Sanningar inom fotografering

[Erik X]

Ytterligare en fotografisk sanning: minst en person på en gruppbild blinkar.

Blinkningar beror förmodligen på att de motiverade personerna bländas av bländaren

Synkroniseringsproblemet är för övrigt redan löst av Scott Kelby: be alla att blunda, - "titta nu!" - tryck av
Ögats blinkning är för övrigt precis den inverterade funktionen av kamerans slutare..

 

[J O Härnström]

Redan de första pionjärerna och uppfinnarna av fotografi "fuskade" med sanningen. De var helt enkelt tvungna för att kunna framställa en bild. Den första mästaren Louise Daguerre var en mycket skicklig och framgångsrik målare med gott sinne för avbildning.
Fotografin har aldrig varit sann och är trots allt sannare idag än någonsin tidigare.
Puritaner och dogmatiker får protestera men det var inte bättre förr.

 

[mombasa]

Från glasplåtar till negativ, dia och ända tills idag med digitala bilder som egentligen inte finns föränn de skrivs ut. Det behövs en dator för att tolka och visa.

Från en tid då "en bild ljuger inte" till idag "hur gjorde han/hon för att få det så där snyggt med himlen". I vilket program avsnitt visar man den finessen?

Från hantverk och tekniskt kunnade till idag då det i alla fall delvis är en kreativ process där bilden lyfts och påverkas hemma till något som i vissa fall skulle kunna benämnas konstnärligt. Till och med i vissa fall ett skapande av en bild

Sanningen har ju inte varit helt konsekvent genom fotograferandets historia. Skulle vara intressant att få visa någon som fotade i börjande av 1900-talet vad man kan (alla kan) göra 100 år senare med kameran eller kanske rättare sagt bilden

Intressant tanke som tål att utvecklas. Att ”ljuga” med bild är föralldel ingen nyhet, men de du skriver ”hur gjorde han/hon för att få det så där snyggt med himlen". I vilket program avsnitt visar man den finessen?” är verkligen en bra formulering i en tid när den fotografiska lögnen har blivit normalitet.

 

[PMD]

Fotografin har aldrig varit sann och är trots allt sannare idag än någonsin tidigare.

Att ”ljuga” med bild är föralldel ingen nyhet, men de du skriver ”hur gjorde han/hon för att få det så där snyggt med himlen". I vilket program avsnitt visar man den finessen?” är verkligen en bra formulering i en tid när den fotografiska lögnen har blivit normalitet.

Hm, vem av er skriver sannast?

 

[J O Härnström]

Hm, vem av er skriver sannast?

Sanna mina ord för vad är egentligen sanningar inom fotografiering?
För det första är väl fotografiering ett påhittat ord som borde vara fotografering.
Fotografer och kopister har alltid manipulerat, efterbelyst, skuggat, klippt, klistrat, färglagt och på olika sätt förvrängt sanningen i fotografiet. Idag har tekniken blivit mer avancerad och sofistikerad men annars är det nog ingen större skillnad mot förr.
Kanske måste man väga in syftet eller avsikten med bilden.
Ett litet halvdumt exempel:
Du ska ta ett porträtt. Antingen väljer du att använda ett kort teleobjektiv med stor bländaröppning för att frilägga ansiktet mot en diffus bakgrund. Det är det korta skärpedjupet som suddar ut den annars störande bakgrunden.
Eller så tar du upp mobilen ur fickan och låter tre olika kameror i mobilen automatiskt slå ihop olika bilder som på ett "intelligent" sätt simulerar ett porträtt taget med teleobjektiv. Ofta blir en sådan bild lite konstig med taggiga och overkliga konturer och förlorade detaljer. Men ibland märks det knappast.
Jag tror nog att de flesta tycker att bägge metoderna är sanna, i alla fall inte lögnaktiga.
Med hårklyveri kan någon säga att redan när du väljer teleobjektivet för att få ett kort skärpedjup så väljer du bort att visa något i bakgrunden som faktiskt existerar.

