Positivt och negativt rum, positiva och negativa ytor

[Terje H]

Jag tycker det kan vara på sin plats att få till lite mer diskussion kring själva den fotografiska bilden. Hur mycket tänker ni på detta? Är det bildens tekniska kvalitet som är det viktigaste och bärande, eller arbetar du mer aktivt med det bildmässiga uttrycket?

Jag har skrivit en ny artikel i min blogg som belyser några av dessa tankar: Det positiva med det negativa...

Hur ser era tankar ut kring själva bildskapandet?

Mvh Terje

 

[fotobollfoto]

Min publik är i huvudsak de fotbollstjejer jag fångar på bild. De vill gärna ha bilder som är lika skarpa och klara i färgerna som om de kom från en iPhone. Det jag och min utrustning gör skillnad på är teleobjektivet som ger en helt annan närhet än mobilbilderna ger. Händelserna jag fångar blir därmed så mycket mer intensiva.

Det mesta av mitt fotograferande går ut på att få åtminstone en ok bild per tjej per match.

Ibland tänker jag dock lite på bildskapandet också. Försöker att fånga essensen i fotbollsspelet. Det är svårt att i en stillbild uttrycka en perfekt passning eller inlägg. Någon gång har jag dock lyckats fånga ögonkontakten mellan två spelare när passningen går iväg. Sådant gillar jag. Men mest blir det närkontaktbilder när en spelare driver boll och motståndaren försöker ta den.

Målfirarbilder som annars verkar vara de vanligaste fotbollsbilderna från högre serier blir jag helt utan. ”Mina” spelare har ännu inte fattat att målgester ska göras framför fotografen

 

[apersson850]

Jag som ofta fotograferar orienterare ser samma sak. Bilder som gillas av folk är de där de själva, eller någon de känner för på något sätt, är skarpa och fina.
Försöker jag mig på något slags konstnärligt tänkande gäspar de lite och kollar på nästa bild.
Action är däremot uppskattat. Någon som drullar omkull, gärna i någon blött hål så det skvätter omkring, det skapar intresse. Bifogade bilden är ett exempel på en "bra" bild.

 

[Betacam_SP]

Jag tycker det kan vara på sin plats att få till lite mer diskussion kring själva den fotografiska bilden. Hur mycket tänker ni på detta? Är det bildens tekniska kvalitet som är det viktigaste och bärande, eller arbetar du mer aktivt med det bildmässiga uttrycket?

Jag har skrivit en ny artikel i min blogg som belyser några av dessa tankar: Det positiva med det negativa...

Hur ser era tankar ut kring själva bildskapandet?

Mvh Terje

Jag tycker att det är bildens uttryck och språk, vad vill jag ha sagt med bilden?

Såsom denna som jag fotade igår, baletten. Eller älgen. Tekniskt sätt inte de bästa bilderna, men vad vill bilden uttrycka?

 

[hampusm]

Jag tycker att det är bildens uttryck och språk, vad vill jag ha sagt med bilden?

Såsom denna som jag fotade igår, baletten. Eller älgen. Tekniskt sätt inte de bästa bilderna, men vad vill bilden uttrycka?

Jag håller med, men det beror också lite på syftet med bilden, och det finns inget som säger att de två inte kan kombineras. Det finns tusentals exempel på starka bilder som är långt ifrån tekniskt perfekta, särskilt med dagens mått mätt.

Det är som musik, om musiken är bra så är det ingen som bryr sig pm vilka instrument som användes, om gitarristen använde en digital förstärkare eller en rörförstärkare, eller ens om stycket framförs tekniskt perfekt eller inte.

 

[acke]

Det är som musik, om musiken är bra så är det ingen som bryr sig pm vilka instrument som användes, om gitarristen använde en digital förstärkare eller en rörförstärkare, eller ens om stycket framförs tekniskt perfekt eller inte.

En fantastisk bra liknelse! Jag lägger den på minnet. Den är användbar i många bilddiskussioner med (alltför) teknikorienterade fotografer.

 

[PMD]

Johodå. Det är många som bryr sig om att en violinist spelar på en Stradivarius.

 

[apersson850]

Såsom denna som jag fotade igår, baletten. Eller älgen. Tekniskt sätt inte de bästa bilderna, men vad vill bilden uttrycka?

Bensprattel i balett är inte så ovanligt, men sällan man ser älgar med så filosoferande uttryck.

 

[acke]

Johodå. Det är många som bryr sig om att en violinist spelar på en Stradivarius.

Många? Ett mindre gäng fiolnördar måhända, men Stradivarius-violinisten har troligen många fler lyssnare än så.

 

[PMD]

Det är väl ungefär som när det gäller fotografier? Icke-fotografer bryr sig föga om vilken kamera som har använts. När det gäller koola fioler så tror jag dock att det finns folk utanför gruppen violinister som är intresserade av intrumentet som används.

 

[fotobollfoto]

En fantastisk bra liknelse! Jag lägger den på minnet. Den är användbar i många bilddiskussioner med (alltför) teknikorienterade fotografer.

Fast på hifi-nördarnas fotosida (vad den nu kan tänkas heta) förekommer garanterat långa diskussioner om vilka legering och vilken ledningsarea det ska vara på högtalarkablarna. För att inte tala om diskussionen ifall det är vinyl eller cd som gäller för bästa ljud.

Tekniknördar finns överallt där teknik kan vara en del av ämnet.

Men för att inte trasa sönder ämnet totalt: ja, det är intressant med en diskussion om bilden i sig. Vad som gör en bra bild bortom pixlar, bit-djup, dynamiskt omfång och annat.
En blyertsteckning kan vara en grov skiss och ändå väldigt vacker. Medan en annan blyertsteckning med fotografisk likhet med motivet kan vara hur platt och intetsägande som helst.

