Stop och belägg nu. Nu är jag allt annat än expert men jag kommer ihåg från skolan när man skulle lära sig saker om upphovsrätt så är det så att när det gäller skivor, böcker, fotografier så har ägaren till framställda exemplaret exlusiv rätt till det framställlda exemplaret om expemplaret är framställt på lagligt vis.
Det innebär att man har all världens rättigheter till det egna fysiska expemplaret utan att upphovsmannen kan göra några som helst anspråk. Om jag köpt en bok får jag läsa den hur många gånger som helst, jag kan låna ut boken till vem jag vill, jag använda boken som dörrstop, jag vidareförsälja boken (antikvariat tex), jag kan kasta boken i sjön, förstöra den, elda upp den, utan att upphovsmannen kan göra ersättningsanspråk. Det enda jag inte kan göra är att mångfaldiga den, utom enstaka kopia för eget bruk (läs kassettkopiering av skivor) och till och med göra enstaka kopior för min närmaste umgängeskrets (samma här, läs kassettkopior av skivor). Jag erinrar mig att till och med kan avbilda mitt exemplar för tex försäljning utan att upphovsmannen kan göra anspråk. Har detta på något vis ändrats i lagstiftingen på de senaste 30 åren, seriöst? Eller är det nykläckta advokater utan histora som vaknat och läser lagen på eget vis?
Lägg märke till skillnaden mot tex programvara för datorer där man köper licens för användning, och där gäller andra lagar/avtal. Om man köper en skiva, bok eller ett fotografi köper man inte en licens, utan ett fysiskt föremål. Om man köper ett fotografi för tex publicering i en tidning eller bok köper man rättigheten till det.
Med reservation att jag inte använder korrekt ordval i detta inlägg och kan däremed inte gå i polemik med termerna, men jag hoppas ni förstår konceptet med mitt inlägg.
