Erik Schalin skrev:
Effekten är minst i motljus eller släpljus och störst 90 grader emot solen. Detta sysns tydligt i vidvinkliga bilder. Då får himlen ortogonalt mot solen djupast effekt och sedan minskar effekten desto mer desto längre ifrån det maximala läget man kommer.
Detta beror på att ljuset är som mest polariserat 90 grader mot solen. Rakt mot eller bort från solen är det inte alls polariserat, därför har ett polfilter ingen effekt här.
Vad innebär polarisation? Ljus kan beskrivas av elektromagnetiska vågor som svänger vinkelrät mot ljusets rörelseriktning, i vilken riktning den elektriska delen av fältet rör sig avgör polarisationen. Om du tittar rakt mot en ljusstråle skulle alltså ljusets vågamplitud kunna svänga t.ex. upp-ner-upp-ner.. eller höger-vänster-höger-vänster.. eller någon riktning däremellan, dessutom kan man ha cirkulär polarisation som innebär att riktningen roterar. Riktningen på svängningen är alltså polarisationsriktningen. Varje foton har en egen polarisation. I många fall är denna helt slumpmässig så att ljuset som är summan av en massa fotoner inte har någon övervikt åt någon speciell polarisationsriktning, då säger man att ljuset är opolariserat. Om däremot en viss riktning föredras av någon anledning så säger man att ljuset är polariserat, och beroende på hur stark övervikten för en viss riktning är får man olika polarisationsgrad.
Ett polfilter väljer ut en viss riktning så att bara ljus vars polarisationsriktning har en komponent parallell med filtrets riktning passerar. Fotoner vars polarisation är helt parallell med filtret släpps alltid förbi medan de som har helt vinkelrät polarisation aldrig släpps förbi. Av de fotoner som ligger mitt emellan släpps bara en andel förbi och de får en polarisation som är parallell med filtret. Detta gör att två vinkelräta filter efter varandra inte släpper igenom något ljus alls.
Vissa delar av himlen har polariserat ljus, blanka reflektioner, som i glas och vatten är också polariserade.
Eftersom vissa detektorer i en modern kamera (autofokus?) inte klarar av polariserat ljus placerar man ett cirkulär-polariserande filter efter ett linjärt polarisationsfilter. Då har man ju redan filtrerat bort det polariserade ljuset och uppnått önskad effekt, nu måste man bara omvandla det till nåt som kameran kan använda.
Digitala sensorer är kanske också känsliga för vissa polarisationsriktningar?
Det här blev visst ganska långt, hoppas det gick att begripa och att jag inte gjorde för många förenklingar så att andra fysiker retar sig på inexaktheterna.