Rättletare istället för felsökare
- Trådstartare Nikonetha
- Start datum
Nikonetha
Aktiv medlem
Jo visst, men och det är här jag ibland kan känna den stora faran.. att det är till syvende och sist den som står bakom kameran som ordnar bilden.. kameran är verktyget. Visst du målar bättre med riktiga penslar.. du skär köttet med bättre knivar, det är svårt att spela på ett falskt piano.. men för att fortsätta liknelsen vid pianot.. Du kan lära dig spela piano rent tekniskt, mekaniskt.. men känslan, uttrycket när du framför ett stycke det kan du aldrig läsa dig till.. det kan du bara skapa genom en känsla
Ibanez Magnus
Aktiv medlem
Vilket hel rätt inlägg 
Mest troligt är det ju så att alla här inne har kameror som tar bättre bilder än dom gör.
Det är jätte kul med prylar och teknik, men det går lätt till överdrift.
/Magnus
Mest troligt är det ju så att alla här inne har kameror som tar bättre bilder än dom gör.
Det är jätte kul med prylar och teknik, men det går lätt till överdrift.
/Magnus
Graal
Avslutat medlemskap
När det gäller bildkommentarer verkar de flesta vara rättletare eftersom de oftast är positiva och ibland även mjäkigt inställsamma istället för konstruktiva. Man väljer att framföra det positiva och tonar ned det negativa lite grand.
Vad gäller teknik verkar vi oftast vara felsökare eftersom obetydlig kantoskärpa, osynlig distorsion etc förstoras upp in absurdum vid jämförelser av olika utrustning. I vissa sammanhang kan sådana saker vara viktiga dock men knappast allmänt sett. Ska du flygfotografera för kartframställning är det givetvis ett absolut krav att optiken är helt distorsionsfri och tecknar skarpt i hela bildområdet men annars kan det kvitta om inte felen är markanta. Men hur många sysslar med flygfotografering för kartframställning på fotosidan och hur många ananvänder vanliga kameror till det? Inte heller proffessionella arkitekturfortografer använder annat än mellan- och storformat eller specialoptik som är välkorrigerad mot t.ex distorsion och som har möjlighet till restitution.
Vad gäller teknik verkar vi oftast vara felsökare eftersom obetydlig kantoskärpa, osynlig distorsion etc förstoras upp in absurdum vid jämförelser av olika utrustning. I vissa sammanhang kan sådana saker vara viktiga dock men knappast allmänt sett. Ska du flygfotografera för kartframställning är det givetvis ett absolut krav att optiken är helt distorsionsfri och tecknar skarpt i hela bildområdet men annars kan det kvitta om inte felen är markanta. Men hur många sysslar med flygfotografering för kartframställning på fotosidan och hur många ananvänder vanliga kameror till det? Inte heller proffessionella arkitekturfortografer använder annat än mellan- och storformat eller specialoptik som är välkorrigerad mot t.ex distorsion och som har möjlighet till restitution.
virgin31
Aktiv medlem
Kan bara hålla med de flesta i denna tråd, det var en mycket sund tanke Du framförde Agneta.
Konstigt att inte vissa forumkillar som oftast har åsikter om det mesta inte skriver något i denna tråd, men den kanske innehöll för mycket tankar kring just fotograferande
Ha en trevlig kväll!
Konstigt att inte vissa forumkillar som oftast har åsikter om det mesta inte skriver något i denna tråd, men den kanske innehöll för mycket tankar kring just fotograferande
Ha en trevlig kväll!
P-E Claesson
Aktiv medlem
Det här är en djup fråga och jag har ett låångt svar, bitvis rätt rejält OT. Eftersom jag läser en del om neuropsykiatri så har jag lärt mig att vi tänker olika och har olika förmågor p.g.a hur hjärnan arbetar. Forskningen är väl inte helt klart med hur t.ex. autism fungerar, men om man tittar på Asperger syndrom som är en typ av högfunktionell autism så ser man att Aspergare ofta har problem med helhetssyn men är experter på detaljer. Själv har jag många Aspergerdrag och ser mycket detaljer. Kombinerat med god analytisk förmåga så är jag ett perfekt ämne för felsökning och har också jobbat med reparationer av elektronik.
Om man då ser världen ur mitt smått autistiska perspektiv så blir det lätt konflikter när jag bli irriterad på en detalj. Varför då? Jo, tydligen är det så att den "normala" hjärnan har svårt att separera detaljerna från helheten! För mig är det inga problem, men när jag klagar på en detalj så misstolkar omgivningen det som att jag inte gillar helheten. De förstår inte riktigt skillnaden mellan helhet och detalj. I grunden helt olika förmågor alltså, och de sitter där i hjärnan sedan födseln och inte mycket att göra åt mer än att lära sig att det finns ett annat sätt att se saker på.
