Flera bra svar har kommit och jag håller med Marco att det är ganska svårt att som fotograf hålla reflexskärmen även om det ibland går (jag har gjort det vid något tillfälle). Ett stativ med hållararm är onekligen mycket behändigt men ersätter inte nödvändigtvis en assistent. Är motivet stilla kan du gå fram och justera, men är det något som rör sig lite då och då underlättar det mycket med någon som antigen "följer efter" eller justerar armen och ser till att skärmen verkligen studsar ljus på motivet.
Storleken på reflexskärmen är väldigt avhängigt motivets storlek. Jag skulle vilja påstå att du ska ha en reflexskärm som är minst lika stor som motivet. Så 60cm räcker för huvud-skuldraporträtt, helporträtt kräver en skärm kanske 160x100 eller 180x100. För en bil, ja då behöver du något som är ett antal meter långt och cirka två meter högt, mer om det är en riktigt stor bil. Stora vindfång som kräver ställningar, förankringar/motvikter och/eller assistenter.
När det gäller modeller så är det inget att bry sig om. Hopfällbara är enkla att transportera, tri-grip är lättare att hålla i än runda, men annars räcker vad som helst som reflekterar ljus. Frigolit är mycket vanligt i ljussättningsbranchen och det finns speciella "högafflar" som man sätter på stativen och sticker in frigolitblocken i.
Jag har använt vita pappersark eller en dagstidning vid enstaka tillfällen.
Ska man ha silver, vitt, guld, sunfire (silver/guld-mönster), etc? Beror på vilken effekt du vill ha. Min billiga 5-i-1 skärm som har olika sidor är onekligen praktisk då jag kan välja och byta. Själv tycker jag vitt är det jag använt mest följt av silver.
En fördel med reflexskärmar är att det reflekterade ljuset inte blir starkare än huvudljuset vilket gör att man väldigt lätt får behagliga belysningsförhållanden (mellan huvudljus/upplättning) automatiskt. Dessutom äter de mindre batterier än blixtar
