Tack för det Nils!
Bra och tydligt! Jag har helt klart ett negativ som jag ska prova detta på.... som jag försökt, och försökt, att få fram ngt i högdagrarna på det...
Akta're morsan... nu ryker damstrumporna...
Tack igen!
/Magnus
Strumpan hjälper dig inte att plocka fram detaljer ur högdagrarna, men den kan sprida en del av de mörkare delarna så att det blir en slöja.
Om du har ett negativ som har stort tonomfång, men för stort för att få med alltihop på papperet, finns en annan metod som är relativt lätt, men som kräver en hel del övning och kan misslyckas många gånger också. Den är egentligen samma sak som separationen när man gör HDR-bilder, fast man gör den med ljus och kemi. När man inte lyckas riktigt kan man också få effekter som liknar det som blir när man drar för mycket i spakarna vid tonseparationen (tone mapping).
Metoden går ut på att göra papperet mindre känsligt för ljus där negativet släpper igenom mycket ljus, så att man kan exponera längre tid utan att det blir total svärta.
Man fuktar papperet med framkallare; bäst om det inte är alltför torr luft i mörkrummet, det får inte torka medan man håller på. När man lägger det fuktade papperet under förstoringsapparaten och belyser det en kort exponering. Man exponerar i två steg, först de mörka partierna, och så låter man dem framkallas ett par minuter. Då kommer de mörka partierna att framkallas, så att det reduceras ut silver i emulsionen och dämpar ljuset när man gör nästa exponering för högdagrarna. De mörka partierna får därigenom mindre exponering än ljusare delar av bilden. Sedan framkallar man på normalt sätt. Ibland kan det vara tillräckligt att göra så för att få med ett större tonomfång.
Man kan också, vilket är slabbigare, göra den första korta exponeringen och sedan svampa fram de mörka delarna av bilden innan man gör den andra exponeringen. Det är så klart noga att man inte rubbar fotopapperet när man svampar på framkallare.
Om man exponerar för mycket första gången blir bilden solariserad, Det handlar om att hitta balans, precis som när man drar i reglagen för "tone mapping".
En metod som oftare har använts är oskarp mask, där man skapar en oskarp mask genom att kontaktkopiera negativet med ett glas emellan, och sedan lägger masken ihop med negativet när man förstorar. Diat man får ska inte ha full tonskala, utan det ska vara mjukt och ganska tunt, så att det släpper igenom ljus. Oskärpan är till för att ge konturförstärkning och tonseparation i övergångar ljust/mörkt. Processen kan göras i flera steg, med flera masker och varierande oskärpa och täthet. En mer oskarp mask påverkar skärpan mindre men ger mer tonseparation. Det är ganska mycket pyssel innan man blir klar.