, som samlade ljuset i riktning mot okularet, för att man alls skulle kunna se hörnen av sökarbilden. På storformatskameror kunde man tita snett mot mattskivan ute i kanten för att få mer ljus, så där brukade man inte ha någon kondensor för att samla ljuset.
När man började med prismasökare behövde linsen vara tunnare, för att man skulle kunna sätta prismat nära mattskivan, och då kunde man inte ha den tjocka glaslinsen, utan satte i stället dit en fresnellins för att samla ljuset mot okularet. Fresnellinsen har en massa koncentriska ringar.
När mattskivorna gjordes av plast gick det att kombinera mattskiva och kondensor i en enda enhet, och den kallas i regel sökarskiva, även om det äldre ordet mattskiva lever kvar. I mitten av sextiotalet började man göra en typ av skiva som ibland kallas "acute matte", där linssegmenten i kondensorn är mycket små och spridda ojämnt över ytan i stället för i ringar. Jag tror att Minolta var först med den tekniken. Det gav en särklassigt ljus sökarskiva utan de koncentriska ringarna som är typiska för fresnellinsen. Tyvärr bar den sämre att ställa skärpan på än en mattskiva. Det blev något mellanting mellan mattskiva och klar fresnelkondensor; inte en ren luftbild, men inte heller en tydlig mattskivebild. Moderna sökarskivor använder samma teknik, och skivan kan göras mer eller mindre "matt", så att exempelvis Hasselblads skivor av typ "Acute-Matte" duger till att fokusera på, medan flertalet skivor i DSLR-kameror är värdelösa för att ställa in skärpan, på samma sätt som den klara fresnelkondensorn, där man ser en luftbild i sökaren.
Nackdelen med en mattskiva är att den blir ljussvagare, för att den sprider ljuset, och fördelen är att det går att ställa skärpa på den. Nackdelen med en klar kondensor är att det inte går att ställa skärpa på den, och fördelen är att sökarbilden blir ljus över hela ytan, ljusare än en mattskiva. När kamerorna fick AF ansåg tillverkarna att man inte längre behövde ställa skärpa manuellt, och därför togs hjälpmedlen för skärpeinställning bort ur sökaren. AF är oberoende av sökarskivan, då dess sensorer får sitt ljus från en liten sekundärspegel bakom spegeln som riktar ljuset mot sökarskivan. AF-sensorerna sitter i botten av DSLR-kamerorna.
Så mattskiva är en särskild typ av sökarskiva, och sökarskivorna som sitter i moderna DSLR är inte mattskivor.
