Antagligen är min kommentar helt off i samanhanget. Men, om man frågar sig vad som känns viktigast; Att få sälja bilden (till varje pris?) elller att göra nån krona? Jag hade nog inte gjort mig besvär för 200 spänn. Inte ens för "äran". Affären är inte ens bra reklam. Det är fel artist att ha som referens (tycker jag i alla fall, om det inte är en lokal förmåga som har lokal hög acceptans)
Jag ger bort de flesta av mina bilder hejdlöst generöst till alla som jag bedömmer inte har resurser att betala. Barnens sportklubbar, ideela kulturorganisationer, vem som helst som jag bedömer aldrig skulle betala för någon bild ändå. Slit bilderna med hälsan. Enda vilkoret är att denna gratisgåva inte kan överlåtas. Oftas har jag någon personlig relation till dem som får bilderna.
Festbilder, familjebilder, barnens sporter och allt annat som jag klassificerar som "familjebilder" är gratis till vem som helst som frågar. Ännu är det ingen som jag inte inte har någon personlig relation till, som frågat.
Men skall någon tjäna pengar på mina bilder vill jag ha ersättning för det. Då hittar jag på ett pris som jag tycker är skäligt enligt mig. Köparen behöver inte acceptera priset och då slipper han köpa. Jag behöver inte pengarna eftersom jag inte lever på fotot.
Men ovantående är bara applicerbart på mig själv, så det är inget vidare råd att ge. Men jag hade struntat i affären. Det kommer fler bättre tillfällen om bilderna bara är tillräckligt bra.