 

[Ventures]

Är detta den stora Besserwissertråden?

 

[mombasa]

Hm, vem av er skriver sannast?

Bägge två. Men man måste nog involvera frågan om uppsåtet med bilden också. Och hur medveten sändaren är om vad en manipulation innebär.

 

[afe]

En absolut sanning är att det finns några i forat som inte kan låta bli att tramsa till det oavsett ämne!

 

[PMD]

En annan sanning är att det alltid finns någon i forumet som måste påpeka detta …

 

[J O Härnström]

Se upp!
Forumpolisen kan dyka upp när som helst i sanningens namn. Fast ofta gör hen ett nedslag bara av ren grälsjuka.

 

[afe]

Det finns inte längre några forumpoliser - bara grälsjuka före detta dylika

 

[fotobollfoto]

Gårdagens, och dagens, men kanske inte morgondagens sanningar!

En absolut sanning är att det finns några i forat som inte kan låta bli att tramsa till det oavsett ämne!

En annan sanning är att det alltid finns någon i forumet som måste påpeka detta …

Se upp!
Forumpolisen kan dyka upp när som helst i sanningens namn. Fast ofta gör hen ett nedslag bara av ren grälsjuka.

Det finns inte längre några forumpoliser - bara grälsjuka före detta dylika

 

[acke]

En fotografisk sanning:
De bilder som behåller sitt värde bäst över lång tid är bilder på motiv som är föränderliga, alltså motiv som speglar olika tidsåldrar, trender och kulturer. Jag tänker då främst på bilder på människor, människors aktiviteter, arbeten och prylar, och miljöer som människor vistas i.

Jag brukar tänka på detta de gånger jag plockar med gamla diabilder. Vitsippor och älgar såg likadana ut för 30-40 år sedan som de gör idag. En naturbild på en älg är sällan värd att spara. Det är bättre att ta nya älg-bilder med modernare utrustning. Gamla bilder på människor däremot, kan vara värda att spara till och med om de är oskarpa eller felexponerade, eftersom de berättar något om en annan tid. Sådana bilder går inte att ta på nytt.

Jag har många gamla naturbilder från 80- och 90-tal som jag var supernöjd med när jag tog dem, men som idag känns trista. Tiden och tekniken har sprungit ifrån dem. Dem slänger jag.

Kort sagt: Naturbilder tar man för att njuta i stunden. Kulturbilder tar man för framtida generationers skull.

 

[PMD]

Mycket sant, men en del naturbilder är tidsberoende och påminner om ett visst skeende i livet.

 

[acke]

Mycket sant, men en del naturbilder är tidsberoende och påminner om ett visst skeende i livet.

Jodå, visst finns det föränderliga fenomen i naturen också, fenomen som är värda att dokumentera för framtiden. Smältande glaciärer är ett hett exempel. Ingen regel utan undantag.

 

[Makten]

En fotografisk sanning:
De bilder som behåller sitt värde bäst över lång tid är bilder på motiv som är föränderliga, alltså motiv som speglar olika tidsåldrar, trender och kulturer. Jag tänker då främst på bilder på människor, människors aktiviteter, arbeten och prylar, och miljöer som människor vistas i.

Jag brukar tänka på detta de gånger jag plockar med gamla diabilder. Vitsippor och älgar såg likadana ut för 30-40 år sedan som de gör idag. En naturbild på en älg är sällan värd att spara. Det är bättre att ta nya älg-bilder med modernare utrustning. Gamla bilder på människor däremot, kan vara värda att spara till och med om de är oskarpa eller felexponerade, eftersom de berättar något om en annan tid. Sådana bilder går inte att ta på nytt.

Jag har många gamla naturbilder från 80- och 90-tal som jag var supernöjd med när jag tog dem, men som idag känns trista. Tiden och tekniken har sprungit ifrån dem. Dem slänger jag.

