ANNONS
Annons

Skärpa med sökaren i 600D

Produkter
(logga in för att koppla)
Eh, hur tänker du nu? Med fel dioptri inställd ser väl bilden i sökaren aldrig skarp ut!

Mvh,
Richard

Jag menar såhär. Jag är närsynt och har progressiva glasögon. Dessutom har jag glaukom på vänster öga så det är i princip oanvändbart.
Jag använder alltid glasögon när jag fotar och har aldrig haft några problem med det. Men eftersom jag har progressiva glas så har jag också ett par "terminalglasögon" som jag använder vid datorarbete. Detta för att slippa sitta med huvudet tillbakalutat för att kunna se genom "läsfältet" på min vanliga glasögon.
En dag när jag satt framför datorn hände något på gatan nedanför, som jag skulle fota. Greppade kameran och gick ut på balkongen. Vafan, funkar inte AFen, tänkte jag. Men det var helt enkelt så att jag försökte använda terminalglasen.
Eftersom jag har ställt in sökarens dioptri för användning med mina progressiva glasögon så kunde jag inte se sökarbilden skarpt med terminalglasen eftersom de är avsedda för användning på "terminalavstånd".

Det var det jag menade. Jag har rätt dioptri inställt, men med fel glasögon blir det ändå fel. Ännu värre fel blir det om jag försöker fota utan glasögon.
 
Sökarskiva eller mattskiva?

Om skivan vore av klarglas, så skulle ju ingen skiva behövas, eftersom det ändå är en luftbild man ser. Luftbild är alltså begreppet för en bild som inte är projicerad på en yta, utan som man ser "i luften". Men riktigt så enkelt är det inte. Ordet mattskiva hänger kvar sedan en tid då det verkligen var en mattskiva man ställde skärpa på i storformatskameror, en matterad plan glasskiva.

Ljuset från objektivet strålar ut ifrån objektivets utgångspupill, och det divergerar, så att ljus som träffar kanten på sökarskivan är riktat så att det aldrig skulle nå okularet som man tittar igenom, om det inte ändrar riktning. Mattskivan på tidiga spegelreflexkameror hade en tjock lins, kondensor, som samlade ljuset i riktning mot okularet, för att man alls skulle kunna se hörnen av sökarbilden. På storformatskameror kunde man tita snett mot mattskivan ute i kanten för att få mer ljus, så där brukade man inte ha någon kondensor för att samla ljuset.

När man började med prismasökare behövde linsen vara tunnare, för att man skulle kunna sätta prismat nära mattskivan, och då kunde man inte ha den tjocka glaslinsen, utan satte i stället dit en fresnellins för att samla ljuset mot okularet. Fresnellinsen har en massa koncentriska ringar.

När mattskivorna gjordes av plast gick det att kombinera mattskiva och kondensor i en enda enhet, och den kallas i regel sökarskiva, även om det äldre ordet mattskiva lever kvar. I mitten av sextiotalet började man göra en typ av skiva som ibland kallas "acute matte", där linssegmenten i kondensorn är mycket små och spridda ojämnt över ytan i stället för i ringar. Jag tror att Minolta var först med den tekniken. Det gav en särklassigt ljus sökarskiva utan de koncentriska ringarna som är typiska för fresnellinsen. Tyvärr bar den sämre att ställa skärpan på än en mattskiva. Det blev något mellanting mellan mattskiva och klar fresnelkondensor; inte en ren luftbild, men inte heller en tydlig mattskivebild. Moderna sökarskivor använder samma teknik, och skivan kan göras mer eller mindre "matt", så att exempelvis Hasselblads skivor av typ "Acute-Matte" duger till att fokusera på, medan flertalet skivor i DSLR-kameror är värdelösa för att ställa in skärpan, på samma sätt som den klara fresnelkondensorn, där man ser en luftbild i sökaren.