Här på fotosidan känner jag igen mycket av det som kännetecknar NPF:are (samlingsord för hela autismspektrat, ad/hd, damp, dyslexi, dyskalkylexi m.m.) Jag ser även många typiska dikutioner där NPF och NT (neurotypisk, "normal") krockar. Kanske kan man också se tendenserna i diskutionerna om känslor kontra teknik i fotograferandet. Autister har i grunden inte så jädra stort intresse av känslor, men desto mer av teknik. Många pratar om att ett foto måste förmedla känslor för att vara legitimt eller bra. Blahablaha. Känslor suger! Ok, en överdrift, men det finns så mycket mer än känslor i livet. Å som Autist så gillar jag inte att visa mina känslor, varför skulle då mina foton göra det? Men jag leker gärna med stämningar som skapar känslor hos betraktaren, inte förmedlar eller avslöjar mina egna känslor.
Asperger-syndrom är direkt förknippat med specialintressen. Att fota kan ju vara ett sådant. Känner du att fotograferingen är viktigare än släkt och vänner? Kanske ett tecken på Asperger-syndrom.. Att fota t.ex. båtar,tåg, fåglar m.m kan ju dessutom betyda att man får utlopp för flera specialintressen samtidigt.
En annan sak jag känner igen här på FS är när det blir heta diskutioner om smådetaljer av teknisk art. Här luktar det Asperger lång väg! Å när kombatanterna blir anklagade för olika saker som att de försöker hävda sig å sånt så luktar det NT. Då är det två helt olika världar som inte förstår varandra.
Den "normala" människan är en flockvarelse. I hjärnan finns program för att underlätta flocklivet. T.ex så är flockens sämja viktigare än alla detaljer i världen! Att kunna ge sig trotts att man innerst inne har rätt är en viktig funktion för att hålla flocken sams. I den autistiska världen finns inte den här funktionen, eller så är den kraftigt nedsatt. Högfunktionella autister, specielt Aspergare, har en tendens att se vetenskapligt på saker och ting. Vetenskapen är viktigare än allt annat, och anser man sig ha bevis för något så viker man inte i en diskution förrän man blivit motbevisad. Många är de Aspergare som blivit kallade besservisse, ordmärkare m.m. Men en viktig sak att poängtera för de som irriteras på sådana här tendenser är att det INTE handlar om hävdelsebehov utan är ett normalt sätt att förhålla sig till omgivningen för dessa personer. Fakta är viktigast i världen! Att hävda sig eller motsatsen, foga sig, det är mer förknippat med flockmentalitet. Antingen fogar man sig för att inte skapa bråk, eller så hävdar man sig för att skaffa en ledarposition. För en person utan flockmentalitet faller dessa bitar. Fakta är viktigare än att ställa sig in och foga sig. Man ger sig inte i en diskution och ve den som påstår nått utan att kunna verifiera eller bevisa vad han menar. Men det beror inte på personliga saker, det handlar inte om att vara bäst utan att inte låta dumheten segra. Två Aspergare kan diskutera en fråga i måånga led, NT brukar bara kunna argumentera ett par gånger, sedan ger de upp. När Asperaren försöker diskutera med NT så kanske NT påstår en sak, Aspergaren lägger ett motargument och kräver att NT ska försvara sitt påstående. NT gör ett försök som AS inte godtar och kommer med fler argument som talar emot NT. AS kräver mer ingående detaljer av NT. Nu har inte NT fler argument och tycker AS är en jädra besserwisse eller bråkig idiot. Det viktigaste är ju iallafall att vara sams. Aspergaren Blir arg och frustrerad för att NT påstått en sak och vägrar diskutera den eller inse att AS hade mer kunskap i frågan (samla kunskap är ytterligare en av AS specialitéer) och tycker NT är en ointelligent idiot som inte kan tänka själv utan slänger påståenden runt sig utan att ha fakta. Vem har rätt? Tja, som sagt, prioriterar man fakta eller sämja? Att låta fel vara rätt för sämjans skull är kanske viktigt i vissa situationer men fatalt i andra.
Det verkar som att NPF är nått som går i arv, och de som själva har t.ex. Asperger upplever ofta att de har hamnat på fel ställe i livet. Se t.ex. Aspergersidan "wrong planet", http://www.wrongplanet.net/ , det är som att man hamnat på fel planet. Själv så känner jag det som att det finns två underarter av människa, den dominerande flockmänniskan och den mindre vanliga icke-flockmänniskan. Att det uppstår missförstånd mellan dessa är nästan en självklarhet. I normala samhället kanske det är uppemot 10% personer med nån typ av NPF. Tror det just nu är ca 0,4% av befolkningen som har diagnosen Asperger-syndrom. Av dessa är 4/5 män. Gissar att det finns ett stooort mörkertal, det är ju bara de som blir psykiskt sjuka och söker vård som nånsin kommer att bli aktuella för diagnos. Sen kan man ju undra varför det diagnosticeras så få kvinnor, nåt som är fel i diagnoskriterierna? Hursomhelst så tror jag att här på fotosidan (precis som på alla forum för specialitresserad) så är andelen NPF betydligt större än i övriga samhället, specielt om man även räknar alla som har många drag men inte tillräckligt för en diagnos. Jag har iallafall sett tendenserna..... Jag är knappast ensam här!
