muster
Aktiv medlem
Konstnären hade fått ett uppdrag att måla en bild av Stockholm. Den då unge konstnären tänkte, -"Men ska jag göra det? Tänk på alla som gjort det före mig och som är så mycket bättre än vad jag är. Min tavla kommer aldrig att bli lika bra som deras."
Efter många förkastade försök kom konstnären fram till att det enda sättet han skulle lyckas på var att helt enkelt släppa tanken att göra något bättre än vad de innan honom gjort. Han bestämde sig för att göra vad han kände för, sin egen grej, det var det enda sättet det kunde bli äkta på.
Bilden blev så klart otroligt uppskattad och han rankas idag som en av Sveriges bästa konstnärer inom sin genre.
En annan historia berättar om en elev på ett amerikanskt college som fick i uppdrag att skriva en uppsats om en mindre stad.
Eleven kom inte på någonting att skriva så läraren ändrade uppgiften till huvudgatan i den lilla staden.
Inte heller då kom eleven på någonting att skriva. Läraren ändrade uppgiften till att skriva om fasaden till Operahuset på huvudgatan i den lilla staden.
Eleven skulle börja med tegelstenen högst upp till vänster och sedan den andra osv.
Uppsatsen blev väldigt bra och som förklaring till varför hon tidigare inte fått fram ett ord antog läraren att det var för att hon försökte skriva om sådant hon hört om staden eller gatan istället för att tänka själv. Inget hon hört var dock tillräckligt intressant att återberätta och därför blev det ingen uppsats från början.
Vart vill jag då komma med detta? Tja, jag vet inte riktigt, men det börjar bli dags att tänka själv. Att sluta härma bilder man sett, att sluta tänka på vad folk skulle tycka var bra. Att strunta i regler och allmänna antaganden. Att göra det man känner för. Och känner man inte för något speciellt ska man nog inte fotografera förrän man gör det.
Någon frågade i en tidigare tråd vad man skulle försöka bli bättre på till nästa år. Jag ska försöka tänka själv...
Efter många förkastade försök kom konstnären fram till att det enda sättet han skulle lyckas på var att helt enkelt släppa tanken att göra något bättre än vad de innan honom gjort. Han bestämde sig för att göra vad han kände för, sin egen grej, det var det enda sättet det kunde bli äkta på.
Bilden blev så klart otroligt uppskattad och han rankas idag som en av Sveriges bästa konstnärer inom sin genre.
En annan historia berättar om en elev på ett amerikanskt college som fick i uppdrag att skriva en uppsats om en mindre stad.
Eleven kom inte på någonting att skriva så läraren ändrade uppgiften till huvudgatan i den lilla staden.
Inte heller då kom eleven på någonting att skriva. Läraren ändrade uppgiften till att skriva om fasaden till Operahuset på huvudgatan i den lilla staden.
Eleven skulle börja med tegelstenen högst upp till vänster och sedan den andra osv.
Uppsatsen blev väldigt bra och som förklaring till varför hon tidigare inte fått fram ett ord antog läraren att det var för att hon försökte skriva om sådant hon hört om staden eller gatan istället för att tänka själv. Inget hon hört var dock tillräckligt intressant att återberätta och därför blev det ingen uppsats från början.
Vart vill jag då komma med detta? Tja, jag vet inte riktigt, men det börjar bli dags att tänka själv. Att sluta härma bilder man sett, att sluta tänka på vad folk skulle tycka var bra. Att strunta i regler och allmänna antaganden. Att göra det man känner för. Och känner man inte för något speciellt ska man nog inte fotografera förrän man gör det.
Någon frågade i en tidigare tråd vad man skulle försöka bli bättre på till nästa år. Jag ska försöka tänka själv...