 

[acke]

Det är väl ungefär som när det gäller fotografier? Icke-fotografer bryr sig föga om vilken kamera som har använts. När det gäller koola fioler så tror jag dock att det finns folk utanför gruppen violinister som är intresserade av intrumentet som används.

Javisst är det så. Musik och bild uppskattas av nästan alla människor. Bra musik och bra bilder uppskattas för att de skapar känslor av något slag. Ytterst få bryr sig om hur musiken och bilden kom till, storyn bakom, och vilka verktyg som användes. Det är känslan som är viktig, förutom för ett fåtal nördar. Det tyckte jag att hampusm fick fram bra i sin liknelse. Liknelsen hjälper oss att förstå hur omgivningen ser på oss.

Då kan man fundera på vilka vi fotonördar skapar våra bilder för? Är det för den stora allmänheten, eller bara för andra fotonördar?

Personligen är jag jätteroad av att visa bilder för folk som inte har utpräglat fotointresse, alltså vanligt folk med visst bild- och konstintresse, och de diskussioner som då uppstår. Då får man ofta frågor om motivet som sådant och bildens budskap och känsla, och mycket sällan frågor om objektivets brännvidd, exponeringsdata och vilken program man använt i redigeringen. Det är rätt skönt, faktiskt.

 

[PMD]

När det gäller musik så blir jag ibland fascinerad av hur musikanten hanterar sitt instrument eller hur sångaren hanterar sin röst (också ett instrument), och alltså inte bara av hur bra det låter. Ett musikframförande kan för mig alltså bli bättre av att jag noterar och njuter av själva hantverket.

Motsvarande går knappast att göra när det gäller fotografi. När väl bilden når åskådaren är hantverksdelen av skapandet klar sen en mer eller mindre lång tid.
Det går kanske att ana hur en del av hantverket gick till men det är inte i närheten av att man kan se det pågå under ett musikaliskt framförande.

N.B. jag spelar inte något instrument själv (åtminstone inte så att andra står ut med det), men jag fotograferar lite då och då utan att bekanta som får se en del av bilderna mår illa av det.

 

[fotobollfoto]

om vi ska fortsätta liknelsen/jämförelsen med musik så är det väl så att skapandet av musiken, alltså att skriva den, arrangera den, och att öva/repetera in den motsvarar det som sker före exponeringen hos fotografen. Själva framförandet sedan, det är själva klicket i fotograferandet. Den lilla stund då artisten exponeras för sin publik.

I vissa sammanhang finns det automatik som hjälper artisten att hålla tonen, och det kan läggas på eko och andra effekter för att skapa en fylligare ljudbild.

Men ja. Att skapa en vacker bild sker ofta långt före som tekniken i kameran tar vid (tar över).

 

[sumpan]

När det gäller musik så blir jag ibland fascinerad av hur musikanten hanterar sitt instrument eller hur sångaren hanterar sin röst (också ett instrument), och alltså inte bara av hur bra det låter. Ett musikframförande kan för mig alltså bli bättre av att jag noterar och njuter av själva hantverket.

Motsvarande går knappast att göra när det gäller fotografi. När väl bilden når åskådaren är hantverksdelen av skapandet klar sen en mer eller mindre lång tid.
Det går kanske att ana hur en del av hantverket gick till men det är inte i närheten av att man kan se det pågå under ett musikaliskt framförande.

N.B. jag spelar inte något instrument själv (åtminstone inte så att andra står ut med det), men jag fotograferar lite då och då utan att bekanta som får se en del av bilderna mår illa av det.

För mig som fotointresserad kan det absolut tillföra något om jag vet något om hur processen sett ut. Hur tänket har varit och varför man valt att fotografera på det sätt man gjort. Det kan göra att jag uppskattar bilder som jag annars inte stannar upp vid.

 

[acke]

För mig som fotointresserad kan det absolut tillföra något om jag vet något om hur processen sett ut. Hur tänket har varit och varför man valt att fotografera på det sätt man gjort. Det kan göra att jag uppskattar bilder som jag annars inte stannar upp vid.

Jag håller med om att vissa typer av bilder, t.ex. reportagebilder, kan behöva en bakomliggande story, ett sammanhang, för att komma till sin fulla rätt. Samtidigt finns det andra typer av bilder som kan avnjutas till 100% utan sidoinformation, bilder som står för sig själva.

Om jag njuter av en vacker naturbild, t.ex., så är jag totalt ointresserad av huruvida fotografen exponerade eller fokuserade manuellt eller automatiskt. Jag bryr mig inte heller om fotografens eventuella (påstådda) strapatser innan bilden togs. Sådan information är överflödig och påverkar inte min upplevelse av bilden.

Tvärtom kan jag ibland vara lite allergisk mot fotografer som försöker överdramatisera förfarandet bakom sina bilder i långa utläggningar, i syfte att få bilderna att framstå som mer unika och intressanta. Sådana ”stories” tar jag med en nypa salt. Man är inte nödvändigtvis en bättre fotograf för att man är extrovert och bra på att ”babbla”.

 

[fotobollfoto]

Ja, en parafras på Terje inledande bild - ett lejon i en djurpark bakom ett stängsel i oskärpa - kan naturligtvis vara en bildmässigt lika bra bild.

 

[acke]

Ja, en parafras på Terje inledande bild - ett lejon i en djurpark bakom ett stängsel i oskärpa - kan naturligtvis vara en bildmässigt lika bra bild.

Javisst. Lejon är vackra djur och kan avbildas på ett smakfullt sätt, oavsett om de lever i det fria eller i fångenskap.

Sedan ska man förstås inte försöka lura betraktaren att en djurparksbild är tagen på den fria savannen.