Jo, en av poängerna med mitt inlägg är att bara för att man ser och poängterar ett fel, så behöver det INTE betyda att man inte kan gilla helheten! Det gäller att kunna särskilja dessa åt.
P-E, misstänkt Aspergare med drag av AD/HD och just nu helt besatt av att fotografera.
Om man då ser världen ur mitt smått autistiska perspektiv så blir det lätt konflikter när jag bli irriterad på en detalj. Varför då? Jo, tydligen är det så att den "normala" hjärnan har svårt att separera detaljerna från helheten! För mig är det inga problem, men när jag klagar på en detalj så misstolkar omgivningen det som att jag inte gillar helheten. De förstår inte riktigt skillnaden mellan helhet och detalj. I grunden helt olika förmågor alltså, och de sitter där i hjärnan sedan födseln och inte mycket att göra åt mer än att lära sig att det finns ett annat sätt att se saker på.
Här på fotosidan känner jag igen mycket av det som kännetecknar NPF:are (samlingsord för hela autismspektrat, ad/hd, damp, dyslexi, dyskalkylexi m.m.) Jag ser även många typiska dikutioner där NPF och NT (neurotypisk, "normal") krockar. Kanske kan man också se tendenserna i diskutionerna om känslor kontra teknik i fotograferandet. Autister har i grunden inte så jädra stort intresse av känslor, men desto mer av teknik. Många pratar om att ett foto måste förmedla känslor för att vara legitimt eller bra. Blahablaha. Känslor suger! Ok, en överdrift, men det finns så mycket mer än känslor i livet. Å som Autist så gillar jag inte att visa mina känslor, varför skulle då mina foton göra det? Men jag leker gärna med stämningar som skapar känslor hos betraktaren, inte förmedlar eller avslöjar mina egna känslor.
Asperger-syndrom är direkt förknippat med specialintressen. Att fota kan ju vara ett sådant. Känner du att fotograferingen är viktigare än släkt och vänner? Kanske ett tecken på Asperger-syndrom.. Att fota t.ex. båtar,tåg, fåglar m.m kan ju dessutom betyda att man får utlopp för flera specialintressen samtidigt.
En annan sak jag känner igen här på FS är när det blir heta diskutioner om smådetaljer av teknisk art. Här luktar det Asperger lång väg! Å när kombatanterna blir anklagade för olika saker som att de försöker hävda sig å sånt så luktar det NT. Då är det två helt olika världar som inte förstår varandra.
Den "normala" människan är en flockvarelse. I hjärnan finns program för att underlätta flocklivet. T.ex så är flockens sämja viktigare än alla detaljer i världen! Att kunna ge sig trotts att man innerst inne har rätt är en viktig funktion för att hålla flocken sams. I den autistiska världen finns inte den här funktionen, eller så är den kraftigt nedsatt. Högfunktionella autister, specielt Aspergare, har en tendens att se vetenskapligt på saker och ting. Vetenskapen är viktigare än allt annat, och anser man sig ha bevis för något så viker man inte i en diskution förrän man blivit motbevisad. Många är de Aspergare som blivit kallade besservisse, ordmärkare m.m. Men en viktig sak att poängtera för de som irriteras på sådana här tendenser är att det INTE handlar om hävdelsebehov utan är ett normalt sätt att förhålla sig till omgivningen för dessa personer. Fakta är viktigast i världen! Att hävda sig eller motsatsen, foga sig, det är mer förknippat med flockmentalitet. Antingen fogar man sig för att inte skapa bråk, eller så hävdar man sig för att skaffa en ledarposition. För en person utan flockmentalitet faller dessa bitar. Fakta är viktigare än att ställa sig in och foga sig. Man ger sig inte i en diskution och ve den som påstår nått utan att kunna verifiera eller bevisa vad han menar. Men det beror inte på personliga saker, det handlar inte om att vara bäst utan att inte låta dumheten segra. Två Aspergare kan diskutera en fråga i måånga led, NT brukar bara kunna argumentera ett par gånger, sedan ger de upp. När Asperaren försöker diskutera med NT så kanske NT påstår en sak, Aspergaren lägger ett motargument och kräver att NT ska försvara sitt påstående. NT gör ett försök som AS inte godtar och kommer med fler argument som talar emot NT. AS kräver mer ingående detaljer av NT. Nu har inte NT fler argument och tycker AS är en jädra besserwisse eller bråkig idiot. Det viktigaste är ju iallafall att vara sams. Aspergaren Blir arg och frustrerad för att NT påstått en sak och vägrar diskutera den eller inse att AS hade mer kunskap i frågan (samla kunskap är ytterligare en av AS specialitéer) och tycker NT är en ointelligent idiot som inte kan tänka själv utan slänger påståenden runt sig utan att ha fakta. Vem har rätt? Tja, som sagt, prioriterar man fakta eller sämja? Att låta fel vara rätt för sämjans skull är kanske viktigt i vissa situationer men fatalt i andra.