Kort sagt: Naturbilder tar man för att njuta i stunden. Kulturbilder tar man för framtida generationers skull.

Det där stämmer nog bara om kvaliteten är ganska medioker. Se bara på Ansel Adams naturbilder. De är knappast ointressanta bara för att de är gamla, tycker i alla fall jag.

Edit: Med untantag för hans bilder från Yosemite då kanske, som tiotusentals fotografer har kopierat eller åtminstone apat efter. Fullständigt meningslöst numera.

 

[acke]

Det där stämmer nog bara om kvaliteten är ganska medioker. Se bara på Ansel Adams naturbilder. De är knappast ointressanta bara för att de är gamla, tycker i alla fall jag.

Edit: Med untantag för hans bilder från Yosemite då kanske, som tiotusentals fotografer har kopierat eller åtminstone apat efter. Fullständigt meningslöst numera.

Jag gillar också Ansel Adams, inklusive hans bilder från Yosemite. De blir inte sämre för att andra har apat efter. Adams storhet och kultstatus ligger främst i hur han bemästrade den svartvita analoga tekniken, även om motiven i hans bilder också är vackra.

Visst finns det enstaka ikoner som har satt avtryck inom natur- och landskapsfotografi. Men även där handlar det ofta om motiv som är föränderliga i tid. Föränderligheten är kärnan i min sanning - jag menar ju inte att vi ska sluta att ta naturbilder.

 

[Makten]

Jag gillar också Ansel Adams, inklusive hans bilder från Yosemite. De blir inte sämre för att andra har apat efter. Adams storhet och kultstatus ligger främst i hur han bemästrade den svartvita analoga tekniken, även om motiven i hans bilder också är vackra.

Visst finns det enstaka ikoner som har satt avtryck inom natur- och landskapsfotografi. Men även där handlar det ofta om motiv som är föränderliga i tid. Föränderligheten är kärnan i min sanning - jag menar ju inte att vi ska sluta att ta naturbilder.

Vad har ändrats i Yosemite, om vi ser till de "klassiska" motiven som alla fotograferar nästan exakt likadant?

 

[acke]

Vad har ändrats i Yosemite, om vi ser till de "klassiska" motiven som alla fotograferar nästan exakt likadant?

Landskapsmässigt har inte mycket ändrats i Yosemite på mer än hundra år, eftersom området fick nationalparkstatus redan 1890. Det har byggts ut infrastruktur för turismen förstås, men det påverkar inte vyerna nämnvärt.
Vad gäller de mest berömda Ansel Adams-bilderna tagna från Tunnel View, Glacier Point och andra välkända utsiktpunkter så är de faktiskt ganska svåra att variera om det är landskapsbilder man är ute efter. Jag har själv stått vid branten vid Tunnel View, trängandes med dussintals andra fotografer, och komponerat i klassisk AA-stil. Det enda man kan hoppas på är att man får ett dramatiskt ljus och en spännande himmel. Det statiska landskapet är vad det är. Ja, flödet i Bridalveil Fall varierar beroende på säsong förstås. Men jag ser inget fel i att ta en sådan bild ändå - det är ju inte så att Ansel Adams har ensamrätt på den vyn, bara för att han var där tidigare än andra. Du kallar det "apa efter" men jag säger hellre "inspireras av".

Man ska också komma ihåg att Ansel Adams har gjort ofantligt mycket mer än de där ikoniska bilderna från Yosemite. Han har plåtat många pastorala landskap och miljöer i västra USA som inte längre finns kvar, landskap som ser annorlunda ut idag. Jag kan rekommendera ett besök på Ansel Adams Gallery inne i nationalparken, om du inte redan har varit där.

Därmed tycker jag att vi lägger Ansel Adams åt sidan och återgår till fotografins sanningar. Adams är ett unikum och på intet sätt representativ för fotografer i allmänhet.