Ja, filstorleken blir ju enorm. Jag brukar köra min 5DS på medium 30 Mpix emellanåt, vilket är guld värt. Det Fuji har är ett komprimerat läge, men filerna väger då ändå in på drygt 100 Mb styck! Men å andra sidan - då kanske man tänker sig för en extra gång innan man knäpper av.
Ja, det är rätt vansinnigt. Filerna från GFX 50-modellerna blir ungefär 50-60 megabyte och även det är för mycket tycker jag. Brukar fota i rå + JPG. Är bilden duglig och inte alltför intressant behåller jag bara JPG; behöver den mindre justeringar men är inte tillräckligt bra för att jag nånsin kommer göra "nåt vettigt" med den så behandlar jag fåfilen, sparar som JPG och kastar sen råfilen. Det är bara de bilder jag betraktar som "bra" där jag finner det rimligt att behålla råfilen. Har märkt att jag i stort sett aldrig nånsin går tillbaka i arkivet och gör nåt med gamla bilder ändå, och gör jag det så är det så små ändringar att en JPG skulle hålla för det.
Det fräsigaste vore att kunna fota i flera råformat samtidigt. JPG och två olika råstorlekar. Sen väljer man i efterhand vad man vill spara, så man inte riskerar att nån pangbild bara blir i ett onödigt begränsande format.
Jag tycker Fujifilm gör helt rätt med utvecklingen av mellanformat. Inte bara storleksmässigt utan även prismässigt. Det enda som fått mig tveka är kostnaden att byta ut hela objektivparken. Men man kanske kan köra dubbelt. Fujin för tillfällen när optimal pixelkvalité är avgörande. Då kanske det räcker med ett par originalgluggar. Typ 63:an och något porträttigt.
Jag kör dubbelt med Sony, endast för att jag inte orkar släpa runt på stativ hela tiden och då är ljusstarka objektiv och bildstabilisering räddningen. Det är ganska ofta jag fotar när det helt enkelt är för mörkt för GFX:en utan stativ, trots att sensorn är sinnessjukt mycket bättre än min gamla a7 II. Särskilt färgbruset är nästan obefintligt ända upp till ISO 12800. Det kan man inte säga om Sonyn som börjar ge synliga blaffor i himlar och andra större ytor redan över ISO 1600. Och det går inte att brusreducera bort heller utan att förlora precis all färgupplösning i bilden. Vete fan vad Fuji gjort, för sensorerna är ungefär lika gamla vid det här laget. På den fronten kommer jag aldrig nånsin behöva nåt bättre faktiskt.
Beroende på vad du har för grejer idag så kan det gå att köra med adapter. Antingen använder man "bara" det beskurna FF-läget, eller så kan man använda hela sensorn, eller nåt av de andra lägena (6:7, 5:4, 3:2, 16:9, 24:65 och 1:1 ger olika stora bildcirkelbehov, utom de två sista som är samma). 1:1 (33x33) är extra trevligt då de flesta FF-objektiv täcker det trots att diagonalen är något större och arean så stor det går för en given diagonal.
Vissa objektiv funkar bra med hela sensorn, men de flesta ger redig vinjettering och därtill ofta bakåtvälvt skärpeplan (vilket är etter värre tycker jag). Det finns riktiga guldkorn såsom Samyang 135/2 som lätt täcker hela sensorn och är nästan lika bra som GF 110/2. Jag skojar inte, jag har A/B-testat dem själv.
63:an är en trevlig normal men är lite rackligt byggd. En del har haft problem med att fokusmotorn brinner upp då de råkat fokusera när handen eller nåt annat hindrar fronten att röra sig. Alla övriga GF-objektiv har intern fokusering däremot. Själv är jag frälst i det lilla 50/3,5 som är väldigt bra och trevligt. Använder det mycket mer än 45/2,8 som tecknar lite "hårdare".
www.fujirumors.com
Visst, många har redan massa objektiv för Sony såklart, men jag gissar att en del inte ens tänkt tanken även om det vore högst rimligt att köpa en GFX istället.