Det verkar som att NPF är nått som går i arv, och de som själva har t.ex. Asperger upplever ofta att de har hamnat på fel ställe i livet. Se t.ex. Aspergersidan "wrong planet", http://www.wrongplanet.net/ , det är som att man hamnat på fel planet. Själv så känner jag det som att det finns två underarter av människa, den dominerande flockmänniskan och den mindre vanliga icke-flockmänniskan. Att det uppstår missförstånd mellan dessa är nästan en självklarhet. I normala samhället kanske det är uppemot 10% personer med nån typ av NPF. Tror det just nu är ca 0,4% av befolkningen som har diagnosen Asperger-syndrom. Av dessa är 4/5 män. Gissar att det finns ett stooort mörkertal, det är ju bara de som blir psykiskt sjuka och söker vård som nånsin kommer att bli aktuella för diagnos. Sen kan man ju undra varför det diagnosticeras så få kvinnor, nåt som är fel i diagnoskriterierna? Hursomhelst så tror jag att här på fotosidan (precis som på alla forum för specialitresserad) så är andelen NPF betydligt större än i övriga samhället, specielt om man även räknar alla som har många drag men inte tillräckligt för en diagnos. Jag har iallafall sett tendenserna..... Jag är knappast ensam här!
Jo, en av poängerna med mitt inlägg är att bara för att man ser och poängterar ett fel, så behöver det INTE betyda att man inte kan gilla helheten! Det gäller att kunna särskilja dessa åt.
P-E, misstänkt Aspergare med drag av AD/HD och just nu helt besatt av att fotografera.
Lars Broman
Avslutat medlemskap
Intressant beskrivning och uppdelning av mänskligheten.
Rättletare = NT och felsökare = AS.
Kan bli ett nytt skällsord när diskussionerna hettar till.
En aspekt som inte nämnts är hur bra man är att uttrycka sig i / tolka skrift.
Ju mer kortfattat man uttrycker sig desto större risk för missförstånd.
Även om man ser helheten och upplever någonting av en bild så kan läsaren få en helt annan uppfattning om man begränsar sig när man skriver inlägget.
Man kan ha svårt att beskriva sina känslor/upplevelser och håller sig till en begränsad detalj i sin kritik.
/Lars
Rättletare = NT och felsökare = AS.
Kan bli ett nytt skällsord när diskussionerna hettar till.
En aspekt som inte nämnts är hur bra man är att uttrycka sig i / tolka skrift.
Ju mer kortfattat man uttrycker sig desto större risk för missförstånd.
Även om man ser helheten och upplever någonting av en bild så kan läsaren få en helt annan uppfattning om man begränsar sig när man skriver inlägget.
Man kan ha svårt att beskriva sina känslor/upplevelser och håller sig till en begränsad detalj i sin kritik.
/Lars
Nikonetha
Aktiv medlem
Lars Broman skrev:
Intressant beskrivning och uppdelning av mänskligheten.
Rättletare = NT och felsökare = AS.
Kan bli ett nytt skällsord när diskussionerna hettar till.
En aspekt som inte nämnts är hur bra man är att uttrycka sig i / tolka skrift.
Ju mer kortfattat man uttrycker sig desto större risk för missförstånd.
Även om man ser helheten och upplever någonting av en bild så kan läsaren få en helt annan uppfattning om man begränsar sig när man skriver inlägget.
Man kan ha svårt att beskriva sina känslor/upplevelser och håller sig till en begränsad detalj i sin kritik.
/Lars
Vad som också gör missförstånden lättare är ju att i skriften när du skall förklara något har du inte ditt tonfall, gester och övrigt kroppspråk som kan förklara vad man menar och förändra innebörden av ett ord
Lars Broman
Avslutat medlemskap
I många diskussionsforum (utanför Fotosidan) anses det att man ska skriva som pratar, vilket jag tycker är helt fel.
Även om det gör debatten snabbare och intensivare, är då som de onödiga missförstånden lätt uppstår.
/Lars
P-E Claesson
Aktiv medlem
Största felet (hoppsan! där har vi F-ordet igen) är att det är vatten i glaset. Om det är Coka Cola i det så är jag med, och då är det snart varken halvtomt eller halvfullt utan heltomt! Sen kan vi fota...