Nackdelen med en mattskiva är att den blir ljussvagare, för att den sprider ljuset, och fördelen är att det går att ställa skärpa på den. Nackdelen med en klar kondensor är att det inte går att ställa skärpa på den, och fördelen är att sökarbilden blir ljus över hela ytan, ljusare än en mattskiva. När kamerorna fick AF ansåg tillverkarna att man inte längre behövde ställa skärpa manuellt, och därför togs hjälpmedlen för skärpeinställning bort ur sökaren. AF är oberoende av sökarskivan, då dess sensorer får sitt ljus från en liten sekundärspegel bakom spegeln som riktar ljuset mot sökarskivan. AF-sensorerna sitter i botten av DSLR-kamerorna.

Så mattskiva är en särskild typ av sökarskiva, och sökarskivorna som sitter i moderna DSLR är inte mattskivor.
 
Uhmmm, fast för just AF på en 600D gör sökar- eller mattskiva ingen skillnad, då AF-sensorn sitter nedtill och mäter ljus som aldrig passerar skivan.

För AF spelar knappast typen av sökarskiva någon roll på någon kamera alls. AF sköts via AF-sensorer som inte har någonting med sökaren att göra..
 
Om sökarns dioptriinställning för 600D är rätt och man har någorlunda skarp syn, så är det relativt lätt att få till manuell skärpa med kitobjektiven och ännu bättre med något dyrare objektiv med större bländaröppning. Det synliga oskarpa framför och bakom är mycket snävt och att få det mittemellan störs lätt av en liten beröring med fingrarna då objektivets mekaniska glappar något. Får man oskärpa litet överallt är det den långa tiden som ger skakningsoskärpa och ett IS, som fungerar rätt så väl, men inte tar bort all skakningsoskärpa. Försök med 1/160 s eller kortare och märk skillnaden. IS-kan kanske rent av kopplas bort.
 
Det var det jag menade. Jag har rätt dioptri inställt, men med fel glasögon blir det ändå fel. Ännu värre fel blir det om jag försöker fota utan glasögon.

Jo, men alltså, med det svarade du ett inlägg som sa att bilden var skarp i sökaren. Om det man ser i sökaren är skarpt så lär det knappast vara fel på kombinationen glasögon och dioptriinställning.

Mvh,
Richard
 
Jag har en 600D, och älskar den digitala "zoomen" som gör att man kan ställa in skärpan väldigt smidigt..Men det funkar ju bara med skärmen, och skärmen syns i princip inte om det är molnfritt.

Så hur får man perfekt manuell skärpa med sökaren. När jag trycker på "digital zoom" knappen lyser några röda punkter i sökaren,, gissar att det är en ledråd..att dom ska slockna eller bli gröna eller så?

Tips? (Gissar att det är ungefär samma i övriga canon)

Jag vet inte om jag förstår rätt, men jag håller ner avtryckaren halvt och vrider på fokusen, när jag hittar fokus piper det till och en eller flera fokuspunkter blinkar till. Kameran ger alltså samma signal som med autofokusen. Användbart och bra tycker jag!
 
Jag vet inte om jag förstår rätt, men jag håller ner avtryckaren halvt och vrider på fokusen, när jag hittar fokus piper det till och en eller flera fokuspunkter blinkar till. Kameran ger alltså samma signal som med autofokusen. Användbart och bra tycker jag!
Lite OT men provade det du beskriver dvs stänger av AF, håller ner avtryckaren halvvägs och fokuserar manuellt. Då tar kameran en bild när objektet är i fokus. Det var som f-n. :-D
Kör spotfokus.
 
Att fokusera manuellt klarar t o m en nybörjare jag utan större problem sedan jag bytte till en Canon EE-S (K-5 S TYPE Focusing Screen från http://www.focusingscreen.com) i min Pentax K-5. Det enda problemet var att man var tvungen att kalibrera skivan perfekt för att det skulle bli skarpt vid samma ställe som bilden blen skarp på sensorn. Kanske är din skiva felkalibrerad av Canon?
 
"stänger av AF, håller ner avtryckaren halvvägs och fokuserar manuellt. Då tar kameran en bild när objektet är i fokus." Min 600D blinkar en gång, men tar ingen bild med avtryckaren halvvägs. Med AF påkopplat blinkar den ett par gånger.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar