Här kan man se exempelbilder på hur Raynox DCR 250 vinjetterar (alltså tendens till rund bild i mitten) på en 18-55 normalzoom vid olika brännvidder, scrolla ner till mitten på sidan:
http://monochrome.sutic.nu/2010/09/02/raynox-dcr-250.html
Alltså inga större problem alls vid brännvidder runt ca 50-55 mm, det är också den kortaste brännvidd Raynox rekommenderar att använda på sin sida. Det finns kanske heller egentligen ingen större anledning att använda Raynoxlinsen på de kortare brännvidderna, då dess effekt avtar med förkortad brännvidd. Om det nu inte är en konstnärlig effekt man vill uppnå med den vinjettering som då uppstår.
Angående att mellanringar skulle vara olämpliga för en 18-55 lins håller jag definitivt inte med, varför zoma ut objektivet så till den grad att fokus hamnar innanför frontlinsen? Då går det ju inte få skarpa bilder
Zooma in lite, det kommer att fungera utmärkt. Avbildningsskalan (förstoringsgraden) kommer visserligen att öka med förkortad brännvidd, och minska med förlängd , men med en 18-55 och mellanringar är förstoringseffekten mer påtaglig än med försättslinser av normal styrka (mellanringar är därför ett mindre bra alternativ för längre brännvidder, där blir närbildslinser i stället bättre, då de tvärtom har större effekt då brännvidden ökas). Ökas närbildslinsernas styrka så ökar också de optiska problemen, på kortare brännvidder är därför mellanringar att föredra, säg från ca 60-70 mm och neråt.
Nu skriver du ju att du har en "makrotube" som du inte är nöjd med. Om denna makrotub är av det slag jag tänker på så saknar den ju all form av automatiköverföring mellan objektivet och kameran, den blir därför knölig att jobba med. Men bildkvalitén torde egentligen inte vara något problem, utom för den optiske finsmakaren som blir besviken på allt annat än absolut toppklass och som byter utrustning om det kommer ut något bättre. Är du en sådan skall du avgjort köpa ett testvinnande makroobjektiv av lämplig brännvidd för din typ av fotograferande, kortare för blommor och längre för pigga insekter under dagen som lätt flyr om man kommer för nära. Kanske inte för att bilderna ser bättre ut vid normalt betraktande (skillnaderna kommer att vara små, om ens synbara under sådana omständigheter), utan för den mentala tillfredsställelsen.
Omvänt objektiv med adapter är i stort sett lika knöligt som så kallade macrotuber utan automatik.
Raynox DCR 250 kommer att ge minst 1:2 på en 18-55, ett normalt set mellanringar kommer att ge omkring 1:1, eller tom över detta om man zoomar ut, men då hamnar fokus närmare och närmare frontlinsen, arbetsavståndet kan bli väl kort. Till slut kan fokus som sagt hamna innanför frontlinsen.
Vidare är Raynoxen trelinsig, det ger alltså bilder av god kvalitet, inte toppkvalitet, men skillnaderna är mycket små vid normalt betraktande av bilderna. Ytterligare en fördel med Raynoxlinsen är att autofokus förmodligen kommer att fungera hyfsat, inte alls dumt, då det kan vara svårt att se var skärpan annars hamnar med en APS-C kamera med sin begränsade sökare. Ytterligare en fördel är att linsen inte stjäl ljus, vilket både mellanringar och makroobjektiv gör. Och som sagt, köper du ett makroobjektiv sedan är Raynoxlinsen ett utmärkt tillbehör även till detta.
Som synes är det många olika bud om detta med makrofotografering. Detta är mina fem cent. Lycka till med ditt val, vad det nu blir.
